Energipolitik

Herr talman! Det är valår på nytt. Partierna tar upp

olika specialfrågor för att ''positionera in'' sig inför

valet i september. Många av oss känner varandra

väldigt väl och har debatterat kärnkraft och

energifrågor i många omgångar under årens lopp.

Om jag inte visste att Birgitta Johansson var en så

sann och röd socialdemokrat skulle jag, om jag slöt

ögonen, kunna tänka mig att hon var en sann

moderat, åtminstone utifrån det anförande hon höll

inledningsvis.

Hon talade om behovet av återindustrialisering.

Det är vi helt överens om. Oberoende av om

Socialdemokraterna kommer i regeringsställning

eller inte -- men jag hoppas att de får vara kvar i

opposition -- kan vi gemensamt arbeta för en

återindustrialisering av Sverige. Det är nödvändigt.

Bengt Dalström gav uttryck för uppfattningar som

i hög grad stämmer överens med de grundläggande

moderata värderingarna när det gäller

energipolitiken och kärnkraften.

Centerns representant Lennart Daléus ägnade sig

huvudsakligen åt kärnkraften i sitt inlägg. Roland

Lében och Rolf L Nilson, från kds respektive

vänsterpartiet, har uttryckt ungefär liknande

uppfattningar. Det är bara att konstatera att 1991

års energiöverenskommelse har torpederats.

Centern och Lennart Daléus har med sin motion

brutit det avtal som man kom överens om 1991. Det

avspeglar sig också i den besvikelse som

Socialdemokraterna har redovisat, dels av Birgitta

Johansson, dels i det särskilda yttrande som är fogat

till betänkandet.

På nytt hör vi de gamla argumenten från tidigt 1980-

tal vädras. Det är precis som om utvecklingen och

tiden har stått stilla. Det är ganska märkligt. Inte

minst vi politiker måste bejaka det nya om vi vill

bejaka framtiden. Därför är det så tragiskt att

Daléus, som tjänade sina sporrar på kärnkraften

under 1979 och 1980, låser sig vid 1980.

Det är litet patetiskt att lyssna på honom och hans

synpunkter och argument. Den här relativt unge

mannen med en lång rad av förtjänster och

kvaliteter och med humor, borde inte förödas på

kärnkraftens altare. I sitt inlägg talade han inte om

industrins roll och betydelse. Han talade inte

någonting om alternativen. Han påstår att

kärnkraften är bevisat farlig. Det kan vi diskutera.

Det finns annat som är mycket farligare.

Daléus funderar inte över de 600 000 arbetslösa som

i dag behöver ett arbete, gärna ett industrijobb.

Varifrån skall vi få jobben om vi får brist på el och

höga elpriser? Skall alla arbetslösa ut i skogen och

hugga ved? Är det därifrån, Roland Lében, som vi

skall få 200 TWh biobränsle? Skall vi använda

skogen för att producera el eller exportera

högförädlat papper till den europeiska

kontinenten?

Daléus tog upp politisk verklighet och verklig

verklighet. Jag är övertygad om att Lennart Daléus

står för den politiska verkligheten -- tvister i stället

för strävan efter överenskommelser och

ståndaktighet när det gäller träffade avtal. Det är vi

som står för den verkliga verkligheten.

Rolf L Nilson har en betydligt mer intellektuell och

ödmjuk inställning till kärnkraften. Det är värt att

notera att han i ett av sina inlägg ändå inte är helt

fastlåst vid 2010, utan även kan tänka sig 2012 och

2014 som tidpunkt för avvecklingen. Från moderat

sida diskuterar vi inga årtal. För oss är säkerheten

avgörande. Om avvecklingen blir före eller efter

2010 är helt ointressant.

Utvecklingen står inte stilla. Hemmen och

kontoren i den industrialiserade världen är i dag

utrustade med ett stort antal elektriska maskiner.

Vi har flera TV-apparater. Vi har en lång rad av

hushållsmaskiner och datorer som vi upplever som

oumbärliga. Tekninken går framåt. Det kommer

nya material och nya mät- och

registreringstekniker. Det kommer helt enkelt en

ny kunskap och en ny teknik.

Världen i dag, Lennart Daléus, är en helt annan än

den för 14--15 år sedan då Centern så otaktiskt och

olyckligt lade fast sin principiella inställning till

kärnkraften. Men av förändringarna sedan 1980

finns det ingenting varken i Lennart Daléus eller i

Roland Lébens anförande. De är fixerade vid gamla

nattståndna principer som i dag har mycket liten

relevans. Det är nästan så att de missunnar

konsumenterna billig el för olika typer av

intressanta elutrustningar.

De förutsättningar som jag tycker skall vara

bärande för vår inställning till energifrågorna och

kärnkraften är för det första att den tekniska

utvecklingen är positiv och leder till ökad välfärd

och ett mänskligare liv. För det andra skapar en

ökad produktion av el inriktad på allt mindre av

fossila bränslen som kol, olja och naturgas stora

miljövärden och frigör oss från växthuseffekter,

försurning av mark och vatten samt bidrar till en

renare luft. För det tredje löser inte Sverige sina

ekonomiska problem på vare sig kort eller lång sikt

utan en god tillgång på billig el.

Lennart Daléus, Roland Lében och Rolf L Nilson

står för det motsatta. De tror inte på teknikens

möjligheter och inser inte hur uppenbart deras

politik leder till sämre miljö och mindre välstånd.

De förtränger i sitt envetna motstånd mot kärnkraft

alla de nödvändiga åtgärder som måste vidtas för

att komma till rätta med Sveriges ekonomiska

problem.

För de här herrarna är det viktigare att stänga några

av världens allra säkraste reaktorer som just finns

i Sverige och utsätta den svenska befolkningen för

svåra ekonomiska problem.

Hur skall vi kunna ge alla de arbetslösa arbete? Hur

skall vi kunna erbjuda våra ungdomar

konkurrenskraftiga lösningar och intressanta

karriärer i Sverige om vi avvecklar kärnkraften?

Hur skall vi kunna restaurera vår industri,

tillhandahålla nödvändigt riskkapital, få i gång våra

investeringar om vi bestämmer oss för att avveckla

kärnkraften, som ger oss hälften av den el vi till

konkurrenskraftiga priser kan erbjuda våra hushåll

och våra energiintensiva skogs-, metall- och

gruvföretag?

Det Sverige behöver är en industri för att få

ekonomin i balans igen och öka sysselsättningen.

Det är därför det är så viktigt att vi värnar den

konkurrensfördel som vår ekonomiskt fördelaktiga

elproduktion med vattenkraft och kärnkraft ger

industrin. Låt oss utnyttja denna fördel och inte öka

osäkerheten om den framtida elförsörjningen

genom politiska beslut om avveckling av

kärnkraften på andra grunder än säkerhet,

ekonomi och miljö -- säkerhet och miljö alldeles

speciellt understruket.

Vi skall inte i Sverige släppa ifrån oss förädlingen

av våra råvaror. Det är konsekvensen av Centerns,

Vänsterpartiets och kds resonemang. Sverige måste

också vara ett attraktivt land att investera i för

utländskt näringsliv. Därför skall vi behålla våra

konkurrenskraftiga priser på elenergin, och där är

kärnkraften en av förutsättningarna.

1992 svarade skogsindustrin, den kemiska

industrin, järn-, stål- och metallverken samt

verkstadsindustrin för 62 % av industrins samlade

produktionsvärde. Enligt NUTEK kommer den

här andelen att öka till 70 % bara några få år in på

nästa sekel. Hur skall vi kunna klara den delen och

de behoven med en avvecklingsplan för

kärnkraften?

Vi ser den omfattande prospektering som har

kommit i gång genom att vi under de här tre åren

har minskat det statliga inflytandet när det gäller

möjligheten att exploatera och öppna nya gruvor.

Här kan just priset på el vara avgörande för om

verksamhet skall dras i gång eller inte. Utan

överdrift är betydande delar av svensk

gruvindustris framtid avhängigt ett lågt elpris. Har

vi råd att låta våra naturtillgångar vara outnyttjade?

Har vi råd att ödelägga vår industri och vår framtid

genom att avveckla vår kärnkraft, som uppfyller

säkerhetskraven?

Vi har inget elöverskott, som Lennart Daléus vill

hävda. NUTEK:s senaste prognos visar att vi vid

hög tillväxt i ekonomin -- det är vad vi alla önskar

oss, den är nödvändig för att skapa arbete och låta

oss amortera av vår stora statsskuld -- redan om tio

år är tvingade att producera ytterligare 10 TWh

utöver de som våra tolv reaktorer och vår

vattenkraft producerar.

Hur tänker Lennart Daléus som Centerns

energiexpert klara det? Vad är det för teknik han

tänker sig? Skall vi elda upp vår skog? Skall vi

importera kol och naturgas? Varifrån får vi pengar

att betala de räkningarna med? Skall vi importera

el från kontinenten som kommer från kärnkraften

där? Är det vattenkraften som vi skall bygga ut?

Skall vi förstöra vår miljö? Koldioxidutsläppen från

elproduktionen, som 1970 uppgick till 10 miljoner

ton, är tack vare kärnkraften nu nere i ungefär 1,5--

2 miljoner ton. Det är lika fina siffror när det gäller

kväveoxiderna. Det är lika fint när det gäller övriga

värden. Inser inte Centern, kds och Vänsterpartiet

att ni har fel? Ni gick fel redan från början och

åstadkommer bara mer skada genom att inte

ompröva er energipolitik.

Låt oss betrakta kärnkraften i dag. Vi har mer än

5 000 reaktordriftsårs erfarenheter från ca 400

reaktorer att luta oss emot. Flera anläggningar har

stängts. De grafitbaserade i östra Tyskland har

stängts tack vare att Tyskland enades. Sverige har

fått ta på sig att hjälpa Ignalina. Tjernobyls

reaktorer kommer att ersättas med något annat.

Arbetet går vidare. Runt om i världen byggs ny

kärnkraft. Hur skulle världen se ut om Sydostasiens

industriella expansion -- Japan, Taiwan, Sydkorea,

Hongkong -- hade varit baserad på kol och olja?

Jag tycker att Sydkraft på ett förtjänstfullt sätt har

tagit initiativ till en utredning rörande

säkerhetskulturen i sina anläggningar. Man har låtit

förre chefen för SKI, Olof Hörmander, göra det här

arbetet.

Han och den referensgrupp han hade till

förfogande konstaterade: ''Vi är klara över att

upprätthållande av full säkerhet i verken fordrar en

vision av fortsatt drift. Även utveckling av den

kärntekniska kompetensen förutsätter långsiktiga

visioner -- -- -- Vi förordar att den årtalsbundna

avvecklingsinriktningen byts ut mot en enbart

säkerhetsrelaterad avveckling, dvs verken bör

stängas när man finner att säkerheten inte längre

inom ekonomiskt acceptabla ramar kan hållas på en

godtagbar nivå.''

Skulle vi inte, mina herrar och min dam, på något

sätt kunna ställa oss bakom och stödja de visioner

som kommer från en grupp och en man som har

mångårig erfarenhet av kärnkraften, dess

förtjänster och även dess risker. Låt oss byta ut 2010

mot något mer säkerhetsrelaterat beslut.

Låt mig sedan bara, herr talman, gå över litet grand

till den andra delen i vårt betänkande, som gäller

en energikommission. Många av de motioner om

vindkraft, biobränsle, solceller och en del annat

som finns med i betänkandet har vi på något sätt

bäddat in och mer eller mindre överlåtit till den

kommande energikommissionen att avgöra.

Jag är övertygad om att den här

energikommissionen kommer att ompröva och

omvärdera den framtida energipolitiken i Sverige,

och det är på tiden. Det vilar ett stort ansvar på dem

som skall sitta som medlemmar i den här

kommissionen, inte minst på de partier som de

representerar.

Jag hoppas för min egen och mitt partis del att

kommissionen kommer att slopa parentesen och

låta säkerheten avgöra. Vi kanske också skall vara

öppna för ny teknik av olika slag, både när det

gäller alternativa energikällor och när det gäller ny

kärnteknik.