Herr talman! Jag tänker inte ta upp den kastade
handsken och utmana Lennart Daléus i en EU-
debatt. Jag tror att vi står på olika grund där. En
sak är klar när det gäller de regler som vi diskuterar
i dag. I EES har man inte skyldighet att
harmonisera reglerna förrän den 1 januari 1995.
Många länder i Europa har över huvud taget inte
tagit ställning till dessa lagar. Vad jag förstår håller
EG på att omvärdera dessa regler. Skall vi då vara
först på plan? Jag tycker att det är riktigt i fråga om
reglerna. Precis som Lennart Daléus vill jag ha en
reglering av dessa områden. Det är viktigt att vi får
det. Jag känner ibland också oro för vad detta kan
leda till.
Men vi måste behålla litet sans och förnuft när vi
skriver lagar. Det är otvivelaktigt så att vi går längre
än vad EES-avtalet kräver av oss. Vi går längre när
det gäller den etiska bedömningen och växter och
djur. Jag tycker att vi hade kunnat nöja oss med ett
första steg, att anta de krav som direktiven 219 och
220 ställer på oss. Det hade räckt med det.
Det är svårt med de etiska bedömningarna. Det är
svårdefinierat. Vad menar vi med etik? Lennart
Daléus har precis som jag deltagit i
Genteknikberedningens arbete. Vi har haft
etikerna där. Vi har diskuterat och funnit att det
svåraste området av alla är de etiska
bedömningarna. De är många gånger så
individuella. Vi har ju t.ex. den etiska
bedömningen i u-landsdebatten. Är det fel att
genmanipulera en inhemsk växt för den svenska
marknaden, som i och med det kan ersätta en växt
som vi importerar från ett u-land? Är det oetiskt?
Det är en aspekt som vi måste ta ställning till.
Gentekniknämnden får ett väldigt svårt uppdrag
framöver. Nämnden måste ena sig om en etisk
analysmetod, så att vi får gemensamma
värderingar. Det måste bli så att man å ena sidan
ställer vetenskapligt värde och allmännytta mot å
andra sidan de risker som finns om man går med på
vissa försök.