Herr talman! Låt mig, med tanke på Morgan Johanssons något ödesmättade avslutning efter 18 minuter, börja med att säga att Morgan Johansson faktisk står bakom det här betänkandet. Jag vill bara att vi ska vara helt överens om det. Jag skulle kunna citera Göran Persson och säga att jag läser in till protokollet att Morgan Johansson står bakom texten i betänkandet. På slutet fick man nämligen ett intryck av att så inte var fallet.
Morgan Johansson hyllar den här pragmatismen, men jag gör inte det. Jag tror att man måste ha visioner, inte minst i Europapolitiken. Man måste ha en tanke om var man ska hamna, var man vill vara vid dagens slut eller decenniets slut i olika frågor, annars kommer man inte framåt i Europapolitiken. Det är möjligt att Morgan Johansson vill gå betydligt långsammare och kanske inte alls framåt i många fall, medan jag vill göra det. Jag tror att har man väl bestämt sig för att man vill någonting med Europa måste man också ha en vision och inte stappla från en pragmatisk hållning till nästa situation.
Jag debatterade också plattläggningsparagrafen för 15 år sedan. I fråga om alkoholpolitiken tror jag att det är väldigt viktigt att betona att det inte var Ulf Dinkelspiel med stöd av Mats Hellström som gjorde detta, utan det skedde under Bosse Ringholms tid som finansminister när han inte, trots Bo Könbergs protester, deklarerade att införselkvoterna är ett vitalt nationellt svenskt intresse. Hade Sverige använt orden "vitalt intresse" hade den gamla kompromissen från de Gaulles tid trätt i kraft. Då hade Sverige sannolikt kunnat behålla sina införselkvoter.
Jag tycker att Morgan Johansson ska vara väldigt ödmjuk i fråga om att kritisera den utveckling av alkoholpolitiken som har varit. Jag beklagar den lika mycket som Morgan Johansson, men den är faktiskt inte en följd av det ursprungliga förhandlingsresultatet 1994-1995, utan den är en senare socialdemokratisk eftergift. Jag tror ärligt talat att det beror på att Bosse Ringholm och regeringen ville vara populära.