Herr talman! Många riksdagsledamöter brukar
tacka för svaret, men det kan inte jag göra. Först och
främst hade jag ställt interpellationen till statsminis-
tern - men det är näringsministern som svarar. Det
var med stort allvar jag ställde interpellationen, och
valde att ställa den till just statsministern eftersom
frågan är av nationell betydelse.
Är möjligen regeringen av uppfattningen att den
elintensiva basindustrin i Sverige skall försvinna, och
därför valt att låta näringsministern svara? I så fall
tycker jag att regeringen klart skall uttala detta.
Svenska folket är ju vant vid att socialdemokratiska
politiker sviker givna löften. Detta skulle i så fall
definitivt inte vara något undantag.
Statsministern lovade de facto på Socialdemokra-
ternas partikongress att den elintensiva industrins
konkurrenskraft inte skulle försämras. Efter detta
uttalande har statsministern inte vågat ge svar trots
mängder av brev, fax, tidningsartiklar osv. Det är inte
bara jag som är besviken, utan också alla de männi-
skor som i dag verkar inom den elintensiva industrin.
Nåväl, nu står jag här och har fått svar av näringsmi-
nistern. Och vilket svar!
Min första fråga lydde: Vilka åtgärder avser
statsministern vidta för att uppfylla löftet om oföränd-
rade konkurrensförutsättningar för den elintensiva
industrin? Svaret jag fått är att det behövs ett positivt
svar på denna, och även på min nästa, fråga. Jag hål-
ler med om detta - det behövs verkligen ett positivt
svar. När kommer det positiva svaret, Anders Sund-
ström?
Min andra fråga lydde: Är regeringen beredd att
offra ett stort antal arbetstillfällen på vissa platser i
landet för att dels tillgodose Centerpartiets krav, dels
försöka klara helheten vad gäller det omtvistade målet
att halvera arbetslösheten till år 2000. Svaret man gett
på denna fråga är:
"Det är självklart att åtgärderna för att öka syssel-
sättningen inte får leda till sådana kostnadsökningar
att arbetstillfällen försvinner."
Många vet att de höjda elpriserna kommer att
äventyra verksamheten vid de allra mest energiinten-
siva företagen. Nu föreligger nämligen ett första facit:
Vargön Alloys har på grund av regeringens skatte-
höjningar redan nödgats stänga två av fyra processug-
nar, och varslat totalt 55 personer. Företaget är i upp-
enbar fara och måste redan nu växla ner för att vinna
tid. I förlängningen finns stor risk att antalet jobb som
försvinner i Vargön blir tjugofalt större, vilket kan bli
resultatet när och om alla ugnar släcks och kringlig-
gande industrier med underleverantörer dras med i
fallet. Höjningen av elpriset för Vargön Alloys blir
75 000 kr per anställd, dvs. den genomsnittliga vins-
ten för företaget de senaste tio åren, 26 miljoner kro-
nor, kommer att ätas upp av de höjda energiskatterna.
Den regering som säger sig vilja göra Sverige till
ett ekologiskt föredöme startar sitt arbete med att slå
ut industriproduktionen, som vi har all anledning att
vara stolta över. Är regeringen medveten om detta?
Många väntar på svar.