Fru talman! Det sista var väl ändå inte korrekt. Tidigare har det varit regeringsförhandlingar, och sedan har man gått till beslut i de nationella parlamenten eller på vilket sätt man nu tar beslut i medlemsländerna. Här har vi haft en mycket öppnare process, som har tagit mycket längre tid, och denna riksdag har varit inblandad mycket mer och mer omfattande än tidigare. Så det Pernilla Zethraeus säger kan jag definitivt inte hålla med om.
När det gäller frågan om den gemensamma valutan har vi väl alla respekterat folkomröstningen. Det är väl inget parti som har föreslagit att Sverige skulle ansluta sig, på tvärs mot folkomröstningens resultat? Regeringen - denna regering liksom den förra regeringen - har förbundit sig att inte göra det. Det är väl okej?
Sedan kan det komma en tid i framtiden då det kanske blir så att man tycker att det vore klokt att ansluta sig, men då får man ju ta upp den frågan då, och om man vill göra det så måste man väl rimligtvis ha en ny folkomröstning.
Om vi ändå tänker en smula på vad det innebär att ha en valutaunion så kanske en av orsakerna till att vi inte har valutastormar och valutaoroligheter på det sätt som vi hade i början av 1990-talet kan vara att vi har en stor, stabiliserande valuta i Europa, någonting som alla länder, både de som är med och de andra, tjänar på. För små valutor kan det vara oerhört känsligt om man får den här typen av snabba växelkursförändringar som vi har sett genom historien. Det är ju inte första gången det har varit valutastormar i världen. Jag tror att eurons roll som stabilisator i Europa nog kan ha bidragit till att vi har haft en oerhört lugn period på valutafronten, vilket betyder mycket för välståndet.