Herr talman! Roy Ottosson har lämnat kammaren,
men jag vill för de övriga som är kvar här peka på att
basindustrierna ganska ofta kommer ut med nyhets-
brev. Den 4 november kom de ut med ett nyhetsbrev
där de säger: Även tidningspappersbruken har en
mycket hög elförbrukning, cirka tio gånger högre än
ett genomsnittligt verkstadsföretag. För alla dessa är
Sverigeunika energiskatter ett gissel.
Sedan talade Anders Sundström om att kapitalet
har blivit så mycket billigare. Nu är det så att de elin-
tensiva industrierna lånar upp kapitalet i dollar eller
D-Mark, så för dem har det inte gjort någon skillnad.
Någon lugn och ro känner inte Nils-Erik Söder-
qvist, men han känner litet att vi har fått besked. Det
känner inte jag. Jag känner mig djupt orolig för fram-
tiden. Jag måste säga att många har fått svar på sina
frågor, men jag har inte fått ett enda rakt svar på de
tre frågor som jag ställt i min interpellation.
I går kväll när jag fick svaret, Anders Sundström,
kom jag att tänka på sången som Björn Skifs sjöng för
många år sedan: Michelangelo, men så svara då! För
Michelangelo var det inte så lätt att svara. Han är ju
död sedan många år tillbaka. Men näringsministern är
levande. Jag förväntar mig ett svar. Ett enkelt ja eller
nej är tillräckligt för mig. Grip tillfället nu, Anders
Sundström!
Avslutningsvis, herr talman, måste jag citera Bert-
Olof Svanholm, ordförande i Volvo: "I mina ögon är
näringslivet varken en gris som man skall slakta eller
en ko som man skall mjölka, utan en häst som drar
Sverige framåt." Tänkvärda ord, Anders Sundström.
Ta med dem!