Hoppa till innehåll
PRESS
Swisha

Frivilligt stöd

Stöd med Swish

Stödet är frivilligt och påverkar aldrig redaktionella beslut.

Mottagare: Simon Axelsson

Lämna tomt för att välja belopp i Swish. Bankens beloppsgränser gäller.

Öppna Swish

Kontrollera att mottagarnamnet är Simon Axelsson och att beloppet stämmer i Swish innan du godkänner med BankID. Meddelande: PRESS0.

Swish till Simon Axelsson, 0761860127
Skanna QR-koden med Swish eller mobilkameran.

Du kan också öppna Swish själv och fylla i numret. Den här sidan kan inte kontrollera om en direkt Swish-betalning har genomförts. Kontrollera betalningen i Swish eller hos din bank.

Fler sätt att stödja PRESS0

Utforska PRESS0 · områden, sidor och verktyg
Anförande · kammaren

Bordläggningsdebatt med anledning av totalförsvarspropositionen

LARS ÅNGSTRÖM (mp), 1999-11-25 (riksmöte 1999/2000).

Talarens profil: röster, uttalanden och ansvar

Herr talman! Ärade och dyrbara ledamöter i

kammaren, åhörare och protokolläsare! Vi har fått en

proposition här i riksdagen. Liksom myntet har två

sidor har också propositionen två sidor. Utöver att det

står tryckt på båda sidorna av papperet kan man också

granska innehållet utifrån två olika perspektiv.

Jag börjar med det som är bra. Det är ominrikt-

ningen, de omfattande utgiftsminskningarna och

avvecklingen av invationsstrukturen som föreslås. Vi

har sett hur militärutgifterna i Europa efter det kalla

krigets slut har halverats. I Ryssland har de minskat

med över 90 % medan de har legat kvar på en oför-

ändrad nivå i Sverige.

Det gläder mig därför när försvarsministern här i

kammaren säger att den svenska ominriktningen

borde ha startats tidigare. Det är ett erkännande av att

såväl fredsrörelsen som Miljöpartiet har haft rätt i sin

kritik av att Sverige stått kvar och inte förmått för-

hålla sig till en föränderlig omvärld. Jag tackar för det

erkännandet.

Detta förslag har lagts fram tillsammans med

Centerpartiet. Det samlar inte en majoritet i Sveriges

riksdag. Det är många som har höjt på ögonbrynen.

Det var ingen hemlighet att det hade gått att samla en

majoritet. Diskussionerna i försvarsberedningen tidi-

gare visade detta. Men regeringen och försvarsmi-

nistern har lagt oerhört mycket prestige i att inte göra

upp med de partier som är med och lägger fram bud-

geten utan har valt att lägga fram ett minoritetsför-

slag. Jag tror att det är olyckligt.

Det är ett beslut som omfattar stora frågor och be-

rör många människor. Det är självklart bättre att pre-

sentera ett förslag som samlar en bred majoritet i

Sveriges riksdag. Trots att Miljöpartiet inte står bak-

om förslaget kan jag konstatera att Miljöpartiet var

det enda parti som år 1998 motionerade om just

mångmiljardminskningar av militärutgifterna i Sveri-

ge, att avveckla ett stort antal förband och ändra

strukturen på den svenska försvaret. Det är just våra

krav som regeringen nu omfattar och som finns i

försvarspropositionen.

Det är bra, även om det har kommit med en viss

tidsfördröjning, att våra krav också omfattas av rege-

ringen och Centern och att man nu gemensamt lägger

fram det som ett förslag till Sveriges riksdag. Det är

ett bra första steg, ett bra förslag för Sverige. Det

innebär att mångmiljardbelopp nu frigörs och kan

användas inom andra sektorer i samhället där pengar-

na behövs bättre. Vi får nu se våra tidigare krav på

militärens miljarder till sjukvården förvekligas genom

förslaget.

Det är också bra för försvaret i sig. Det innebär att

det Miljöpartiet tidigare understrukit, nämligen vikten

av att få ett försvar som riktar sig mot de nya hoten -

de icke-militära hoten, såsom sönderrostade ato-

mubåtar i Murmansk, IT-sabotage och miljöförstöring

- nu blir möjlig. Det är icke-militära hot. Man kan

inte skydda sig mot dem med JAS-plan och ubåtar.

Det kräver en helt annan organisation och struktur för

att möta den typen av hot mot vårt samhälle och vårt

territorium. Det utrymmet skapas genom en omin-

riktning av försvaret.

Det är också bra därför att ominriktningen innebär

en ökad flexibilitet i det militära försvaret. Förhopp-

ningsvis innebär det ökade möjligheter att stå till

FN:s förfogande och delta i internationella freds-

främjande insatser. Vi har väl alla det pinsamma

minnet bakom oss där den svenska regeringen utlo-

vade medverkan i Kosovo med den svenska snabbin-

satsstyrkan. Kriget tog slut någon gång i somras.

Fortfarande i september, oktober trampade de svens-

ka soldaterna omkring i leran utanför Södertälje och

hade inte kommit iväg. Det är det yttersta exemplet

på en total brist på flexibilitet där det svenska försva-

rets saknade förmåga att användas på det sätt som

regering och riksdag önskade.

Som jag inledde med kan man också se förslaget

från det andra sidan. Det finns saker som är dåliga.

Jag vill framför allt fästa uppmärksamheten på att det

inte är tillräckligt. Det är inte en tillräcklig förändring

som regeringen och Centern har lyckats få ned på

pränt. Senast i dagens Svenska Dagbladet påpekar

bl.a. Carl Björeman i en debattartikel det orimliga i

att bibehålla 200 JAS-flygplan. ÖB har tidigare sagt

att det skulle räcka med 60-80. Men man fullföljer

här över 200 flygplan.

Det innebär att Sverige med detta förslag fortfa-

rande ligger på elfte plats i världen när det gäller

militärutgifter per capita. Med detta förslag innebär

det fortfarande att svenska armén kommer att ha en

volym och en kvalitet som ligger strax under den i

Frankrike och Storbritannien. Det innebär fortfarande

att den svenska militära marinen t.ex. har fem ubåtar i

Östersjön, att jämföra med Ryssland som kommer att

förfoga över två.

Jag är rädd för att just oförmågan från regeringen

och Centern att ta ett tillräckligt helhetsgrepp innebär

att man kommer att komma igen om två tre fyra år

och föreslå ett omtag och att vi återigen kommer att

få se försvarsministern stå här och säga: Vi borde ha

startat lite tidigare, och det här borde ha skett tidigare.

Det vore bättre att lyssna på synpunkterna nu och

förverkliga det som nu är nödvändigt i stället för att

vänta och skjuta problemen framför sig.

Det finns en tydlig parallell med just bristen på

lyssnande vid 1996 års försvarsbeslut. Då förordade

bl.a. Miljöpartiet nedläggning av vissa förband. Först

nu kommer man från regeringen och säger: Ja, det var

rätt. Det här borde avvecklas.

Det finns också anledning att studera förslaget om

vilka förband som ska avvecklas och huruvida det är

rätt förband man föreslår. Är det de som är vettigast

att avveckla först? Sparar det mest ekonomiska resur-

ser? Motsvarar det som finns kvar bäst de framtida

behoven?

Herr talman! Jag ifrågasätter om listan är den ul-

timata. Många människor har engagerat sig runtom i

landet. De har studerat och granskat de ekonomiska

argumenten och de försvarspolitiska behoven. Just på

de ställen där det stått och vägt mellan två olika orter

finns det anledning att kritiskt gå in och granska un-

derlaget. Det gäller t.ex. valet mellan Norrtälje och

Halmstad, Muskö och Karlskrona, Ängelholm och

Ronneby och inte minst Sollefteå och Östersund.

Vi har här uppe på åhörarläktaren Maria Kindberg

från Sollefteå som är en av de många människor som

verkligen noggrant studerat underlaget och rest frå-

getecken om huruvida det är ett ultimat förslag eller

inte. Det finns anledning att under motionstiden åter-

komma till listan, som kanske inte är det bästa valet.

Jag skulle också vilja ta de få minuter jag har kvar

av talartiden till att resa ett frågetecken inför Väns-

terns ståndpunkt. Vi hör hur man talar om en fortsatt

allmän värnplikt som något oerhört värdefullt. Jag har

svårt att förstå värdet i att utbilda massvis med män-

niskor för någonting som inte längre behövs. Det är

ett dåligt sätt att använda skattemedel på och det

fyller inga försvarspolitiska behov. Att över huvud

taget tala om allmän värnplikt när vi har nedåt 15 000

personer som utbildas tycker jag är hyckleri.

Jag har också svårt att förstå Vänsterns reserva-

tion till det budgetförslag som har lagts fram där man

vill lägga på mer pengar för regementsverksamheten

än vad t.ex. regeringen och Miljöpartiet vill. Man vill

bibehålla en struktur som vi vet inte längre behövs.

Det liknar lite grann populism.

Jag skulle också vilja invända mot moderaternas

inlägg här. Jag tycker att moderaterna också i dag

liksom tidigare representerar en gammaldags och

otidsenlig syn på försvaret. Det kommer till uttryck,

herr talman, när Henrik Landerholm talar om de för-

svarsfientliga partierna. Han gör då det traditionella

misstaget att han sätter likhetstecken mellan försvar

och militär. Det gör han trots att vi alla vet, inklusive

Henrik Landerholm, att hoten mot Sverige inte längre

är militära.

De försvarsåtgärder som behövs mot de nya hoten

- IT-sabotage, sönderrostade atomubåtar, osv. - är

inte militära. Försvaret handlar i dag inte längre på

samma sätt som tidigare om militära medel. Därför

blir det egentligen obegripligt när moderaterna talar

om försvarsfientliga partier. Vi talar om vikten av ett

nytt försvar som möter hoten. Det har ingenting med

det militära att göra. Men moderaterna står fast vid en

förlegad och otidsenlig syn på försvaret.

Jag tror att det finns anledning att återkomma un-

der motionstiden för att se om det går att rätta till de

brister som man kan skönja i förslaget till vilka för-

band som ska avvecklas. Jag ber att få återkomma till

det senare. Tack.

Debatten

Hämtad sida: 32

32 rader

Källa: Sveriges riksdag. Originalet hos riksdagen Källfil hämtad 2026-10-13.

LARS ÅNGSTRÖM (mp): Bordläggningsdebatt med anledning av totalförsvarspropositionen (1999-11-25) — PRESS0