Herr talman! Äntligen finns det på riksdagens bord
ett förslag om lagstiftning rörande avancerad
bioteknik att ta ställning till. Det har tagit tid. Det
är tio år sedan Gen-etikkommittén lade fram sitt
betänkande Genetisk integritet, som rörde
användning av genteknik på människan. Det är
fortfarande inom det medicinska området som
dessa tekniker dominerar. Men utvecklingen är
snabb när det gäller t.ex. djurhållning och
växtskydd.
I USA diskuterar man livligt förekomsten av en
tomat som kallas ''Flavour Saver'', som har blivit
genetiskt förändrad för att behålla sin fräschör och
smak längre. Vid framställningen av
tillväxthormonet BST ,som skall öka
mjölkproduktionen hos kor, har man också använt
genteknik.
Det är naturligtvis svåra frågor det handlar om.
Diskussionen här i dag har också visat spännvidden
i debatten. Det kan vara alltifrån de etiska
frågeställningarna -- vad får människan göra, i
moralisk mening, och vad får hon låta bli att göra,
när hon kan hjälpa sina medmänniskor eller lösa
något svårt problem? Det är de ekologiska
frågeställningarna. Vilka risker löper naturen på
lång sikt? Det kan handla om mycket lång sikt.
Effekterna av genetiskt förändrade organismer som
frisläpps i naturen i dag kanske man ser om många
hundra år. Hade vi över huvud taget någon chans
att förutse det?
Å andra sidan, vilka möjligheter finns det att lösa
andra typer av miljöproblem som vi redan har ställt
till, eller att undvika att skapa miljöproblem?
Det gäller inte minst de ekonomiska
frågeställningarna, som också har belyst här i
debatten i dag. Det kanske ännu inte ligger så
mycket i den praktiska verkligheten, men i
framtiden finns enorma förväntningar på vad
utvecklingen av dessa tekniker skall komma att
betyda ekonomiskt -- för löntagare, företag och
länder.
Det finns naturligtvis inget enkelt svar på alla dessa
frågor. Jag måste säga att jag reagerar när Inger
Hestvik säger att en av Gentekniknämndens
uppgifter blir att se till att vi får gemensamma
värderingar. Det tror inte jag. Jag tror varken att
det är möjligt eller önskvärt att vi någonsin skall få
gemensamma, likadana värderingar. Jag tror
däremot att det är absolut nödvändigt att vi ständigt
håller dessa frågeställningar levande. Det är
oerhört angeläget och bra att vi med detta förslag
till lagstiftning just nu belyser att de etiska
frågeställningarna ständigt skall finnas
närvarande -- i den allmänna bedömningen och i de
enskilda tillståndsprövningarna.
Jag tror att vi ständigt måste hålla den diskussionen
levande och naturligtvis ständigt också i skenet av
nya kunskaper och nytt kunnande värdera våra
tidigare ståndpunkter. Den nya lagstiftning om
genteknik som riksdagen i dag har att besluta om är
en nödvändig om än inte tillräcklig grund för den
diskussionen.
Andra länder har varit snabbare: USA och i
Europa Danmark och Tyskland, som i sin tur
bidrog till att EU skaffade sig en reglering på
området. Det har i sin tur nu bidragit till att vi också
har snabbat på.
Jag delar inte uppfattningen att den svenska
lagstiftningen skulle vara i någon mening längre
gående än den som man har inom EU. Jag skulle
snarare vilja säga att det i dag, med tanke på det
förslag som ligger på riksdagens bord, är ganska
oklart hur långt vi i praktiken kommer att gå i vår
reglering.
Jag tycker att en samlad lagstiftning är en bra
modell. Det har varit min uppfattning i frågan
under de år jag har arbetat med den, vilket är den
tid som jag har varit här i riksdagen. Man borde
åtminstone försöka samla de grundläggande
frågeställningarna kring genteknik i en lagstiftning.
Givetvis skall olika sektorsmyndigheter ha stort
ansvar för att utöva tillsyn och kontroll.
Jag tycker att den modell man har valt i detta
lagförslag är bra. Jag tycker att det är mycket bra
att man inrättar en gentekniknämnd och att man
ger den vida uppgifter. Jag har inte tolkat förslaget
så, att nämnden har mer begränsade uppgifter än
den gamla delegationen -- snarare tvärtom. Men
jag vill gärna instämma i de krav som har väckts på
att Gentekniknämnden skall ha en sammansättning
som speglar bredden. Jag vill därför yrka bifall till
reservation 2.
Med detta, herr talman, är det slut på berömmet.
Jag tänker övergå till mer kritiska ståndpunkter.
Miljöskyddskommittén, som är en av de
utredningar och kommittéer som har yttrat sig i
dessa frågor, skilde i sitt förslag inte principiellt på
kraven när det gäller insluten användning, dvs.
användning i laboratorier, och frisläppande av
organismer i naturen. Jag delar den uppfattningen.
Det finns inte skäl att ha ett principiellt
tillståndskrav för sådana organismer som skall
frisläppas i naturen, men inte när det gäller
innesluten användning.
Meningen är inte att man skall krångla till det för
de verksamheter som redan sysslar med innesluten
användning, som är väl etablerade och vars effekter
vi känner till och bedömer inte utgöra några risker.
Anledningen till att man bör ha ett principiellt
likartat tillvägagångssätt -- naturligtvis med dispens
och undantag för de områden där vi i dag vet att det
inte har uppstått några risker -- är att syftet med
lagstiftningen är att den skall vara förebyggande.
Om regeringen eller myndighet som regeringen
föreskriver i efterhand skall komma in och säga att
det behövs tillstånd för verksamheter som har visat
sig ha effekter på miljön och hälsan, har hela den
förebyggande aspekten gått förlorad.
Om lagstiftningen skall förebygga risker måste det
naturligtvis vara så, att man kräver tillstånd så länge
man bedömer att man inte känner till effekterna av
en ny tillämpning. Man häver det tillståndskravet
när man anser att det inte finns någon risk.
Jag tycker alltså att man har valt en felaktig väg i
förslaget, och jag har tagit upp det i min motion.
Jag tycker egentligen att ramlagar i allmänhet ofta
ställer till problem. Denna ramlag gör det i all
synnerhet. Den lämnar så erhört mycket till den
fortsatta tolkningen. Det har pratats om att denna
lagstiftning skulle vara någons testamente. Det jag
ser som en risk är snarare att en så vag ramlag som
ger kommande regeringar så stora möjligheter att
tolka kan vara en grund för att urholka
lagstiftningen på ett sätt som inte har varit avsett.
Jag tycker kanske att Inger Hestvik i dag litet grand
bekräftar de farhågorna.
Jag tycker också att den socialdemokratiska
motionen är bärare av en väldigt kluven inställning.
Å ena sidan vill man i förhandsprövningen föra in
krav också på redovisning av etiska aspekter. Jag
tycker att det är bra. Men motionen innehåller
också ett krav på förhandsprövning av ett mycket
mindre antal ärenden. Den inneslutna
användningen skall undantas från denna
granskning. Man vill alltså utöka
förhandsprövningens omfattning, men man vill
begränsa det antal ärenden där den skall bli aktuell.
Man anser sig uppenbarligen ha fått det kravet
tillgodosett i utskottets betänkande, eftersom man
inte har reserverat sig på den punkten.
Det stärker mig i farhågan om att lagen kan komma
att leda till många tolkningstvister. Lagtexten är
vag. När myndigheter och rättsväsende i framtiden
skall uttolka lagen får man gå till förarbetena. Jag
befarar att det finns en risk för att det som i texten
kan te sig som starka krav på prövning och
förhandsgranskning i realiteten inte kommer att bli
det. Jag hoppas att det är en obefogad farhåga.
Visst skall vi ge utrymme för forskning och
utveckling på detta oerhört viktiga område, men
syftet med lagstiftningen är också att vi skall
försöka begränsa eventuella risker.
Jag vill också kort belysa ett område där det också
finns tolkningsproblem. Medan vi nu fokuserar
intresset på det vi vet är nya tekniker, är vi inte alls
lika intresserade av vad som händer med det vi tror
är traditionella, beprövade tekniker.
Herr talman! Vi pratar om växtförädling och
husdjursavel. Det går i dag faktiskt inte till på det
sätt vi kanske föreställer oss att det gör. Det finns
en oerhört avancerad embryoteknik där man
plockar ut och klonar ägg och stoppar in 2, 4, 6 eller
8 embryon till t.ex. en ko i fostermödrar. Man har
kommit långt ifrån den traditionella aveln. Där
finns det minst lika viktiga etiska och andra
spörsmål som vi borde fundera över.
Jag tror att det blir en viktig uppgift för
Gentekniknämnden att i den meningen vidga sitt
ämnesområde och se till att föra den etiska
diskussion som vi nu i och med gentekniken
uppmärksammar också på de områden där
tekniken har utvecklats från ett annat håll. Den
tekniken är egentligen lika ny, fast den tog sin
utgångspunkt i traditionella metoder. Då blir det
återigen viktigt med Gentekniknämndens
sammansättning.
Det är också viktigt att nämnden kan arbeta med
utbildning och information, t.ex. till
riksdagsledamöter, lärare och andra viktiga
grupper som i sin tur skall informera andra
människor.
Sist, herr talman, vill jag beröra en sak som faktiskt
upprör mig litet. När riksdagen våren 1991
behandlade frågan om användning av genteknik på
människa -- det var socialutskottet som gjorde det --
gjorde riksdagen ett tillkännagivande. Det
begärdes att regeringen skulle komma tillbaka och
förklara hur man skall hantera de problem som kan
uppstå för den enskilda människan i relation till
arbetsgivare eller försäkringsbolag som använder
sig av genetisk information för att försämra
försäkringsvillkor eller för att inte anställa en
människa. Riksdagen tyckte 1991 att det var viktigt
att se till att skydda den enskilda människan i den
relationen. Löntagaren är den svagare parten på
arbetsmarknaden, och försäkringstagaren är det i
förhållande till försäkringsbolaget.
Regeringen har inte efterkommit den begäran.
Man har inte kommit med något sådant förslag. Jag
tyckte att det just därför att propositionen inte
behandlar de frågorna fanns anledning för
riksdagen att påminna regeringen om sitt krav.
Utskottet har avslagit den begäran. Jag tycker att vi
genom detta dels lämnar människor i sticket, dels
undergräver riksdagens egen auktoritet.
Riksdagen tar upp en oerhört viktig fråga och begär
ett agerande från regeringen, och regeringen
struntar i det under ett antal år. Om riksdagen då
bara låter saken falla har man också sagt att
regeringen inte behöver bry sig om de
tillkännagivanden som görs i fortsättningen, för de
spelar ingen roll. Då undergräver riksdagen
verkligen sin egen auktoritet. Jag tycker att det är
mycket mycket beklagligt.
Därmed, herr talman, vill jag yrka bifall till
hemställan i utskottets betänkande och till
reservationerna 1 och 2.