Herr talman! Bengt Dalströms teknikoptimism
inskränker sig uppenbart till att gälla just
kärnkraften. På kärnkraftsområdet kommer allting
att lösa sig i en framtid. Nu finns det visserligen
ingen lösning på avfallsproblemet, men det
kommer att ordna sig i framtiden.
I detta fall kan jag likna Bengt Dalströms
resonemang med att man ger sig i väg över Atlanten
för att nå Amerika i ett flygplan med en halvfull
tank. Man hoppas på att man på halva vägen skall
hitta en lösning som gör att man har bränsle för
resten av resan.
Man kan inte resonera på detta sätt kring
problemet med avfallshanteringen. Det problemet
är inte löst. Det är någonting som talar negativt för
kärnkraften.
Jag förstår inte varför teknikoptimismen inte finns
med när det gäller de andra energikällorna. När
Bengt Dalström talar om vindkraften är det bara
mörker och elände, och de andra energikällorna
kommer inte att kunna ge någonting. Enda
lösningen är vattenkraften och kärnkraften, och
uppenbarligen inte bara för oss, herr talman. På ett
fullständigt oansvarigt sätt talar Bengt Dalström
om att detta också är lösningen för tredje världen.
Hur skulle tredje världen inom någon rimlig,
överskådlig tid kunna skaffa sig en infrastruktur,
som det heter, och allt detta andra som behövs om
man ens hjälpligt skall kunna hanka sig fram med
kärnkraften som en del i ett energisystem?
Naturligtvis är inte det en väg att gå. Naturligtvis
måste det vi kallar tredje världen få hjälp med
energiteknik och energiutveckling som bäst passar
deras förutsättningar och utveckling. Det borde vi
också låta vara gällande för Sverige.
Mest förvånande, herr talman, är Bengt Dalströms
tvärsäkra inledning om att vattenkraften och
kärnkraften är såväl miljövänliga som ekonomiska.
Jag skulle mycket uppskatta om det gick att få
några som helst grunder redovisade av Bengt
Dalström för kärnkraftens förträffliga ekonomi och
kanske också få honom att något fundera och
filosofera över hur mycket av sina riskkostnader
som kärnkraften i dag bär. Kanske Bengt Dalström
är litet oroad över att vi har en särskild lagstiftning
i Sverige, som gör ett kraftfullt ingrepp i
marknadsekonomin genom att undanta
kärnkraften från det fulla ekonomiska ansvaret.
Men jag förstår, herr talman, att mycket av de
argument som Bengt Dalström ändå förhållandevis
rättframt redovisade kanske i själva verket också är
sådana som tidigare talare här i dag lutar sig mot
och gärna ser förekomma i den här debatten. Det
tycker jag också är litet trist, herr talman.