Fru talman! Vi tror ibland att förändringar i världen
sker genom att kloka beslut fattas i riksdagen eller
i andra parlament och att det är det som är
avgörande för vilken riktning utvecklingen tar. Det
är inte alltid på det sättet, för samhällets utveckling
beror ju ofta på andra faktorer. Dit brukar man
räkna det som kallas för de vetenskapliga och
tekniska sprången.
Jag tror att datatekniken har spelat en stor roll för
samhällets utveckling på gott och ont. Det var ett
tekniskt språng som innebar väldigt mycket för det
moderna samhället. På liknande sätt är det
naturligtvis med kärnklyvningen och kärntekniken.
Vi fick hotet om ett globalt kärnvapenkrig, och vi
fick möjligheterna att utvinna energi med stora
risker genom en ny teknik. Detta har förändrat
världen.
Fru talman! Jag tror att gentekniken eller, som det
riktigare borde heta, biotekniken kommer att
innebära en större förändring än vad både
datatekniken och kärntekniken sammantaget har
inneburit. Jag tror att den nya tekniken i grunden
kommer att förändra världen och samhällets
utveckling, också detta på gott och ont. Den
rymmer så väldigt mycket, men utgår på något
underligt sätt från samma små byggstenar som
bygger upp arvet. Vare sig det är människans,
växternas, djurens eller rent av bakteriernas arv
bygger det på samma fyra byggstenar som skapar
generna. Med dessa byggstenar kan man alltså
klippa och klistra numera. Man kan ändra generna,
få insyn i generna, och man kan få insyn i arvet.
Man kan få insyn i människans genetiska arv samt
i växternas, djurens och bakteriernas arv.
Just genom möjligheten att flytta egenskaper
mellan olika organismer står vi inför en närmast
revolutionerande utveckling. Starka egenskaper
kan flyttas från en växt till ett djur och tvärtom. De
egenskaper, som t.ex. växtförädlare under
århundraden har arbetat för att åstadkomma, blir
enklare att överföra med den moderna
gentekniken.
Som redan har berörts finns det också vissa risker
med detta. Vi har sett hur man redan har lyckats
manipulera ekosystem genom att flytta en organism
från en plats på jorden till en annan.
Flyttningen av kaninerna till Australien, fru
talman, är ju det klassiska exemplet. Det stökade
till sig litet i ekosystemet när man flyttade dit en
organism som inte fanns där från början. Den
flyttades dit och skapade oreda, bl.a. därför att den
inte hade några naturliga fiender.
Nu står vi inför en situation, där människan är på
väg att släppa ut hundratals, tusentals, tiotusentals
nya organismer på jordens yta -- organismer som
inte har funnits här tidigare. Då kan man säga att
det är ointressant att veta med vilken teknik detta
sker. Skulle det ha varit annorlunda om människan
kunde ha förändrat det genetiska arvet på annat
sätt och flyttat ut det i naturen? Ja, därför att detta
nu sker med väldigt hög hastighet, med precision
och i mycket stor omfattning -- åtminstone ser vi en
utveckling framför oss som kan innebära en mycket
stor omfattning. Då är det självklart att samhället
måste sätta ramar och gränser samt ange mål för
den här verksamheten. Ramarna och målen skall
rymma såväl etik, omsorg och miljö som
naturligtvis också omsorg om forskningens
berättigade krav på att söka kunskap samt hänsyn
till de krav som kan komma från ett näringsliv som
utnyttjar de nya kunskaperna och landvinningarna.
Fru talman! Den här frågan har tidigare inte
hanterats på det sättet i den svenska debatten och i
det svenska arbetet. Först under de senare åren har
diskussionen kommit i gång på allvar.
Den lagstiftning som vi står i begrepp att fatta
beslut om i dag har i mycket sitt ursprung i ett
engagemang som Centerpartiet har visat i dessa
frågor. Vi har under ett antal år drivit krav på att
samhället skall ta sig an bioteknikfrågorna eller,
som de nu har kommit att heta, genteknikfrågorna.
Det skedde bl.a. i den genteknikberedning som
avslutade sitt arbete för något eller några år sedan.
Dessbättre kom det också till uttryck i den
miljöskyddskommitté vars arbete just nu är inne i
sin avslutningsfas.
Fru talman! Jag skall inte söka strid på det området.
Det glädjer mig att det har skett en förskjutning hos
de övriga politiska partierna i riktning mot den åsikt
som Centerpartiet har företrätt i debatten. Jag
vågar säga att vi i dag kan glädjas åt resultatet av
denna förskjutning och åt ett ökat samförstånd.
Det material som Genteknikberedningen lade fram
kunde -- om jag uttrycker mig försiktigt --
korrigeras i det arbete som så småningom
redovisades i Miljöskyddskommittén. Det var rätt
forum för att föra fram kravet på en sammanhållen
lagstiftning och en myndighet, en organisation eller
en kropp, som kunde ta ett övergripande ansvar för
samhällets hantering av genteknik och
bioteknikfrågorna.
Fru talman! Jag är glad över att den här
förskjutningen kunde ske. Jag är glad över att det
gick att på det här sättet i dag nå fram till ett beslut
som ligger väl i linje med den regeringsförklaring
som den nuvarande regeringen avgav vid sitt
tillträde. Där klargjorde man att det skulle till en
lag som reglerar en ansvarsfull hantering av
genteknik.
Man kan naturligtvis diskutera några av de
reservationer som finns fogade till betänkandet,
men jag vill gärna säga att de inte på något sätt är
avgörande. Inga-Britt Johanssons redovisning här i
dag visar att det numera finns samförstånd i de här
frågorna.
Inga-Britt Johansson talade om att
socialdemokraterna ville ha en större uppgift för
den nu föreslagna gentekniknämnden som skulle
ligga mer i linje med Hybrid-DNA-delegationens
arbetsuppgifter. Jag tror inte att det är något
problem. Den gentekniknämnd som nu föreslås
kommer att visa sig väl så kraftfull i sitt arbete.
Inga-Britt Johansson borde snarare se på hur
hennes partikamrater har skött de arbetsuppgifter
som Hybrid-DNA-delegationen har med avseende
på att vara försiktig i användningen av den nya
tekniken och det nya arbete som följer med
gentekniken.
Inga-Britt Johansson menade att det skulle göras en
utvärdering kring sekelskiftet. Jag tror att det
kommer att ske naturligt. Gentekniken och
biotekniken kommer att ta stora språng framåt bara
under de närmaste åren. Det innebär att
gentekniken och biotekniken förs in som en vital
del i samhällsdebatten när det gäller växter och djur
och självklart också när det gäller människan.
Det här är ett första steg som tas mot en tydlig
hantering av genteknikfrågorna som berör växter
och djur. Jag är övertygad om att det kommer att
tas många kraftfulla, tydliga steg från samhällets
sida de närmaste åren för att sätta ramarna och
ange målen för en av de stora frågor som kommer
att beröra samhället många år framåt. Därmed, fru
talman, yrkar jag bifall till utskottets hemställan.