Herr talman! Vi har nu fått två debatter. Den
första handlar om det som tas upp i interpellationen.
Sedan finns det några som försöker använda denna
fråga om ett fåtal företag - ett tiotal, vilket Sigge
Godin sade, med deras mycket speciella omständighe-
ter som beror på saker som händer på den internatio-
nella marknaden, bl.a. omfattande subventioner i en
lång rad länder och egentligen en bristande frihandel
- som ett bräckjärn in i den allmäna energipolitiken
för att låta specialfallet diktera allt det andra. Då blir
det som de flesta förstår helt galet.
Det är mycket slarvigt att säga att företag efter fö-
retag avvecklas om man höjer energiskatten. Så är det
inte. De flesta företag avvecklas inte alls på grund av
det. Det är ett fåtal företag som är känsliga för just
detta.
Det är också slarvigt att kalla dessa energiintensi-
va industrierna för basindustrier, som om de skulle
vara basen för hela Sverige. Så är det inte alls. Större
delen av våra basindustrier har inte alls denna käns-
lighet. Det gäller bl.a. pappersindustrin, som det na-
turligtvis är alldeles galet att dra in i denna debatt.
Den har en helt annan kostnadsbild än just dessa
mycket energiintensiva företagen som gör att deras
känslighet för detta inte alls är densamma.
Jag kan förstå att statsrådet inte vill ge garantier
till enskilda företag. Det vore nog fel om en regering
gjorde det. Därför är denna debatt litet märklig även
på det sättet.
Jag vill också säga att denna övervältring från
kraftproducenterna, som gör mycket stora vinster, kan
vara rimlig, eftersom de gör mycket stora vinster, och
det kan vara rimligt att ta ut en del av det som skatt.
Men problemet är att det är kontrakt mellan kraftpro-
ducenterna och den energiintensiva industrin, vilket är
ofördelaktigt för industrin. Dessa kontrakt kommer att
skrivas om om några år. Det är viktigt att hålla trycket
på denna fråga så att de verkligen skrivs om.