Fru talman! Under de här sista dagarna vill jag
framföra ett tack till socialministern för många fina
tankar i anförandet och under den här perioden. Men
jag vill litet grand kommentera det här att debatten
tog fart när skandalerna kom. Jag känner nog att vi
kristdemokrater har försökt att lyfta den här frågan
under hela den tid då vi har varit i riksdagen. Men på
något sätt blir det ingen riktig fart förrän man ser
skandalerna, och det beklagar jag.
Vi har ju haft utredningar om det här. Vi vet att
antalet äldre äldre kommer att öka. Vi har sett olika
sådana här skisser. Men på något sätt krävs det något
mer så att det blir vind i seglen i debatten. Jag tycker
ändå att det är bra att debatten har kommit upp, och
jag tror att det är helt nödvändigt att vi som parlamen-
tariker inte blundar för att det inte fungerar överallt.
Jag håller med socialministern om att vi inte får
svartmåla allt. Det skulle vara att underkänna mycket
som är bra. Men vi får inte heller acceptera det som
inte fungerar.
Sedan vill jag på nytt ställa den fråga som jag tog
upp i mitt anförande. Det gäller det här med tjänste-
sektorn och alla ensamma människor som inte har
något alternativ. De vill kanske inte anlita svarta
tjänster för ett bullbak eller för att putsa sina fönster.
De har kanske inte råd att anställa städfirmor.
Då undrar jag om ändå inte socialministern i dag
skulle kunna tala om för alla äldre i landet som skulle
vilja betala för en liten tjänst som numera inte hem-
tjänsten utför att de får det. Det kan gälla inköp av
dagligvaror och sådant. Socialministern vet säkert att
Folkpartiet, Moderaterna och Kristdemokraterna har
lagt fram ett gemensamt förslag om en subventionerad
tjänstesektor som skulle gynna alla. Jag vill fråga: Är
det på gång?