Fru talman! Den fördragsdebatt som vi nu har här i kammaren skulle kunna handla bara om regelverk. Men regelverk handlar om förutsättningarna för någonting annat.
EU innebär möjligheter - möjligheter för medborgarna i Europa och möjligheter för stora och små länder i Europa att, fru talman, hitta gemensamma lösningar på våra gemensamma problem som inte någon av oss, inte ens i denna kammare hur mycket vi än skulle önska, har förmåga att själva lösa.
EU byggdes för att främja fred mellan gamla antagonister efter erfarenheterna av det första och det andra världskriget. I vår tid kan vi se hur EU verkat för att främja fred och mänskliga rättigheter på vår kontinent, hur gamla diktaturer såsom Spanien, Portugal och Grekland har byggts starka som demokratier och hur, efter Berlinmurens fall, länder som under årtionden fått kämpa i kommunistdiktaturer har fått möjligheter att bygga demokrati och mänskliga rättigheter.
Mot den bakgrunden är det en viktig uppgift för vårt EU att skapa förutsättningar för att verka för öppenhet i hela Europa - för folk och länder - men också för öppenhet mot omvärlden där utanför. Det finns nämligen, fru talman, stora förväntningar på EU när det gäller att kunna spela en aktiv roll just därför att vi nämligen står för någonting annat. Just på grund av våra erfarenheter och just på grund av vår mångfald står vi för någonting annat jämfört med många andra stora makter i världen.
Centerpartiet välkomnade den process som startade i början av år 2002 när denna kammare utsåg delegater till det konvent som skulle diskutera fram förutsättningarna för EU:s framtida grundstomme.
Vi stod bakom tankarna också när man så att säga landade det fördrag som handlade om upprättandet av en konstitution för Europa. Det bygger på tanken om att den skulle vara öppen för hela Europa. Det skulle vara ett regelverk - det är ju vad konstitutionen handlar om - på den nivå till vilken vi väljer att delegera makt och där det skulle visa sig vara öppet för hela Europa att komma med. Det handlade alltså om att skapa förutsättningar för detta. Vi var, som sagt, inblandade då.
Precis som Göran Lennmarker tidigare sagt var det inte fråga bara om oss som var medlemmar, utan det har varit en mycket speciell process. Vi som parlament var med, men också länder som inte var medlemmar i Europeiska unionen hade möjlighet att vara med och diskutera spelreglerna för vår gemensamma union. Det måste man säga är en unik process. Jag håller helt med Göran Lennmarker om den beskrivning som han gjort i det sammanhanget.
Också när vi hade diskussionen här i kammaren - det betänkande som vi behandlar här i dag är det femte betänkandet - välkomnade vi ett smalare men vassare EU, ett mer maktdelat EU och det tydligare EU som vi ville se med smalare arbetsfält på vissa områden. Det handlar om regelboken så att säga, att man inte ska detaljreglera. Det handlar naturligtvis också om vilka arbetsfält man verkar inom. Vi tyckte då till exempel att rymden inte skulle vara på agendan.
Det handlade också om ett vassare EU. Vi ser ju det uppdrag som EU har att jobba med när det gäller miljö- och klimatfrågorna - klart gränsöverskridande verksamheter - där vi kan önska och fatta beslut men där vi inte får verkligheten att förändras om vi inte samverkar med andra.
Det handlar också om utrikes- och säkerhetspolitiken, där vi ville se ett vassare EU. EU har förväntningar, och EU kan spela en aktiv roll och måste göra så. Därför vill vi skapa förutsättningar för det.
Det handlar vidare om den gränsöverskridande brottsligheten, som måste bekämpas. Den känner inte heller några gränser.
Vi ville se inte bara ett smalare och vassare EU utan också ett tydligare EU genom just en maktdelning i konstitutionen enligt fördrag som gav kompetenser tydligt, för att komma ifrån att förhandlingar sköts i slutna rum och för att göra det tydligt för medborgare. I stället för att ha ett antal fördrag samlade skulle man försöka banta. Man lyckades åtminstone delvis att åstadkomma detta.
Vi var inte helt nöjda med det slutresultat som förhandlades fram i regeringskonferensen. Vi hade gärna sett att det hade varit några annorlunda punkter, mer maktdelning till exempel, om vi hade fått bestämma själva. Men vi vet att det handlar om kompromisser. Det handlar om respekt för andra länders önskemål. Då, fru talman, drog vi slutsatsen att det här är en god kompromiss. Det är en kompromiss som alla länder kan ställa sig bakom. Alla länder ställde sig bakom detta fördrag och skrev under i den regeringskonferens som avslutades i oktober 2004.
Sedan dess har vi i Sverige inte behandlat fördraget. Vi har haft en reflexionsperiod sedan hösten 2004. 18 länder har tagit ställning och sagt ja. Jag blir lite häpen när jag hör Pernilla Zethraeus tala om att man inte lyssnar till de nationella parlamenten. Jag undrar vem det är som inte lyssnar. Här har ett antal parlament sagt ja, men Pernilla Zethraeus verkar inte bry sig om det, för det är bara Holland och Frankrike som räknas.
Två länder, Holland och Frankrike, har sagt nej i folkomröstning. Bekymret i de folkomröstningarna, sett så här utifrån, är att det inte var riktigt klart vad folket i Holland och Frankrike sade nej till. Det är en modell som Vänstern och Miljöpartiet här i kammaren har tyckt vara en bra modell för just folkomröstningar, att inte veta riktigt vad man svarar på.
Det är inte vår sak i riksdagen i Sverige att tolka ut vad innebörden var i Hollands och Frankrikes nej. Inte heller Miljöpartiet eller Vänsterpartiet äger den rätten, utan det är naturligtvis Frankrike och Holland som själva gör den tolkningen. Vi ser nu hur man tolkar det i den diskussion som finns.
Efter två års reflexionsperiod kom man överens om en ordning för hur man skulle gå vidare. Vi har nu sett hur det har skett under tyskt ordförandeskap. Vi är framme vid en regeringskonferens som vi hoppas verkligen leder till att så mycket som möjligt av det här fördraget kan verkställas och att vi kan samla ihop oss. I dag och i morgon kommer vi att ta ställning, fru talman, för första gången i den här kammaren där vi tydligt säger att fördraget är bra. Det är första gången som vi också tydligt säger att så mycket som möjligt av det här fördraget vill vi se förverkligat.
Vi kan acceptera att det inte blir ett samlat fördrag, utan det blir ett tilläggsfördrag. Vi kan acceptera att man gör vissa förändringar. Det här med flaggan och symboler - ja, det är lite spännande om andra tycker att sådant ska tas bort från fördraget. För oss är det inget bekymmer. Vi har flagga, och vi har symboler i Centerpartiet, och jag utgår från att många andra har det också, även Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Jag vet inte om det står i stadgarna, men man har dem ändå. Det är väl detsamma med EU.
Vi tycker att det är viktigt att det blir en juridisk person. Vi tycker att det är viktigt att det blir det för att man ska kunna klara att ansluta till Europakonventionen. Vi tycker att det är viktigt att kunna klara stadgan för mänskliga rättigheter. Vi vill inte se ett EU à la carte därför att det är ett EU som blir svagare, ett EU som inte förmår att leva upp till människors förväntningar. Vi tycker inte, precis som en majoritet här i kammaren, att Köpenhamnskriterierna ska skrivas in.
Med detta, fru talman, yrkar jag bifall till det förslag i betänkandet som ett antal partier här i kammaren förmodligen kommer att ställa sig bakom, KUU:s betänkande 1.
(Applåder)