Fru talman! Så går vi då vidare i näringsutskottets
olika betänkanden och börjar behandla frågan om
energin och energipolitiken. Liksom under det förra
ärendet noterar jag att inte heller nu är det ansvariga
statsrådet här. Han brukar ju vara frånvarande när vi
debatterar energipolitiken här i riksdagen, liksom han
är frånvarande vid ministerrådsmötena nere i Bryssel.
Energifrågorna är uppenbarligen inte någonting som
intresserar statsrådet. Det är viktigare att socialisera
skogen och säkra positionerna i valkretsen än att
debattera de villkor som påverkar företagen och ar-
betstillfällena runtom i landet.
Fru talman! Energipolitiken påverkar. Den har
betydelse. Den avgör förutsättningarna för tusentals
eller kanske hundratusentals arbeten runtom i landet.
Vi har färska exempel på hur det kan gå med en dålig
energipolitik. I min valkrets har Avesta Polarit fattat
beslut om att stänga och avveckla stålkokeriet i De-
gerfors. 330 jobb försvinner delvis som en följd av en
osäker energipolitik här i Sverige.
Vi har Holmen som i dessa dagar funderar över
var man ska placera sin nya pappersmaskin. Ska det
bli i Norrköping i Sverige eller ska det bli nere i Spa-
nien? Det är delvis en fråga om energipolitik.
På samma sätt sitter man runtom i bolagsstyrel-
serna och funderar - i skogsindustrin, kemiindustrin,
gruvorna och stålindustrin - var man ska förlägga
morgondagens arbetsplatser. Ska det bli i Sverige
eller någon annanstans? I just de här industrierna är
energipolitiken och villkoren för energiproduktion i
Sverige av mycket stor betydelse.
Fru talman! Jag ser två viktiga frågor för framti-
den på energipolitikens område, och det gäller fram-
för allt om man tittar lite längre fram i tiden. Vi har
att möta och hantera frågan om den ökade efterfrågan
på el. Vi ser att efterfrågan ökar i hela det nordiska
systemet med 1-2 % per år. Nordpol har aviserat att
med dagens prognoser finns det en brist på ungefär
40 terawattimmar el i det nordiska systemet fram mot
2010. Jag menar att vi politiskt måste hantera frågan
om hur vi ska möjliggöra produktion av mer el i Sve-
rige. Hur ska vi göra det möjligt för kraftbolagen att
lägga produktion här i Sverige för att kunna möta den
ökade efterfrågan?
Den andra stora frågan rör koldioxidproblemati-
ken. Hur möter vi kraven på utsläppsminskningar?
Hur möter vi Kyotoprotokollet? Hur möter vi dessa
problem i relation till det ökade behovet av el?
När man ser på regeringens och Socialdemokra-
ternas energipolitik ser man att den går på tvärs. För
Socialdemokraterna är det viktigare att avveckla
produktion i Sverige än att möjliggöra ny produktion.
Det är viktigare att avveckla den utsläppsfria kärn-
kraften och därigenom öka utsläppen från skitig
dansk och tysk kolkraft än att minska koldioxidut-
släppen. Det är effekten av den socialdemokratiska
politiken. Bara stängningen av Barsebäck 1 har med-
fört att 3-4 terawattimmar el måste ersättas med nå-
gonting annat. I stort sett samtliga experter är överens
om att marginalproduktionen i norra Europa består av
kolkondens. Det leder till utsläpp om 3-4 miljoner
ton koldioxid extra varje år. Det motsvarar 5 % av
Sveriges koldioxidutsläpp.
Nu vill Nils-Göran Holmqvist och Socialdemo-
kraterna gå vidare och stänga nästa reaktor. Det ska
inte ske just i år, men strax efter valet så att man kan
använda det kortet i förhandlingarna om regeringsta-
buretterna. Då tillkommer ytterligare 3-4 miljoner
ton koldioxidutsläpp. Vilka offer ska det till för att
säkra den politiska makten?
Jag skulle vilja fråga majoritetens talesman Nils-
Göran Holmqvist vad Socialdemokraterna tänker
göra för att öka elproduktionen i Sverige. Ni deklare-
rar ju att ni ska fortsätta avvecklingen av kärnkraften
med Barsebäck 2 senast 2003. Ni har infört skatte-
system och skattenivåer som hämmar produktionen
av kärnkraft. Ni har infört och höjt koldioxidskatterna
så att det är mer lönsamt och intressant att importera
skitig dansk kolkraft än att producera samma mängd
el i Sverige i betydligt mer renade anläggningar. Vad
tänker Nils-Göran Holmqvist och socialdemokratin
göra för att möta den ökade efterfrågan på el och för
att göra det möjligt att producera el i Sverige så att vi
kan ha kvar dessa arbetsplatser och jobb här i Sveri-
ge? Något svar ska vi väl ändå kunna få.
Sedan vill jag också ta upp frågan om det stora
bolaget Vattenfall. Majoriteten skriver i betänkandet:
"Vattenfall är en viktig nationell resurs på energiom-
rådet - inte minst i arbetet med omställningen av
energisystemet." Vidare skriver man: "Dessa skäl
talar enligt utskottets uppfattning för att Vattenfall
skall förbli i statlig ägo och vara ett verktyg i ener-
giomställningen."
Jag skulle vilja fråga Nils-Göran Holmqvist och
Socialdemokraterna vad Vattenfall ska göra i ener-
giomställningsarbetet som är så viktigt att det är nöd-
vändigt att ha kvar bolaget i statlig ägo. Är det brun-
kolsbrytningen i Tyskland? Är det uppvärmningen i
Berlin, Hamburg eller Warszawa? Vad i omställ-
ningsarbetet är det som är så viktigt att det talar för
att bolaget ska vara kvar i statlig ägo?
När man tittar på Vattenfalls mycket ambitiösa
expansion söder om Sverige är det lätt att konstatera
att det kräver mycket stora kapitalinsatser. Nu senast
ska man ta över Mirants andel i Berlins energiförsörj-
ning och betala runt 17 miljarder. Man ska sannolikt
också ta över den resterande delen av HEW, Ham-
burgs energiförsörjning. Det är ytterligare 25-27
miljarder som ska betalas i en redan hyggligt an-
strängd balansräkning.
Vi har hört Björn Rosengren säga att det inte ska
säljas någon svensk vattenkraft. Vi har tidigare hört
att det inte ska anslås några statliga kapitaltillskott.
Vilken är den socialdemokratiska strategin med Vat-
tenfall?
Jag anser att Vattenfall är ett duktigt, kompetent
företag som vi behöver i Sverige, men Vattenfall
behöver en duktigare ägare, en ägare som kan tillföra
kapital och som kan tillföra inte minst kompetens i
frågorna vad gäller att avgöra bolagets olika strategi-
er. Men vad vill socialdemokraterna och Nils-Göran
Holmqvist på den här punkten? Det är ett viktigt
bolag för Sverige. Kan Nils-Göran Holmqvist ge
besked om Vattenfall ska få bra framtidsförutsätt-
ningar eller om det ska fortsätta snärjas i politiska
bindningar, bristande kapitalförsörjning och en taskig
ägare?
Jag yrkar, fru talman, bifall till reservationen 1,
och i övrigt, för att inte förlänga debatt- och vote-
ringstid, avstår jag från övriga reservationer.