Herr talman! De skrivningar som det talas om i fördragsdiskussionerna nu kommer ju att väga lätt jämfört med EU:s grundstrukturer. Här finns motorvägar. Här finns långa transporter. Här finns en jordbrukspolitik som gynnar storskalighet och missgynnar ekologiska jordbruk. Här finns en fiskepolitik som missgynnar ekologiskt fiske. Här finns en handelspolitik som sätter käppar i hjulet när medlemsländerna vill gå före och hävda miljökriterier och klimatfrämjande åtgärder framför den fria konkurrensen. Det här är ett grundproblem. Vänsterpartiet har jobbat hårt på miljöområdet i EU-parlamentet under alla de år då Sverige har varit medlemmar i den europeiska unionen.
EU har också uppnått positiva saker på miljöområdet. Det avtal som handlar om en reducering av koldioxidutsläppen är ett exempel på det. Men i diskussionerna om ett nytt konstitutionellt fördrag har klimatfrågorna vägt lätt som en fjäder. Där har det diskuterats till intet förpliktande skrivningar i en allmän text. Det finns ingen ny beslutskompetens, ingenting som på allvar ingriper i de miljöförstörande strukturer som finns. Därför ska man inte övervärdera konstitutionens, det nya fördragets, betydelse på de här områdena.
Sedan nämnde Carl B Hamilton förslaget som har förts fram i förhandlingarna och som stöds i Miljöpartiets och Vänsterpartiets reservation om att låta medlemsländer ställa sig utanför områden i EU-samarbetet som man själv väljer. Det kallar Carl B Hamilton för lösligt och oansvarigt och ett förslag som inte tar hänsyn till kostnaderna för de övriga. Då skulle jag vilja fråga Carl B Hamilton: På vilket sätt är det svenska nejet till EMU:s tredje steg lösligt och oansvarigt?