Fru talman! Det här betänkandet innehåller riksdagens ståndpunkter inför de regeringsförhandlingar som kanske startar efter toppmötet i helgen eller som kommer att ske lite längre fram, där det handlar om att se till att den europeiska unionen får ett nytt fördrag.
Ibland blir EU-debatten väldigt svårbegriplig, tycker jag, trots att den i grunden egentligen handlar om ganska enkla saker. Det som är avgörande för Europas framtid är ju att EU förmår att fatta kloka politiska beslut som klarar av att tackla de svåra utmaningar som vi nu står inför. Det gäller till exempel klimatfrågan men också den gränsöverskridande brottsligheten.
Politiska problem kan bara lösas med politiska medel. Därför är det viktigt att de olika länderna i den europeiska unionen förmår att samlas kring en form och en organisation för hur det här arbetet ska kunna gå till. Det är egentligen det som det här betänkandet handlar om.
EU har liksom alla andra politiska organ och sammanslutningar flera olika dimensioner. En är den rent sakpolitiska, den som svarar på frågan om vad EU gör för att uppnå sina mål. Där finns det många olika viljor, och där har vi socialdemokrater ofta en annan uppfattning än den borgerliga regeringen. Vi har i grunden en annan syn på frågor som rör rättvisa och politikens möjligheter att påverka och förändra.
Men för att vi ska kunna föra den här sakpolitiska debatten behövs också ett regelverk och en grund att stå på som klarar ut formerna för hur EU ska fungera. Där finns det all anledning att försöka bli så överens som möjligt, på samma sätt som det finns en lång tradition av att söka samsyn när det gäller hur vi i Sverige via våra grundlagar hanterar gemensamma rättigheter och skyldigheter, formerna för maktdelning samt det politiska livet i övrigt.
Några saker som jag särskilt vill lyfta fram med det här betänkandet rör att det fördrag som vi nu diskuterar och som har legat vilande ett tag förhandlades fram under ganska lång tid. Det är en kompromiss, en kompromiss som i grunden är bra. Utgångspunkten för oss i betänkandet är att det ska göras så små förändringar som möjligt i denna kompromiss.
Jag vill också nämna vad vi säger när det gäller den sociala dimensionen. Där vill vi inte att det genomförs några förändringar. Den sociala dimensionen, med ett skydd för arbetstagare runt om i hela Europa, visar ju väldigt tydligt att vägen mot ökat välstånd ligger i att konkurrera med kunskap och kvalitet i stället för låga löner och social dumpning.
Det nya fördraget får inte heller stänga Europas gränser. Länder som i dag står utanför den europeiska unionen måste kunna ha en reell möjlighet att bli medlemmar. Därför är vi också i detta betänkande väldigt tydliga med att vi inte vill ha med de så kallade Köpenhamnskriterierna i fördraget.
Det är också viktigt att understryka att fördraget inte heller ska låsa fast ståndpunkter som rör dagsaktuella frågor. Det ska vara hållbart över tiden och vara den form vi behöver för att driva den sakpolitiska debatten vidare.
I och med detta betänkande lägger vi fast en ram inom vilken regeringen kan förhandla med de övriga medlemsstaternas regeringar. Innan ett nytt fördrag kan bli verklighet måste regeringen komma tillbaka till riksdagen och få godkännande för de förändringar som kan bli resultatet av förhandlingarna.
Detta kommer vi socialdemokrater naturligtvis att följa mycket noga för att se hur regeringen klarar av förhandlingarna. Hittills tycker vi inte att regeringens arbete kring det nya fördraget och det som har hänt under det senaste halvåret direkt har imponerat, men med detta mycket tydliga mandat finns det goda förutsättningar för att det kommer att fungera bra.
Jag har även några kommentarer om processen. Vi tycker att den process som vi har sett genomföras under det senaste halvåret för mycket har präglats av hemlighetsmakeri. Vi har allt att vinna på en öppen process. De slutna rummen utgör bara en jordmån för en berättigad kritik, och man spär på uppfattningen om att EU är ett elitens projekt. Öppenhet och delaktighet från så många som möjligt främjar däremot en intressant och nödvändig debatt. Slutenhet och stängda rum måste alltid avvisas.
Precis som Göran Lennmarker sade tidigare präglades konventet - regeringsförhandlingarna - av en mycket stor öppenhet och ett brett deltagande från många. Det var en process som var den rakt motsatta mot vad vi har sett under det senaste halvåret.
För oss socialdemokrater är det viktigt att riksdagen är involverad i arbetet när det tyska ordförandeskapet nu tagit nya tag med att försöka få fram ett fördrag för den europeiska unionen och nå en ny överenskommelse om fördraget. Det är en självklarhet att regeringens mandat ska beslutas i riksdagen. Detta var också bakgrunden till varför vi i början på detta år begärde en tillsättning av det sammansatta utskottet - utrikesutskottet och konstitutionsutskottet - och att vi i riksdagen i ett betänkande skulle lägga fast regeringens förhandlingsmandat. Det är en ordning som vi haft tidigare och som är en självklarhet. Därför är det också bra att vi i dag har ett betänkande där mandatet för regeringens kommande förhandlingar läggs fast.
Men öppenheten och deltagandet måste gå längre än så. När det gäller detta tycker vi inte att regeringen har levt upp till det ansvar man har. Genom att lägga ned Kommittén för EU-debatt och alltså ta bort de utomordentligt små resurser som har funnits för att folkrörelser och skolor ska få möjlighet att anordna debatter, studier och olika typer av projekt kring att skapa intresse och engagemang kring EU-relaterade frågor, försämrades möjligheten till en bred och ledande debatt och för att stärka den demokratiska processen.
Samma sak gäller de fackliga organisationernas möjligheter att följa och delta i EU-debatten. Även dessa har försämrats genom den borgerliga regeringens nedskärning av resurser. Jag tycker att det är upprörande. Det är dessutom feltänkt och korttänkt.
Det kan inte nog betonas att regeringen här har ett stort ansvar för att förutsättningarna för öppenhet och debatt har försämrats. Jag utgår ifrån att vi efter den diskussion som vi haft vid ett flertal tillfällen, direkt i utskottet men också i denna kammare, kommer att få se regeringen tänka om och inse att den måste ta ansvar för debatten om EU så att den ges så goda möjligheter och förutsättningar som möjligt att utvecklas.
I detta anförande instämde Helene Petersson i Stockaryd (s).