Herr talman! Jag vill börja med att ställa en rak
fråga till näringsministern: Vilka åtgärder avser rege-
ringen vidta för att G A Metall och ett tiotal andra
företag som har el som råvara i produktionen skall
överleva? Jag ställer den frågan i min inledning så att
näringsministern skall kunna tänka över vad som
håller på att ske inte bara i Sundsvall utan också i
glesbygder över hela landet. Av svaret till Elizabeth
Nyström framgår inte detta utan enbart att omställ-
ningen - och, förutsätter jag, energiskatterna - skall
utformas så att den elintensiva industrins konkurrens-
läge inte äventyras.
Nu är det så, herr statsråd, att elskatterna äventyrar
industrin, i första hand G A Metall i Sundsvall.
Många av de här företagen finns alltså i våra glesbyg-
der. Ett finns exempelvis i Alby i Ånge. Om de här
företagen slås ut på grund av orimliga skatter - och så
är läget i dag - kommer ingen av de friställda männi-
skorna att få ett nytt arbete i sina glesbygdskommu-
ner. Ingen av dem kommer att få det, utan de är hän-
visade till att söka jobb på andra håll i landet, och
som vi vet finns inga jobb någon annanstans heller.
G A Metall i Sundsvall, landets enda tillverkare av
aluminium, använder lika mycket el som hela Volvo-
koncernen tillsammans. 30 % av kostnaderna är el-
kostnader, varav produktionsskatten är på knappt
4 %. Lönerna tar 16 % och kostnaderna för oxiden
22,5 %. Detta handlar alltså bara i Sundsvall om
75 000-90 000 kr per anställd. Jag vet att näringsmi-
nistern, som norrlänning och som kännare av den här
industrin, kan de här siffrorna. Dessa siffror visar på
att elen är oerhört avgörande för konkurrenskraften.
G A Metall konkurrerar som vi vet på en hård
marknad - mot Frankrike, som har billig kärnkraftsel,
mot Ryssland med dålig arbetsmiljö och stora utsläpp
av miljöfarliga ämnen, mot Norge med billig vatten-
kraft, osv. I det här konkurrensläget får G A Metall -
om jag nu håller mig till det företaget - högre och
högre elskatter. Detta går naturligtvis inte ihop med
det som näringsministern säger i sitt svar, nämligen
att man skall se till att dessa företag behåller sin kon-
kurrenskraft. Det är fullständigt orimligt. Bara i
Medelpad handlar det om 1 000 arbetstillfällen samt
de kringeffekter som blir följden.
När jag var kommunalpolitiker i Sundsvall pres-
sade vi G A Metall till att både förbättra sin arbetsmil-
jö och minska utsläpp osv. Vi lyckades med detta.
Visserligen förekom det en debatt om att verksamhe-
ten skulle flyttas till Piteå - av alla ställen - men
företaget genomförde ändå dessa förbättringar.
Nu kommer de anställda vid företaget sannolikt att
få gå hem eller sitta på skolbänken. Detta gör ju inte
att arbetslösheten minskar, utan det gör att den ökar.
Jag vill ställa ett par frågor till statsrådet. Det är
dags att vi får besked nu: Vilka åtgärder kommer
regeringen att vidta, så att det t.ex. blir ett undantag
för de här tio företagen? Vad skall regeringen göra, så
att alla dessa människor inte slås ut? Och när kommer
beskedet? Tiden rinner i väg. Företagsledning och
fackliga organisationer är förtvivlade över att många
anställda, många av deras arbetskamrater, bara om
några månader inte kommer att ha något arbete att gå
till. Vilket blir statsrådets svar?