Fru talman! Det är mycket enkelt. Vi har kämpat för svenska ståndpunkter tidigare i de förhandlingar som har varit. Vi har vunnit en hel del framgångar. På några punkter har vi haft bakslag. Så kommer man fram till en kompromiss. För de länder som tillsammans formar EU innebär det att man måste ta hänsyn till varandra. Man kan inte vinna allt. Man måste inse att andra måste få igenom ståndpunkter medan en del ibland säger att våra ståndpunkter är kloka.
Den här kompromissen har vi inte velat bryta upp. Man kan inte i varje ögonblick gå tillbaka till sina ursprungliga positioner. Har vi nu förhandlat fram en kompromiss som vi har tyckt varit bra och varit beredda att acceptera tycker vi att det är oklokt att nu gå tillbaka till dessa frågor för att igen kanske förhandla under åratal. Det är väl ganska logiskt. Hur ska samarbete annars gå framåt, om man ständigt ska gå tillbaka till startpunkten? Då blir det aldrig något.