Fru talman! Flera tidigare talare har tagit upp vår
gemensamma fempartimotion N332. De har talat om
själva grunden till vårt förslag. Regeringen bör ge-
nom ägardirektiv ålägga Vattenfall att leva upp till
sina egna miljöetiska krav och därmed skydda den
kulturminnesmärkta byn Horno och förhindra en
tvångsförflyttning av dess invånare. Det kan anses
vara ett ganska rimligt krav.
Nu ville inte socialdemokraternas representant
Nils-Göran Holmqvist ens ta upp frågan i sitt anfö-
rande. Det tycker jag är anmärkningsvärt nonchalant.
Dessutom har Vänstern, Socialdemokraterna och
Moderaterna i utskottet tillsammans röstat emot
fempartimotionen. Mediebilden blev väldigt oklar
tack vare det agerandet. Jag beklagar det agerandet.
Vad vill Vänstern egentligen? Å ena sidan snyftar
man, å andra sidan röstar man emot.
När det gäller Teracom antar jag att Vänstern
kommer att gå med på förslagen i den framlagda
propositionen om att strama upp det statliga bolagets
verksamhet till att gälla mer broadcasting. Men när
det gäller Vattenfall ska riksdagen inte sätta sig i
Vattenfalls rum, säger Lennart Värmby. Jag tycker att
det här är märkligt.
Inför Vänsterpartiets kongress finns det ett förslag
om att alla stora företag ska förstatligas. Jag säger
bara bevare mig väl för en sådan utveckling med
tanke på hur Vattenfall agerar i dag.
Vi från Miljöpartiet menar att om vi ska ha statli-
ga företag ska det finnas en speciell mening med det.
Precis som statssekreterare Claes Ånstrand tycker vi
att statliga företag ska ha hög svansföring. De ska
vara särskilt påpassade och maximering av vinsten
ska ligga inom statlig policy när det gäller miljö,
moral och etiskt ansvar.
Precis som Ola Karlsson menar vi i Miljöpartiet
att Vattenfalls omställningsarbete rimmar illa med
accelererat brunkolsägande.
Fru talman! Näringsutskottet drar slutsatsen i sitt
betänkande att det är upp till Vattenfalls ledning och
styrelse att fatta beslut om den operativa verksamhe-
ten. Vi delar den uppfattningen, men vi ställer oss
frågande till på vilken kunskapsgrund som ledningen
och styrelsen har fattat sitt beslut. Samhället kan och
bör gå in när missgrepp sker.
För att själv bilda mig en bred uppfattning och
undersöka alternativ har jag besökt Horno, talat med
dess invånare, politiska företrädare, borgmästare och
präst. Jag har träffat representanter för facket och
varit i byar som tömts på folk, och jag har besökt ett
nybyggt samhälle dit Hornos invånare ska flytta.
Jag kan också konstatera att näringsutskottet är
mer välinformerat än vad Vattenfalls ledning är.
Detta ställningstagande baserar jag på ett samtal med
verkställande direktör Lars G Josefsson som direkt-
sändes i Riksradion. Där sade han bl.a.: "Det finns
inga sorber i byn Horno, det är bara vad aktivister
säger." Hur kan han säga så?
Utskottet konstaterar att minoritetsgruppen uppgår
till ca 60 000 personer, och att majoriteten av invå-
narna i byn Horno är sorber. Det här stämmer också
med min uppfattning. Över hälften av dem som jag
träffade var sorber, och på byns kyrkogård fanns det
bara sorbiska namn. Jag har foton med mig, så att ni
kan själva få se.
Vattenfalls verkställande direktör säger också att
dagbrottet inte kan gå förbi Horno, att det inte finns
någon alternativ och att om det hade funnits det hade
dessa tagits till vara. Det är helt fel.
När jag träffade representanter för Laubags fack-
förening sade de att det visst finns möjligheter att gå
förbi Horno, det är bara ett tekniskt problem. Natur-
ligtvis skulle det innebära en merkostnad. Enligt
Laubag skulle det kosta 5 miljarder kronor och enligt
hornobornas egna beräkningar skulle det kosta 1
miljard kronor. Här måste konstateras att ingen obe-
roende kostnadsanalys är gjord. Vattenfall borde se
till att det görs en sådan.
Dessutom sparas kostnader för flytt av de 330 by-
borna, kyrkan och dess gravplatser. Inga arbetstill-
fällen hotas. Tvärtom lär det vara mer arbetsintensivt
att gå runt byn.
Verkställande direktören Josefsson säger också att
byborna kommer att bli lyckliga efter flytten. Vilket
extremt cyniskt och okunnigt uttalande! Hur kan de,
efter 25 års kamp, bli lyckliga när de förlorar och
tvångsförflyttas till en förort? Hur ska deras kära
trädgårdar och hantverkslokaler kunna byggas upp
igen?
Det var flera saker som kom fram i samtalet som
stärkte mig i min uppfattning att Vattenfalls ledning
och dess styrelse endast har lyssnat på en part och
skaffat sig kunskap därifrån, nämligen från Laubag.
Det anser jag vara så alarmerande att ett brev har
skickats ut till samtliga styrelseledamöter om dessa
brister.
Brevet behandlades med största allvar på torsda-
gens sammanträde, och dess ordförande Dag Klack-
enberg fick i uppdrag att kontakta mig.
Vi får se hur denna fråga kommer att hanteras vi-
dare. Jag är mycket glad över att styrelsen nu verkar
ha tagit frågan på stort allvar och ser framemot ett
samtal.
Men det är vi - staten - som är ägare till företaget
till hundra procent. Jag tycker att vi som ägare ska
förtydliga ägarvillkoren, så att företaget åtminstone
lever upp till sina egna högt uppsatta mål. Vattenfall
säger sig vara ett företag som värnar naturen, sätter
människors hälsa och säkerhet i centrum och agerar
med respekt för kultur, seder och värderingar i de
länder man verkar i. Det är helt uppenbart att policyn
inte följs, och då är det vi - ägaren - som bör agera.
Med det yrkar jag bifall till reservation 9 under
punkt 6.