Herr talman! Det är en självklarhet att världen har
förändrats. Det är också självklart att de säkerhetspo-
litiska utmaningarna 1999 är av en helt annan karak-
tär än dem för tio år sedan.
Jag har själv kraftfullt drivit frågan att nu se för-
svarspolitiken i två dimensioner, både det nationella
försvaret av mer defensiv karaktär och ett aktivt del-
tagande för att bidra till säkerheten i omvärlden. Men
- och det framgår inte av Erik Arthur Egervärns in-
lägg - de förmågorna är båda sidor av samma mynt,
båda sidor av den samlade försvarsförmågan. En
nedprioritering av det nationella försvaret leder auto-
matiskt till en sämre förmåga att delta i internatio-
nella insatser.
Jag har två frågor till Erik Arthur Egervärn. Den
första gäller om Centerpartiet är berett att stå fast vid
sin uppfattning att internationella insatser ska bekos-
tas utanför försvarsramarna. Är man beredd att gå
med på att insatserna successivt förs in i de anslag
som har att klara av uppbyggnaden av förmågan in-
ternationellt och nationellt? Hittills har Centern varit
ett värn mot ingrepp i de reguljära försvarsanslagen.
Min andra fråga rör vad Erik Arthur Egervärn pe-
kade på när det gäller Centerns långsiktiga ansvarsta-
gande. 1996 års försvarsbeslut var inte någon vidare
lyckosam handlingsväg. Hur det blir efter detta beslut
vet ingen. Det är naturligtvis resandes ensak att Cen-
tern ställer upp på en stor ramsänkning i nästa för-
svarsbeslut. Varför svek ni det försvarspolitiska löftet
att Försvarsmakten skulle kompenseras för den för-
ändring av anslagsförordningen som skedde 1996? På
det sättet kastades försvarsplaneringen ut i ett i det
närmaste totalt kaos.