Herr talman! Jag skall börja med att säga någon-
ting om hur vi skall klara energiförsörjningen och hur
prisbilden skall se ut framgent. Den viktigaste uppgif-
ten för oss politiker i riksdag och regering är att se till
att vi har tillräcklig produktion av el i landet och att
produktionskostnaderna i vart fall inte är högre men
helst är lägre än i våra konkurrentländer. Det är vår
viktigaste uppgift, och det skall vi se till. Jag kommer
inte att medverka till att vi avrustar vår produk-
tionskapacitet så att vi inte kan klara den försörjning-
en.
Det är därför jag så tydligt har sagt att det första
man skall ge sig på när man börjar omställningen är
att konvertera då det gäller uppvärmning. Ungefär
20 % av vår elproduktion går till konsumtion för
uppvärmning.
Det gäller alltså att se till att industrin, och framför
allt den elintensiva, klarar sig och kan leva på de
betingelser som finns i vår omvärld. Därför har vi
också lagt om skattesystemet så att vi dels inte ge-
nomför höjningen av produktionsskatten på kärnkraft,
dels gör om produktionsskatten på vattenkraft till en
fastighetsskatt. Då säger vän av ordning: Ja, men det
innebär ju ingen skillnad; den där fastighetsskatten
skall ändå betalas och läggas ut på konsumenterna.
Jag svarar: Det är fel. Fastighetsskatten på våra vat-
tenkraftverk skall betalas oavsett om det finns en
köpare eller ej till energin. Därför hänger dessa två
saker ihop. Om staten - riksdag och regering - bedri-
ver en sådan politik att produktionskapaciteten svarar
mot vad industrin behöver kan faktiskt inte kraftin-
dustrin sätta ett sådant pris att den inte får efterfrågan
på det den producerar. Staten har också kontroll över
utlandsförbindelserna - detta sagt även till dem som
lyssnade på den förra interpellationsdebatten. Så
hänger detta ihop. När vi lägger om från en produk-
tionsskatt per kilowattimme till en produktionsskatt
som baseras på fastighetsvärdet kan staten se till att
det blir en differentierad prissättning mot vattenkraf-
tens olika konsumentgrupper.
Det där gillar naturligtvis inte kraftindustrin när
den argumenterar med kunderna i basindustrin. Men
om vi bara sköter oss leder detta till en differentierad
prissättning som gör att basindustrin kan leva och må
ganska bra. Det var det första jag ville säga.
Det andra är att vi successivt skall gå från skatt på
produktion till konsumtionsskatter. Det är en första
sådan omläggning vi nu gör för 1997.
Sedan skall jag gå tillbaka till Elizabeth Nyström.
Jag tyckte nästan det var litet oförskämt - jag vet inte
varför, vi har ju egentligen aldrig debatterat med
varandra - att säga att "bara" näringsministern svara-
de och inte statsministern. Det var inte fint nog för
Elizabeth Nyström. Må så vara. Men hur kan hon
säga åt oss socialdemokrater att vi inte är rädda om
jobben? När Moderaterna satt i regeringen försvann
nästan vart fjärde industrijobb i Sverige. Nu ökar
antalet sysselsatta i industrin. I Västernorrland, som
så många har talat om, bl.a. Eva Björne som gjorde en
koppling till skogsindustrin, försvann 5 800 industri-
jobb mellan 1991 och 1994. Nu ökar också industri-
sysselsättningen i Västernorrland. Vi kommer aldrig
att medverka till en politik som hotar vår industri,
men Elizabeth Nyströms facit är förskräckande.