Fru talman! Då tar vi sista varvet. Jag är fullt in-
förstådd med problematiken, regelverket och det. Jag
är inte jurist på något sätt, men man lägger sig inte i
ett enskilt handhavande. När ministrar gör det kallas
det för ministerstyre, och konstitutionsutskottet och
andra är väldigt intresserade av att komma på en
minister, eller kanske för den delen riksdagen, med
fingrarna i syltburken.
Behovet av ägardirektiv, etisk policy och sådant
gäller däremot alla företag. Ni skriver i er reservation
att de privata skulle vara något slags föregångare
tvärsöver. Det finns enskilda privata företag som har
påbörjat ett mycket förtjänstfullt arbete. Det är natur-
ligtvis en utmaning för statligt ägda företag att
anamma den utmaningen och vara ännu mer i fram-
kant så vi kan vara stolta ägare och de anställda kan
vara stolta över sina företag.
Jag ska också ta upp en annan fråga. Eva Flyborg
svarade nämligen inte på det här med att öka andelen
förnyelsebart. Hur gör Folkpartiet där eftersom den
förda politiken är så bedrövlig och misslyckad? Hur
vill ni öka andelen? Ni behöver inte avskaffa ett enda
kärnkraftverk. Ni behöver inte lägga ned ett enda
brunkolseldat kraftverk. Men hur gör Folkpartiet för
att öka andelen förnyelsebart?
Och om nu varje energislag ska bära sina miljö-
kostnader och annat, varför är då Folkpartiet emot det
som vi röstade om här, att vi utökade atomansvaret,
säkerhetskravet? Den risken har inte blivit mindre
efter den 11 september. Det är begränsat till 3,3 mil-
jarder i Sverige, och så skyller man på diverse inter-
nationella överenskommelser. Det finns länder som
ligger högre.
Kärnkraften är ju inte säker. Jag undrar vad Eva
Flyborg och Folkpartiet säger den dag det smäller
någonstans. Vi får väl hoppas att det smäller så långt
borta som möjligt från Sveriges gränser - hur är mo-
ralen där för att prata klarspråk?
Dubbelmoralen är det ni som ägnar er åt och inte
vi.