Herr talman! Lars Ångströms syn är ensidigt mi-
litärfientlig, och han vill undvika att använda militära
medel även när det är nödvändigt. Den synen kan jag
aldrig dela.
När det gäller preventiva åtgärder är självfallet
även militära medel oftast bäst att använda i en situa-
tion där en kris eller konflikt inte har inträffat. Ett
utmärkt exempel på det är den svenska insatsen i
Makedonien. Så går det också att använda militära
medel. Och också jag, som är en stark anhängare och
har stor förståelse för betydelsen av dem, tycker
självfallet att det är bättre att använda delar av försva-
ret utan att behöva avlossa ett enda skott än att behö-
va använda våld.
Som ordförande i försvarsutskottet har jag också
som uppgift att vara ordningsman i klassen. Därför
vill jag ta upp två faktauppgifter som Lars Ångström
kom dragandes med, om man får uttrycka sig så.
Den första var att Sverige ligger på elfte plats när
det gäller militära satsningar per capita. Men militära
satsningar per capita är ett helt ointressant jämförel-
setal. Om man tittar på vårt lands storlek och det
territorium som vi har att hantera får man en bättre
definition på vilket nationellt försvar vi behöver.
Landets befolkning kan enbart utgöra en grund för
vad som är en rimlig andel av världssamfundets börda
när det gäller militär krishantering.
Lars Ångströms påstående att Storbritannien och
Frankrike har markstridskrafter jämförbara med våra
är också felaktigt. Frankrike och Storbritannien har
stående förband av en helt annan omfattning än vår,
med den politik som regeringen och Centerpartiet nu
föreslår, mycket lilla volym förrådsställda och hem-
förlovade stridskrafter som vi kommer att ha efter det
försvarsbeslut som sannolikt kommer att fattas i mars.