Fru talman! Mediebilden blir oklar, säger Ewa
Larsson. Jag har under dessa veckor förstått att medi-
erna är viktiga för Ewa Larsson. Det är de inte för
mig. Jag pratar mer om sakfrågorna.
Jag har försökt att förklara för Ewa Larsson hur
Vänsterpartiet har ställt sig, men hon har inte velat
lyssna. Jag gör ett försök till.
Först vill jag uttala min förståelse för mina parti-
kolleger i näringsutskottet, som av formella skäl rös-
tade för utskottets förslag i betänkandet när det gäller
Vattenfall och brunkolsbrytning i Tyskland.
Jag har också förståelse för de partikamrater som i
dagens omröstning kommer att lägga ned sina röster.
De menar att det finns brister både i utskottets betän-
kande och i reservationen från kd, mp, c och fp.
Viktigare för mig och en del av mina partikamra-
ter är emellertid engagemanget för de gamla männi-
skorna i byn Horno. Det gäller också övergreppen
mot den sorbiska minoritetsbefolkningen och dess
kultur. Viktig är också insikten om att en fortsatt
storskalig bunkolsbrytning i Tyskland har en för-
ödande inverkan på allas vår ambition att minska
utsläppen av växthusgaser och skona naturen. Därför,
fru talman, yrkar jag bifall till reservation 9.
Genom uppköp har det statliga bolaget Vattenfall
blivit huvudägare till flera tyska kol- och elbolag. I
Vattenfalls årsredovisning finns den policy som fö-
retaget uppger sig verka efter. Man skriver så här: Vi
värnar om naturen. Vi sätter människors hälsa och
säkerhet i centrum. Vårt agerande präglas av respekt
för kultur, seder och värderingar i de länder där vi
verkar i enlighet med vår etiska grundsyn.
Som svensk medborgare, och därmed delägare i
Vattenfall, tvingas jag konstatera att Vattenfall i fallet
Horno går emot sin egen etiska policy på nästan varje
punkt.
Horno är en liten by nära polska gränsen med 330
invånare, varav 38 är över 70 år. Byn ska nu rivas och
invånarna förflyttas. Vid det enorma dagbrottet finns
maskiner som Svenska Dagbladet beskriver som
monster. De ska jämna byn inklusive kyrkogård och
kyrka med marken för att man ska komma över den
brunkol som finns där. Invånarna får storslaget välja
på om kvarlevorna efter deras anhöriga på kyrkogår-
den ska grävas upp och förflyttas till en annan kyrko-
gård eller tuggas sönder av grävmaskinerna. De
gamla som i dag sköter sina gäss och ankor och vår-
dar sina rosenträdgårdar kommer mot sin vilja att
förflyttas från sin kulturmärkta by till en visserligen
modern men mycket steril förortsmiljö.
Hälften av befolkningen har föräldrar som är sor-
ber. Två tredjedelar har minst en förälder som är sorb.
Sorberna är ett slaviskt minoritetsfolk utan eget ter-
ritorium men med ett eget språk och en egen kultur.
Nu tänker jag läsa ur Dagens Nyheter:
Detta är en sorglig fortsättning på DDR:s mord på
den sorbiska kulturen. Hitler förföljde visserligen
sorbernas ledare, men det var svårt att inför den tyska
befolkningens ögon behandla dessa flitiga och or-
dentliga, välbeställda och välsedda bönder och gran-
nar som något slags fiender till staten.
DDR-diktaturen förbjöd de tvåspråkiga sorbiska
skolorna, men språket och kulturen lever ännu i byar-
na. När en by utplånas bryts gemenskapen upp.
T.o.m. i det ekonomiskt högeffektiva USA av-
bryts vägbyggen och kraftverksanläggningar när små
djurarters existens är hotad. En mänsklig, i ordets
verkliga mening unik kultur är hotad av brunkols-
brytningen i östra Tyskland. När ett språk och en
kultur försvinner blir mänskligheten fattigare. Vill
verkligen Vattenfall och ytterst det svenska folket
bidra till ett utplånande som inte ens Hitler och Ul-
bricht var i stånd till?
Så står det.
Jag är medveten om att en omedelbar avveckling
av all brunkolsverksamhet i Tyskland inte är möjlig,
men att gå runt Horno är ingen omöjlighet för ett
företag som de nio första månaderna i år har tjänat
3 915 miljoner kronor.
Kan Sveriges miljöminister Kjell Larsson stillati-
gande se på när ett statligt svenskt företag bryter
brunkol i den omfattning som nu förekommer. Verk-
samheten är i många avseenden oförenlig med en
ekologisk och socialt hållbar framtidsstrategi. Enbart
de uppköp som Vattenfall gjorde före den senaste
affären medför att utsläppen av koldioxid beräknas
bli ofattbara 50 miljoner ton i år. Det rimmar illa med
Kyotoavtalets mål om minskade utsläpp.
Vattenfall är ditt och mitt bolag. Det är min fasta
övertygelse att ett agerande som Vattenfalls mot
Horno skulle vara en omöjlighet i Sverige i detta
millennium. Sveriges regering har bett vårt minori-
tetsfolk samerna om ursäkt för den behandling som
det utsattes för, bl.a. av Vattenfall, under årens lopp.
Jag hoppas att kommande svenska regeringar ska
slippa be om ursäkt för Vattenfalls agerande i Horno.
I mycket speciella situationer tycks regeringen
kunna ingripa i statliga bolags verksamheter. Det
senaste exemplet är försäkringsgarantierna när det
gäller SAS. Den borde också kunna ingripa när Sve-
riges rykte utomlands som ett föredöme när det gäller
miljö, minoriteter och socialt ansvarstagande hotas.
Många människor är upprörda över Vattenfalls
agerande. Jag säger till dem: Tala med Vattenfall!
Bojkotta Vattenfall! Välj en annan elleverantör!
Till sist ber jag att få läsa en liten dikt. Den är
skriven av en tysk flicka som heter Katja Warchold.
Hon är 16 år:
Vattenfall vårt,
du som härskar över grundvattnet
helgat varde ditt namn
må dina grävmaskiner komma
ske din vilja
så som i brunkolsbrottet, så ock på jorden.
Vårt dagliga kol giv oss i dag
förlåt oss vår gasuppvärmning
för oss inte ur nedsmutsningen
utan fräls oss från aktivister och kolmotståndare,
ty dina är de skövlade byarna och växthuseffekten
ända fram till världsmiljökatastrofen.
Amen!