Herr talman! Jag skall försöka hinna med några av
frågorna, men först vill jag redogöra litet grand för
det principiella resonemanget.
Dan Ericsson, jag har inte alls den uppfattning
som Birger Schlaug har gett till känna! Också Krist-
demokraterna - för att nu recensera de olika partierna
- är ett parti som innerligt önskar en uppgörelse om
en långsiktig och stabil energiöverenskommelse. Man
visar också intresse för att försöka jämka ihop sig. Jag
beklagar att Moderaterna och Folkpartiet inte har
visat ett sådant intresse. Det beklagar jag faktiskt
djupt, uppriktigt och allvarligt.
Inledningsvis skall jag ge svar på några av de frå-
gor som ställts om de tio företag som är hårdast utsat-
ta och som använder el som råvara i sin process. Det
är egentligen för de tio som vi har gjort förändringen i
fråga i skattesystemet. Jag tycker inte att man skall
"köpa" hela kraftindustrins argumentation, att det
bara är att vältra över en fastighetsskatt. Om man gör
det och det leder till att kunden - i det här fallet den
elintensiva industrin - inte kan betala och således inte
lever vidare, måste den här kraftindustrin lika fullt
betala skatt. Därför är det så viktigt för oss i Sverige
att se till att vi upprätthåller en produktionskapacitet
som gör att utbudet är större än efterfrågan när det
gäller el. Vi måste ju sätta tryck också på kraftindust-
rin.
Jag har inte medverkat till alla förändringar i
energipolitiken, men jag kan konstatera att kraftin-
dustrin har betydande vinster och att det finns anled-
ning för mig som energiminister att fundera över de
beslut som många i denna kammare fattade redan på
den tiden då jag inte var med. Det gäller alltså regle-
ringar, avregleringar etc. samt hur den här marknaden
fungerar.
Det är det vi nu försöker ställa om. Det är inte så
att det bara skall rulla över. Med det tycker jag att jag
har svarat på frågorna om de här tio företagen. Jag
tycker att fastighetsskatten är en sådan konstruktion.
Sedan skulle jag vilja svara på Eva Björnes frågor
om pappersindustrin. Jag är inte alldeles okunnig i
den branschen. Jag har hört den där valsen många
gånger: Om skatterna stiger, om lönerna stiger eller
om vedpriset stiger, flyttar vi utomlands.
I den svenska skogsindustrin är trots allt den vik-
tigaste insatsen vedråvaran, och vedråvaran står i den
svenska skogsindustrin för mer än hälften av kostna-
den för att producera papper. Det är faktiskt inte fas-
tighetsskatten på våra vattenkraftverk som långsiktigt
hotar pappersindustrin i Sverige. Man är rätt naiv om
man tror det. Det är helt andra insatsvaror som be-
stämmer skogsindustrins överlevnadsförmåga. Det
finns fortfarande ett utrymme. Vi har fortfarande t.ex.
en vedråvara i Sverige och Finland som är den
främsta i världen. Det går att titta på detta på ett litet
annat sätt än som Eva Björne nu gör. Jag delar alltså
inte hennes uppfattning om skogsindustrin och denna
skatt.
Till Marianne Andersson, som frågade om utred-
ningen, skulle jag vilja säga att efter det att ni diskute-
rade utredningen har regeringen i budgetpropositio-
nen lagt fram det förändrade förslaget till skatt. Det är
ett resultat av den diskussion som ni förde här i riks-
dagen och den diskussion som vi också haft i rege-
ringen. Vi kom då till den slutsatsen.
Sist, eftersom tiden rinner i väg, vill jag när ni
pratar om en industri som inte bara är energiintensiv
utan också kapitalintensiv säga att regeringen har
åstadkommit en kraftig sänkning av priset på kapital.
Visserligen har det skett samtidigt som en viss höj-
ning av energipriset. När de här industrierna gör sina
jämförelser tycker jag en befogad fråga är: Hur
mycket billigare har kapitalet blivit i denna kapitalin-
tensiva industri, och hur mycket högre har energikost-
naden blivit?