Fru talman! Det är ju ingen som byter modell om
man inte upplever att vi behöver förändra i samhället,
att någonting håller på att gå snett. Det är inte så att
det bara ligger, skall vi säga, en förändringens glädje
bakom detta. Vore allting frid och fröjd så vore det ju
mycket enklare. Problemet är att vi i dag har vårdkö-
er. Vi har dåligt utnyttjade resurser i vården, något
som har belagts på olika sätt. Vi har dåligt patientin-
flytande. Vi har dålig personalmedverkan, de får inte
möjligheten. Man får inte ut den kraft som finns i
vården.
Och vi har framför oss ett demografiskt problem
av icke ringa betydelse. Då måste ett parti någon gång
ta ställning till att dagens lösning inte fungerar utan
att vi måste göra något som är ordentligt annorlunda
för att möta framtidens behov. Och det har vi gjort
och sagt att vi måste göra de förändringar som vi kan
se bära framåt. Men på vägen är vi självklart villiga
att diskutera den exakta utformningen av detta. Man
får ju, som jag sade, vara ödmjuk inför problem som
jag faktiskt tror att ingen har en absolut lösning på.