Herr talman! Jag har svårt att se att Rolf Nilsons
nya karakteristik av det engagemanget är
berättigad.
En annan fråga är Centerns roll i regeringsarbetet
jämfört med vårt agerande i kärnkraftsfrågan, som
det gäller här.
Rolf Nilson vet att vi på olika sätt försöker att i
regeringen driva våra synpunkter med kraft, bl.a. i
miljö- och energifrågorna. Det kom ju till uttryck i
hanteringen av det som kallas Dennispaketet,
Öresundsbron och naturligtvis också kärnkraften.
Vi hymlar inte med att det finns delade meningar i
regeringen i den här frågan. Men självfallet har
Centerns företrädare i regeringen fört en
energidiskussion, även om det naturligtvis inte i alla
delar har blivit offentligt.
När våra tunga krav och viktiga synpunkter inte når
fram regeringsvägen kan naturligtvis ett agerande i
riksdagen eller folkomröstning i olika frågor vara
ett sätt att slita den typ av tvister där partier som
samarbetar på olika sätt har uppfattningar som går
på tvärs med varandra.
Den vägen har vi alltså valt. Det är inte onaturligt
att det sker mot slutet av en mandatperiod, när alla
andra vägar och sätt att agera har prövats. Nu har
vi en situation då vi vill att riksdagen skall pröva
denna fråga och ta ställning. Vi vill göra vad vi kan.
Sedan är ansvaret riksdagens.