Fru talman! Kerstin Lundgren gör tolkningen att fördragsförslagen stärker de nationella parlamentens roll. Den tolkningen instämmer jag inte alls i. Sammantaget flyttas mer beslutsmakt över till EU och nya områden görs överstatliga, det vill säga de rättsliga och inrikespolitiska områdena bland annat.
Ville man verkligen stärka de nationella parlamentens roll, skulle man ju åka ned till toppmötet nu och förhandla om ett förslag om att införa ett så kallat rött kort för parlamenten. Det skulle ge de nationella parlamenten en möjlighet att avvisa lagförslag på EU-nivå, men det vill inte Centerpartiet, det vill inte regeringen och det vill inte heller Socialdemokraterna. Det vill Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Man hade kunnat diskutera att gränsa av unionens befogenheter. Man hade också kunnat diskutera att ge länder en möjlighet att ställa sig utanför samarbetsområden som man inte önskar delta i. Det skulle ha stärkt demokratin, det skulle ha stärkt det folkliga inflytandet, men detta kallas för ett EU à la carte av Kerstin Lundgren och hennes partikamrater.
Det viktiga för Kerstin Lundgren är inte att fördjupa och förstärka dialogen, att göra EU med sitt demokratiska underskott mer demokratiskt. Det viktiga är att EU ska bli effektivt. Det har tydligt framgått av både Kerstin Lundgrens och många andras inlägg. Jag blir bekymrad över att det är den frågan som hålls så högt i ett läge där det bevisligen finns stora demokratiska klyftor mellan EU och dess medborgare.
Vi har en fördragsprocess kring ett fallet fördrag som har varit sluten, som har varit forcerad, som har pågått bara under några månader och som har kritiserats från många håll, bland annat av Margot Wallström.