Herr talman! Som tidigare har konstaterats har inte
näringsministern i det utdelade svaret svarat på de
frågor som Elizabeth Nyström har ställt i sin interpel-
lation om utslagningen av arbetsplatser till följd av de
skattehöjningar som har införts på elproduktionen. I
stället har näringsministern gjort en mer allmän be-
traktelse över de energiförhandlingar som pågår.
Det finns ju i och för sig en koppling däremellan.
Går energiförhandlingarna fel och landet får en dålig
energipolitik är det naturligtvis bara en liten början på
utslagningen av arbetsplatser som vi har sett i Vargön
Alloys och på andra håll.
I sitt svar anklagar näringsministern Moderaterna
för att inte ta ansvar i energifrågan. Därför vill jag
säga att sanningen snarare är den att näringsministern
kastade ut Moderaterna och Folkpartiet innan de
överläggningar som har pågått sedan senvåren hade
kommit in i någon reell förhandlingsfas. Det para-
doxala i detta är att näringsministern kastade ut just
de två partier som har samma syn som han själv i de
här helt grundläggande och avgörande frågorna, näm-
ligen de partier som inser att vi måste garantera in-
dustrin deras behov av tillräckligt med el till tillräck-
ligt konkurrenskraftiga priser också på lång sikt. Det
är de partier som inser att detta i praktiken kommer
att innebära en fortsatt ökning av elanvändningen
under nästa decennium.
Nils-Erik Söderqvist förklarar sig nöjd och belåten
med de utfästelser som görs i interpellationssvaret.
Jag skulle snarare ha förmodat att han borde uttrycka
sin djupa oro. Den elintensiva industrin kommer na-
turligtvis inte att gagnas om energiministern skulle
göra om Socialdemokraterna från ett linje 2-parti till
ett linje 3-parti.
Visserligen har alla andra partier, som svar på nä-
ringsministerns frågor i energiöverläggningarna, sagt
sig dela den här grundläggande synen. Men jag vet,
och Anders Sundström vet, att så inte är fallet.
Det är nog så som det heter i svaret att flera partier
har rört sig från tidigare delvis orealistiska attityder.
Däremot är det inte tal om den mycket stora omvälv-
ning som det talas om i svaret. Varken Centern,
Vänstern eller Miljöpartiet har omvärderat grunderna
för sin energipolitik. Oavsett de formella svaren på
frågorna måste de faktiskt göra det för att kunna ac-
ceptera en fortsatt ökning av elanvändningen under
nästa decennium. Därför menar jag att den samsyn
som Anders Sundström tror sig ha funnit hos Centern,
Vänstern och Miljöpartiet inte existerar ens i sinne-
världen. Den begränsar sig till en inledande exercis
om någon enstaka reaktor.
Det här illustreras också mycket tydligt av det ut-
talande som språkröret Birger Schlaug gör i Dagens
Nyheter i dag. Han talar där om vilken befrielse det är
att Moderaterna och Folkpartiet är utestängda från
förhandlingarna. Han deklarerar att Kristdemokrater-
na är helt ointressanta. Han framför också ett antal
krav till näringsministern, som jag svårligen tror att
näringsministern kommer att kunna acceptera.
Till sist, herr talman: Regeringens uppläggning av
de fortsatta energiförhandlingarna kan bara leda till
ett misslyckande. De två största oppositionspartierna
är utslängda. Jag räknar nu inte Centerpartiet som ett
oppositionsparti, inte ens som ett borgerligt parti. Det
tredje oppositionspartiet, Kristdemokraterna, tycks
även de vara på god väg att lämna energiförhandling-
arna.
Det innebär att när man fortsätter på den här vä-
gen slår man in på en konfrontationslinje i energipoli-
tiken. Man tar en öppen strid inte bara med den all-
männa folkopinionen och med de borgerliga opposi-
tionspartierna i riksdagen, utan också med industrin,
med hela näringslivet och med en samlad fackföre-
ningsrörelse med LO i spetsen, från Metall till Kom-
munal. Man gör det mot alla tunga remissinstansers
inrådan. Det är naturligtvis något helt annat än den
nationella kraftsamling som Anders Sundström också
talar om i sitt svar.