Fru talman! Jag håller naturligtvis med Marianne
Samuelsson om att det är ett stort avstånd mellan
vanvård och god vård. Det finns en gråzon däremellan
där det finns mycket att jobba med.
Jag gör också ganska ofta besök inom äldreom-
sorgen. Den bild jag får är att vi relativt sett har en
mycket bra äldreomsorg i Sverige. Vi har det därför
att personalen gör en fantastisk insats. Jag vet också
att man på många håll inte orkar om man inte får fler
händer, fötter och huvuden på de olika avdelningarna.
Därför skjuter vi nu till ytterligare pengar, som Mari-
anne Samuelsson konstaterade. Om vi bara tillåter oss
att räkna på vad de 4 miljarderna kan betyda i perso-
nal ser vi att det är runt 12 000 nya huvuden i vården
och omsorgen. Oavsett vad som händer i ekonomin i
övrigt i kommunerna går det inte att komma ifrån att
det här är ett tillskott som inte hade funnits om inte de
4 miljarderna hade lagts till det tidigare statsbidraget.
Huruvida detta räcker tror jag vi alla skall låta va-
ra osagt för närvarande. Det kan vi inte läsa ut. Till-
skotten har ännu inte fått genomslag ute i kommuner
och landsting, därför måste vi avvakta och se. Men
jag tycker att det även på det här området finns an-
ledning att ha ett öppet förhållningssätt och att vara
beredd att göra mer om det behövs och om vi har de
ekonomiska förutsättningarna.
Vi har, som Marianne Samuelsson känner till
öppnat för arbetslösa genom resursarbeten. Det har
varit framgångsrikt i ganska många kommuner. Men
vi skall också komma ihåg att det inte alltid är på det
sättet att de som är arbetslösa har den utbildning som
behövs för att jobba i vården. Det är inte så enkelt
som att bara öppna och styra arbetslöshetskön till
äldreomsorgen i stället för till utbildning.