Herr talman! Inga-Britt Johansson behöver inte
vara så orolig över huruvida det här lagförslaget är
mitt testamente eller inte. Jag har inte för avsikt att
skriva något testamente och inte heller att dö för att
den här lagen skall kunna antas. Det är inte därför
som den finns. Den finns därför att man numera gör
den seriösa bedömningen i -- vågar jag hoppas --
alla partier, att de här frågorna förtjänar ett rejält
utrymme i samhällsarbetet.
Inga-Britt Johansson vet lika väl som jag att den
genteknikberedning som tillsattes, låt vara av en
tidigare regering, tillsattes under tryck av framför
allt de åsikter som Centern länge har fört fram
kring de här frågorna. Jag tror inte att Inga-Britt
Johansson vill låta påskina att genteknikfrågorna
skulle vara frågor som Socialdemokraterna har gått
till storms för att driva. Hon behöver bara se på det
socialdemokratiska ställningstagandet i
Genteknikberedningen för att se hur falskt detta tal
klingar. I själva verket var det
Justitiedepartementet som hade hand om
utredningen. Det ser vi nu i efterhand. Det kan så
här i efterskott tyckas vara litet onödigt försiktigt
uttryckt, men resultatet har blivit bra.
Som vi hörde tidigare är det här en kompromiss.
Men man har fått fram ett material att stå på,
någonting att ha utgångspunkt i. Det är att gå litet
för långt att säga att etikfrågorna är borta från
hanteringen bara därför att de inte finns med bland
kraven när det gäller förhandsbedömning av
skador. Det står mycket tydligt i lagen att
etikbedömningarna skall göras av regeringen eller
den myndighet som regeringen beslutar om.
Etikfrågorna är inte borta från det här arbetet. De
är borta från den paragraf som talar om en
förhandsbedömning av skador. Det är något helt
annat.
Jag vill gärna sluta med att säga att det dess bättre
råder ett rejält samförstånd kring att de här
frågorna nu förtjänar en särskilt lagstiftning och en
särskild, kraftfull rådgivande myndighet. Det är
bra. Jag är glad över att flera av de andra partierna
har ändrat sig.