Herr talman! Så har då till slut regeringens sedan
länge förväntade förslag till en omställning och tillika
en radikal bantning av Sveriges försvar och fredsor-
ganisation lagts på riksdagens bord. Innehållet får vi
återkomma till under motionstiden.
Men vi kan naturligtvis ana oss till vad den snart
ettåriga överenskommelsen mellan Socialdemokra-
terna och Centern nu har gett för resultat. Folkpartiet
liberalerna kommer att presentera sin syn på det
framtida försvarets utformning i en kommande mo-
tion.
Vad som i dag kan slås fast är att det är djupt be-
klagligt att bara två partier står bakom propositionen
och därmed med största sannolikhet också den kom-
mande försvarsuppgörelsen. Totalförsvarets framtid
borde avgöras av en mycket bredare gruppering, ja,
av en majoritet i riksdagen.
Från Folkpartiets sida har vi hela tiden under de
gångna utdragna förhandlingarna och i det fortsatta
arbetet i Försvarsberedningen under det gångna året
varit beredda att delta i ett sakligt givande och tagan-
de. Däremot har det naturligtvis varit omöjligt att
bara anta socialdemokraternas öppningsbud tillika
slutbud utan att ens kunna påverka ramarna.
Folkpartiets medverkan i försvarsbeslutet omöj-
liggörs av främst två skäl: den fortsatta oförmågan att
fullt ut anpassa Sverige till den nya säkerhetspolitiska
verkligheten och oförmågan att ta de nödvändiga
stegen för att satsa på kvalitet framför kvantitet.
Det är inte heller längre meningsfullt att ständigt
hänvisa till vad alliansfriheten sätter för hinder t.ex.
för ett svenskt medlemskap i Nato. Berlinmurens fall
förändrade världen, och Nato förändrades med den.
Det vågar socialdemokrater och centerpartister fortfa-
rande inte tala klarspråk om, vilket befäster historiska
och psykologiska spärrar mot ett fullt svenskt delta-
gande i och byggande av det nya Nato i det nya Eu-
ropa.
Folkpartiet kan inte vara med om att fatta ett stort
heltäckande försvarsbeslut om inte en framåtblickan-
de analys av vår omvärld får ligga som grund. Alli-
ansfriheten får inte användas som en dogm. Alla i
Nato är våra vänner. Det kan inte minst jag som bor
sju kilometer från den norska gränsen intyga. Jag
hoppas att min dialekt kan tjäna som garanti för min
kunskap i ärendet.
Att vårt land inte ens kan erbjuda Norge ett öv-
ningsfält på Älvdalens skjutfält befäster intrycket av
regeringens ohållbara syn på militär samverkan. Låt
Norge fullt ut öva där i stället för att Norge ska behö-
va bygga ett nytt skjutfält strax innanför gränsen. Det
skulle vara nordiskt samarbete, tycker Folkpartiet
liberalerna.
Dessutom är den svenska försvarsindustrin en av
de bästa i Europa och skulle kunna få en fortsatt och
mer kvalificerad framtid i ett fullt genomfört transat-
lantiskt samarbete.
Vidare bör försvaret bli smalare och vassare. Det
svenska försvaret måste bli mer flexibelt och kunna
hantera nya hot.
Det är orimligt att det ska ta bara någon vecka att
mobilisera tiotusentals man inför ett i dag obefintligt
invasionshot medan det tar sex månader att få i väg
fredsbevarande soldater till Kosovo. Försvaret måste
moderniseras med mer kvalificerad materiel och en
vettig utbildning för de värnpliktiga.
Utbilda inte en enda soldat i onödan, inga kort-
tidsutbildningar i tre månader som inte leder till nå-
gon möjlighet att förstärka försvaret! Nej, inrikta
utbildningen mot god kvalitet för Sveriges försvar
och en ännu bättre förberedelse för att snabbt kunna
delta i internationella insatser!
Jämlikheten i utbildningen är en kärnfråga för
Folkpartiet. Vi tror att den förstärker kvaliteten inom
försvaret.
Det var tråkigt att samarbetet mellan Centern och
Folkpartiet förra hösten rörande försvarsbudgetens
svarta hål inte höll för en fortsättning. Detta skyldes
över av löften från socialdemokraterna om pengar till
vården efter nästa val. Vi anser att dessa pengar inte
går att styra så.
Ekonomin måste bli större i sin helhet. Vi måste
skapa ett företagsklimat i Sverige som ger tillväxt, för
då kommer det pengar på rätt väg till kommunerna
och landstingen för satsningar även på den mjuka
politiken. Det räcker även till ett smalt och vasst
försvar, och vi kan då utbilda till en god interoperabi-
litet och förbättra vår materiel.
Sverige skulle behöva en försvarspolitik som vilar
på en bred politisk bas. Den gångna vinterns utdragna
samtal mellan socialdemokrater, moderater, kristde-
mokrater, centerpartister och folkpartister visade att
det skulle finnas förutsättningar för detta. Men Fi-
nansdepartementet låste tyvärr regeringens händer.
För Centern var utrymmet tydligen tillräckligt.
Det är en nåd att stilla bedja om att förra vinterns
samarbetsklimat kunde återuppväckas i försvarsut-
skottets kommande behandling av regeringens för-
svarsproposition. Tyvärr talar väl allt för att Social-
demokraterna och Centern förlitar sig på att Vänstern
och Miljöpartiet inte sätter krokben.
En spännande period väntar i försvarsutskottet,
där Folkpartiet skulle önska att konstruktiva, för-
svarsbefrämjande och framåtsiktande åsikter kunde få
företräde framför kortsiktiga partipolitiska vinster,
vilka sällan leder till ett bra resultat, i detta fall ett bra
försvar.