Herr talman! Debatt är alltid viktigt - speciellt om
försvaret och dess inriktning. Jag får därför tacka för
denna möjlighet till debatt i kammaren i dag.
Propositionen Det nya försvaret som regeringen i
dag överlämnar till riksdagen är en del av den fram-
tidsreformering av försvaret som vi socialdemokrater
tillsammans med Centerpartiet genomför och står
bakom. För att förstå varför denna framtidsreform är
nödvändig måste man utgå från hur vårt försvar ser ut
i dag. I 50 år har vi utvecklat och förfinat försvaret
för att möta en invasion. Utifrån den s.k. marginal-
doktrinen har stridskrafterna utvecklats för att kunna
försvara oss mot denna invasion över landgränsen i
norr och över Östersjön i söder. Den styrande faktorn
har varit att avskräcka eller i värsta fall avvärja en
invasion.
År 1989 föll Berlinmuren, och därmed startade
också sönderfallet av Sovjetunionen och Warszawa-
pakten. Berlinmurens fall var också början till slutet
på det kalla krigets dagar, slutet på supermakternas
kapprustningar i vapenteknologi och starten på Euro-
pas återförening och de forna Warszawapaktsstater-
nas demokratisering. Det var också här som proces-
sen med förändring av vårt eget försvar startade, eller
rättare sagt borde ha startat, då de säkerhetspolitiska
grundförutsättningarna radikalt förändrades. Vi fort-
satte dock att ha invasionshotet som grund för vår
försvarsplanering år efter år. Världen förändrades,
men vi förändrade inte vår bild av vad det svenska
försvaret skulle möta för hot. Vid flertalet tillfällen
under 1990-talet har vi förändrat delar av vårt försvar,
men grunden har varit densamma - att använda inva-
sionshotet som utgångspunkt för planeringen. Ansva-
ret för detta faller såväl på de socialdemokratiska
regeringarna som på den borgerliga regeringen under
1990-talet.
Herr talman! Det var först genom 1999 års kon-
trollstation som riksdag och regering på grundval av
Försvarsberedningens analyser kunde avskriva inva-
sionshotet som den dominerande grunden för vårt
försvars utformning. I kontrollstationen slog riksda-
gen fast att ett invasionsföretag som syftade till att
ockupera Sverige inte är möjligt under de närmaste
tio åren under förutsättning att vi har en grundläggan-
de militär förmåga.
Jag vill i detta sammanhang säga att Sveriges si-
tuation förmodligen aldrig har varit så säker som den
är i dag. I vårt närområde omges vi, till skillnad från
för tio år sedan, av fria demokratiska stater. Polen har
tagit steget från att ha varit ett land i Warszawapakten
till att bli en fullvärdig Natomedlem, de baltiska sta-
terna söker medlemskap i EU och Nato, säkerheten
kring Östersjön är god och samarbetet utvecklas hela
tiden. Att jag mot den bakgrunden skulle föreslå att vi
skulle fortsätta att utveckla, träna och finansiera vårt
försvar för att möta en invasion vore oansvarigt och
fel.
Herr talman! Den ryska offensiven i Tjetjenien le-
der till stora och oacceptabla lidanden för civilbe-
folkningen. Den visar på att Ryssland ännu inte
anammat de internationella regler inom FN och OS-
SE som gäller vid lösandet av konflikter. Arbetet med
att förmå Ryssland att lösa konflikten politiskt och att
acceptera att det internationella samfundet får bistå
flyktingarna i konfliktområdet måste intensifieras.
Kan vi då anse att vårt säkerhetspolitiska läge är
gott samtidigt som Ryssland blir alltmer osäkert, för
krig i Tjetjenien och visar sig vara militärt effektivt?
De ryska operationerna i Tjetjenien engagerar nu
starkt den ryska krigsmakten. Om man lägger till det
ryska engagemanget på Balkan innebär det en mycket
stor ansträngning, särskilt som operationen i norra
Kaukasus drar ut på tiden. En siffra på totalt 40 000
ryska soldater har nämnts.
I förhållande till förra Tjetjenienkriget, 1994-
1996, förefaller det som om den ryska militära
ledningen dragit vissa lärdomar: Den försöker hålla
nere de egna förlusterna och bekämpar mål med flyg
och artilleri. Av detta kan man dra slutsatsen att de
ryska stridskrafterna förbättrat sin taktik och blivit
något bättre på insatser i s.k. lågnivåkonflikter. Det
går dock knappast att påstå att den ryska
krigsmaktens operativa status i allmänhet ökat. Det
går inte att jämföra den ryska offensiven i Tjetjenien
med invasionen av ett land som Sverige. Det är två
helt skilda saker.
Vi får inte glömma att man för krig mot en styrka
på några tusen man utan modern utrustning och utan
både ledningsstruktur och större vapensystem. Att
jämföra detta med det svenska försvaret efter vår
försvarsreform är helt orimligt.
Tjetjenienkriget kostar den ryska staten stora
pengar - pengar som behövs på annat håll i det ryska
samhället. Den ryske premiärministern Putin har sagt
att försvarsanslagen ska öka med 57 %. Samtidigt kan
vi konstatera att den ryska ekonomin befinner sig i en
sådan kris att tidigare tilldelade medel endast betalats
ut till en del.
När man utformar ett försvar måste man göra det
mot bakgrund av de materiella förutsättningar som
föreligger för att hot ska kunna riktas mot vårt land.
Politiken kan förändras över en natt, men det är hård-
varan som avgör om politiska intentioner kan omsät-
tas i handling och i detta fall hot mot vårt land.
Bedömningen både i Sverige och omvärlden är att
det enorma reformbehovet i det ryska försvaret i
kombination med de stora ekonomiska, sociala,
strukturella och industriella problemen i Ryssland
innebär att något återskapande av en militärt konven-
tionell förmåga motsvarande det som fanns under
kalla kriget inte är möjlig under överskådlig tid.
Herr talman! Vi kan för Sveriges del konstatera
att bedömningen som lagts till grund för den förestå-
ende försvarsreformen kvarstår. Det betyder att det
fortfarande finns tillräckligt med resurser nu och
framåt i tiden för att begränsade väpnade angrepp mot
Sverige ska kunna genomföras. Det är därför vi an-
passar vårt försvar bl.a. till den typen av hot.
Runtom i Europa pågår ett reformarbete liknande
vårt. I vissa länder har man kommit längre, i andra
har man ännu inte startat. I Frankrike genomför man
en reform som ska vara färdig 2002. I Danmark pågår
ett förändringsarbete - i Österrike likaså. När jag för
en tid sedan träffade mina kolleger i Tyskland och
Norge gav de uttryck för att de länderna ska gå sam-
ma väg som Sverige. Erfarenheterna från Bosnien och
Kosovo präglar många av de europeiska försvarsmi-
nistrarnas tankar kring förändringen. Ett insatsförsvar
med internationell förmåga är det man strävar efter.
Insikten om att det inte längre handlar om att avvärja
en sovjetisk storinvasion är tydlig. Behovet av strids-
krafter som kan användas för att gemensamt agera i
krishanteringsoperationer och därmed säkra freden i
Europa är den alltigenom övergripande trenden.
De senaste årens händelser på Balkan har förstärkt
ansträngningarna bland Europas länder att utveckla
en förmåga att förebygga konflikter och genomföra
internationella insatser för att hantera kriser. Viktiga
konkreta steg på vägen mot en stärkt europeisk kris-
hanteringsförmåga togs bl.a. på EU-toppmötet i Köln,
då EU:s medlemsländer åtog sig att utveckla effekti-
vare europeiska resurser för krishantering. Detta
kommer med all sannolikhet att följas upp vid EU-
toppmötet i Helsingfors om några veckor - då med
beslut om konkreta mål för europeisk krishanterings-
förmåga och institutionella ramar för ledning av
framtida insatser.
Herr talman! Försvarsmakten tog under våren
fram ett underlag som visade hur den framtida krigs-
organisationen skulle utformas för att möta de hot
som regeringen i kontrollstationspropositionen fann
som möjliga under de närmaste tio åren. Resultatet
blev en mindre och en förändrad försvarsmakt, men
likväl en försvarsmakt med stor förmåga, och framför
allt rätt förmåga i förhållande till vilka hot den ska
kunna möta.
Försvarsmakten redovisade detta den 19 maj, och
regeringen ställer sig bakom detta i propositionen. Vi
tar i och med förslaget fullt ut konsekvenserna av att
det nu är tio år sedan Berlinmuren föll och det säker-
hetspolitiska landskapet i Europa ritades om.
De största förändringarna sker i armén. Den
gamla mobiliseringsarmén avvecklas nästan helt, och
brigaderna som vi känner dem i dag byter skepnad.
Den tidigare stela organisationen med ca 5 500 man
per brigad överges, och vi organiserar sex brigadled-
ningar med förmåga att leda insatsförsvarets mark-
stridsbataljoner. Brigaderna kommer att utformas
beroende på vilka uppgifter som ska lösas. Under
brigaderna organiseras ett stort antal bataljoner.
Personalomsättningen kommer att vara stor i des-
sa moderna förband. Med arméns insatsförband ska-
pas en förmåga att möta angrepp med begränsade
luftrörliga insatsstyrkor samtidigt som goda förutsätt-
ningar skapas för att genomföra internationella insat-
ser.
Flygvapnet organiseras i åtta divisioner JAS 39
Gripen. Det ger Sverige ett flygvapen av absolut
högsta Europaklass. Marinen organiseras i två yt-
stridsflottiljer med tolv moderna ytstridsfartyg och en
ubåtsflottilj med fem ubåtar, varav tre är helt nya.
Därmed skapas förmåga till uthållig marin närvaro i
omgivande farvatten i samband med kriser och kon-
flikter. Kustartilleriet organiserar en amfibiebrigad
med tre mycket kapabla amfibiebataljoner. Två heli-
kopterbataljoner, varav en med markoperativ och en
med sjöoperativ inriktning, organiseras.
Det innebär också att ett antal nya förbandssystem
byggs upp. Det handlar om NBC-insatsstyrkor och
IT-förband för att möta de nya hoten. Samtidigt orga-
niseras en luftburen bataljon som med helikoptrar
eller liknande snabbt ska kunna vara på plats i ett
krisområde. Den så grundläggande och viktiga an-
passningsförmågan ska fortsätta att förbättras genom
utvecklad försvarsunderrättelsetjänst och uppbyggnad
av framåtblickande kunskap och kompetens inom
både Försvarsdepartementet och Försvarsmakten. Vi
ska ha genomarbetade anpassningsplaner, materiel-
försörjning i internationellt samarbete och en allmän
beredskap för förändringar.
Hela insatsorganisationen kommer att ledas av en
operativ insatsledning. Denna stab kommer att leda
insatser både i Sverige och internationellt.
De nationella skyddsstyrkorna kommer att utgöra
territorialförsvaret. De består av två typer av förband
- dels markstridsbataljoner och marina basskyddsba-
taljoner som bemannas främst med personal som
ersatts i insatsförbanden, dels våra hemvärnsförband.
Territorialförsvaret kommer att ledas från ett antal
militära staber. Dessa kommer dessutom att svara för
stödet till de frivilliga försvarsorganisationerna och
även för stödet till samhället vid svåra påfrestningar i
fred.
Konsekvenserna av att vi behöver en mindre
krigsorganisation blir att vi behöver en mindre ut-
bildningsorganisation i fred. I dag har vi en kapacitet
att utbilda dubbelt så många värnpliktiga som vi har
behov av för den nya krigsorganisationen.
Vi genomför en försvarsreform som prioriterar det
nya försvaret. Det är en reform som följer utveckling-
en i Europa och som ger Sverige ett modernt försvar
för framtiden. Att låsa sig fast i gamla föreställningar
eller att klamra sig fast vid gamla hotbilder innebär
att Sverige halkar efter och att vi inte kan agera på
grund av att vi är felorganiserade eller att vi inte hål-
ler måttet.
Jag vill avslutningsvis säga att utifrån de förut-
sättningar och den ambitionsnivå som Socialdemo-
kraterna och Centerpartiet var överens om i kontroll-
stationen är jag och överbefälhavaren eniga om för-
slagen i propositionen. Vi är överens om att dessa
förslag kommer att skapa ett framtida försvar med
god förmåga. Jag ser det som en stor styrka att rege-
ringen på det politiska planet tillsammans med Cen-
terpartiet kommit överens om färdriktningen för det
nya försvaret. Dessutom är det en styrka att regering-
en och överbefälhavaren nått enighet om innehållet i
färdriktningen. Tack!