Fru talman! Ola Karlsson beklagar ju att närings-
ministern inte var här, och vore jag elak så skulle jag
säga att jag förstår näringsministern efter att ha hört
Ola - men jag är inte elak, så jag säger inte det.
Det är dags att summera Sveriges energipolitik.
Det gäller då 1997 års energiuppgörelse mellan Soci-
aldemokraterna, Centern och Vänsterpartiet och
självklart också vad vi har åstadkommit under den här
mandatperioden från valet 1998 och fram till nu.
Min slutsats, tvärtemot Ola Karlssons - trots en
och annan skönhetsfläck, det medger jag gärna - är
att energipolitiken faktiskt är värd mer än godkänt
under den gångna perioden. Eller mera rakt på sak:
Inte illa travat av en trähäst!
Det har hänt saker, och det har hänt bra saker. Ola
Karlsson har tydligen inte hängt med. Men Barse-
bäck 1 är stängt, och det är bra. Barsebäck 2 kommer
att stängas, och då blir det ännu bättre. Kärnkraftsav-
vecklingen och omställningen av energin är nödvän-
dig. Elmarknaden är införd och måste bara få en fun-
gerande effekthandel så att den blir en verklig mark-
nad. Vindkraft och biobränslen har under den här
perioden ökat med nästan 1,5 terawattimmar. Ato-
mansvarigheten kostar nu reaktorägarna
3,3 miljarder, nästan en fördubbling, och det är väl
riktigt, Ola Karlsson, att man som ansvarig för en
verksamhet också ska stå för eventuella skador.
Vänsterpartiet har medverkat till den här politiken
av det enkla skälet att den ligger i vår färdriktning.
Målen är kristallklara. Energisystemet ska trygga
säkra energileveranser. Säkra för oss betyder inte bara
effekt och energi utan också att de ger en hållbar
tillväxt. Därav vårt engagemang för att minska den
övertida driften av kärnkraften och den ohållbara
ökningen av högaktivt radioaktivt avfall. Jag har
frågat moderaterna förr och aldrig fått svar, så jag
frågar igen, direkt till Ola Karlsson: Hur många ton
radioaktivt avfall mer ska vi söka slutförvaring för
innan ni moderater blir nöjda? En enkel fråga - jag
hoppas du har förstått den.
Vårt engagemang inom Vänstern för att fasa ut de
fossila bränslena och den växande växthuseffekten är
lika djupt. Här blir min fråga till den församlade op-
positionen: När tänker ni sluta inom oppositionen att
opportunistiskt piska upp folkopinionen mot koldi-
oxidavgifter och mot nödvändiga bensin- och diesel-
skatter? När tänker ni alltså börja ta ett hederligt
politiskt ansvar?
Vårt engagemang tar samtidigt hänsyn till den
svenska industrins berättigade krav på att inte be-
handlas orättvist och slås ut av konkurrenter i andra
länder som kan frodas utan eventuella miljökrav. Vårt
svar på det problemet är en harmonisering internatio-
nellt, en Tobinskatt på energisidan - som jag härmed
döper till turbinskatt, så att den inte förväxlas - alltså
en skatt som ger lika villkor, och gärna stränga såda-
na just på miljösidan. Det är den linjen vi har drivit
och kommer att driva ännu intensivare i framtiden.
Nästa år, 2002 - jag vet att det är ett valår, men
ändå - skulle det inte vara möjligt, kamrater och
kolleger i den här kammaren, att då försöka utgå från
det som enar oss på energisidan i första hand i stället
för att ständigt leta efter det som skiljer? Oavsett
block och parti är vi väl ändå överens om nödvändig-
heten av att skapa en hållbar energiförsörjning, och
det betyder vad jag kan förstå i så fall att vår gemen-
samma uppgift är att öka den förnyelsebara andelen
av energiproduktionen och göra det så snabbt och
effektivt som möjligt.
Vi för vår del är mitt uppe i den här processen,
och med "vi" menar jag Socialdemokraterna, Centern
och Vänstern. Ni övriga står ju än så länge utanför. Vi
arbetar just nu med ett förslag som ska ersätta 1997
års överenskommelse. Vi drar i det arbetet lärdom av
de misstag som är gjorda och försöker kreativt att
komma på nya - misstag alltså - allt under mottot:
Hellre nya misstag än att göra om de gamla!
Men skämt åsido är det för tidigt att säga något i
detalj om den kommande propositionen och överens-
kommelsen, men några grunder från vår sida kan jag
ange: Genom gröna certifikat ska de förnyelsebara
energislagens andel växa. Biobränslen och vindkraft
ska spela en viktig roll i den här tillväxten, och vi
talar om en grön el i storlek extra large, alltså plus
10 terawattimmar eller mer, Ola Karlsson. Effektivi-
sering är den andra sidan av vår energivaluta, och det
gäller både teknikupphandling och konvertering från
elvärme till fjärrvärme liksom energirådgivning nära
konsumenterna. Konkreta förslag! EU:s mål att för-
dubbla den förnyelsebara energin från futtiga 6 % i
dag till 12 % kräver inte bara ny tillförsel utan också
effektivisering. Att det efter en sådan fördubbling
återstår 88 % visar ju vilken enorm utmaning det här
är!
Kan vi då inte gemensamt, inför den här utma-
ningen, kreativt och utan opportunistiska sidoblickar
enas om att vi ska försöka gå åt samma håll och ta tag
i den saken?
Jag instämmer av fullaste hjärta i regeringens
deklarerade strävan efter en bred uppslutning för en
fast och framtidsinriktad energipolitik. Att den svens-
ka basindustrin liksom energiproducenterna ställer
upp på ett sådant gemensamt utformat framtidsavtal
är jag övertygad om.
Lika övertygad är jag inte om den politiska sidans
beredvillighet. Moderaterna inger ju föga hopp, även
om man aldrig ska ge upp. Folkpartiet har jag svårt
att förstå - det är inget personligt, utan det är rent
politiskt. Miljöpartiet borde kunna vara med, speciellt
om man ger er en fri fil för särskilda yttranden på
varje punkt där ni säger att ni helst vill göra allt ome-
delbart och dessutom med retroaktiv verkan, så kan ni
ändå vara med på vagnen. Och Kristdemokraterna:
Om ni slutar lyssna till falska profeter och i stället
lyssnar till Anders Wijkman, er EU-parlamentariker,
så är vi väl på samma sida, om jag har hört honom
rätt. Så varför ständigt kritisera, gnöla och gnälla, när
ni kan vara med och söka, leta och finna vägar in i
framtiden som bär mänsklighetens utveckling?
Så vill jag säga några korta ord om Barsebäck 2.
Det nya som har hänt sedan förra året är att säkerhets-
situationen efter den 11 september ser annorlunda ut.
Vi liksom Centern vill stänga nästa år. Regeringen
drar på det till 2003, och vore jag dyster, vilket jag
inte är, skulle jag kunna spekulera i att Barsebäck 2
blir sist ut efter att de tio övriga redan är skrotade. Nu
är jag alltså inte dyster, så jag yrkar bifall till reserva-
tion 6 på den här punkten, men samtidigt vill jag ha
sagt att i slutvoteringen röstar vi med regeringen. I
annat fall vinner ju moderater, kristdemokrater och
folkpartister som inte vill stänga över huvud taget,
och den vägen in i evigheten blir för lång för oss
vänsterpartister; alltså röstar vi i slutändan med rege-
ringen.
Fru talman! Förutom de områden som jag tidigare
har tagit upp vill jag också säga något om Vattenfall
och byn Horno i Tyskland. Vattenfall har genom köp
av tyska och polska energiföretag tagit steget ut i den
europeiska energimarknaden. Det ser jag faktiskt som
positivt: Hellre statligt svenskt än privat utländskt är
min paroll i den här frågan. Ett av de företag som
Vattenfall har tagit över är emellertid Laubag i östra
Tyskland. Företaget bryter brunkol som fortfarande
utgör en väsentlig del av den tyska energiförsörjning-
en. Denna brunkolsbrytning hotar nu den lilla byn
Hornos existens. Krav har rests för att rädda byn, och
mot detta har Laubag och Vattenfall anfört att det är
för dyrt.
Tre olika motioner tar upp frågan, och min parti-
kamrat Sture Arnesson kommer att utveckla sitt djupa
engagemang för Horno senare i den här debatten.
Utskottets majoritet, Socialdemokraterna, Moderater-
na och Vänsterpartiet, avslår motionerna med motive-
ringen att riksdagen inte kan överpröva enskilda be-
slut och ärenden i statliga verk och bolag. Det är ett
korrekt avslag, men vi i näringsutskottets Vänster-
partigrupp borde ha lagt till ett särskilt yttrande och
utvecklat vår syn på frågan lite mer. För sent ska ju
syndaren vakna, fru talman, så vad jag kan göra här
och nu i debatten är att klart deklarera Vänsterns
grundsyn.
För det första: Brunkolsbrytningen och dess kon-
sekvenser för byn Horno visar med all önskvärd tyd-
lighet nödvändigheten av en kraftfull politik för en
hållbar tillväxt som tar hänsyn till miljö, människa
och kultur.
För det andra: Vänsterpartiet har länge arbetat för
att de statliga företagen ges en tydlig ägarpolicy. Så
sent som i förra veckan avslogs en Vänsterpartimo-
tion här i kammaren om just detta, och då uttryckte vi
i en reservation till finansutskottets betänkande vår
syn. Vänsterpartiet anser det mycket angeläget "att
regeringen omgående påbörjar ett mer omfattande
arbete med att formulera precisa, etiska och moraliska
riktlinjer för statens ägande och det statliga agerandet
i olika bolag". Detta borde alltså ha stått i ett särskilt
yttrande i dagens betänkande från oss i Vänsterpartiet
för att visa hur vi principiellt ser på den här frågan.
Utskottet hänvisar i sitt avstyrkande helt korrekt
till de formella regelverken men andas tyvärr ingen
förståelse för byn Horno. Reservationen å sin sida är
formellt fel, eftersom den föreslår att riksdagen ska
sätta sig i Vattenfalls styrelserum. Dessutom påstår
reservanterna att de stora privata svenska företagen
för länge sedan insett behoven av att utveckla etiska
och sociala principer och att de ställer krav på sina
underleverantörer. Detta är tyvärr inte sant.
Större delen av svenskt näringsliv köper inte mil-
jömärkt el utan tuggar glatt i sig t.ex. koleldade kilo-
watt från Tyskland när sådana importeras. Var finns
de sociala och etiska principerna när Ericsson och alla
andra stora koncerner säljer ut sin tillverkning och
avskedar folk?
Fru talman! Med detta förtydligande - ett slags
särskilt yttrande i efterskott till protokollet, om man
så vill - kan jag ändå yrka bifall till utskottets förslag
i betänkandet i denna del liksom i övriga delar, förut-
om om Barsebäck 2 där jag yrkar bifall till reserva-
tion 6.
Utanför detta hus finns det ett myllrande liv fullt
av möjligheter. Låt oss gemensamt gripa chansen,
carpe diem och god jul!