Herr talman! Jag kan instämma i att det är önskvärt
att Sverige utvecklas som industrination. Men det
farliga med Birgitta Johanssons resonemang och
Socialdemokraternas agerande i denna fråga är att
de håller liv i illusionen att svensk basindustri skall
kunna leva vidare med extremt låga elpriser och en
fri tillgång på el.
Även om kärnkraften kommer att finnas kvar ett
tag framöver, kommer denna situation inte att hålla
om svensk energisektor utsätts för internationell
konkurrens. Då blir det en prisutjämning eftersom
priserna i vår omvärld ligger bra mycket högre än
de vi har här. Jag tycker att det är bättre att lugnt,
sansat och i ordnade former vänja sig och ställa om
produktionen för att möta de nya villkoren.
Birgitta Johansson talar om energi i allmänhet. Jag
tycker att man måste särbehandla kärnkraften. Det
är fråga om el, och det är fråga om hälften av vår
elkonsumtion -- kanske en fjärdedel av den totala
konsumtionen av energi. Vi vet i dag ungefär vad
som kan ersättas. Vi vet att det finns en marginal,
eftersom det finns ett överskott motsvarande
produktionen från två kärnkraftverk. Vi vet att det
finns en potential för effektivisering och besparing.
Vi vet att biobränsle är ett mycket lovande
material. Det finns anläggningar, och med en skjuts
in på marknaden kan vi förutse en snabb utveckling
av tekniken. Vi vet att vind kommer att ge ett litet,
men dock värdefullt, bidrag till elförsörjning.
Vidare finns det en del andra saker som kommer
litet längre fram.
Det fanns bra saker i energiöverenskommelsen.
Men jag vet inte om den lever fortfarande eller har
dött. NUTEK, som har expertisen, skulle
regelbundet redovisa utvecklingen. Sedan skulle
politiker föreslå åtgärder för att gå vidare. Nu får
åtminstone jag intrycket att Socialdemokraterna
vill lyfta undan frågorna från NUTEK och lägga
dem på en kommission, visserligen med en
uppsättning sakkunniga men utan den tradition och
ram som NUTEK innebär.