Fru talman! Kristdemokraterna ställer inte bara
upp på de 4 miljarderna, utan vi skjuter också till
ytterligare medel. Vi tror nämligen att det inte kom-
mer att räcka, och jag har förstått att Hans Karlsson
delar den oron med mig.
Vad jag har försökt framföra här i kammaren ett
antal gånger är att vi måste ha olika vårdnivåer, olika
vårdformer. Vi tenderar att hamna i antingen det ena
diket eller det andra. Jag vill plädera för att vi skall
skapa olika vårdformer så att enskilda människor med
olika behov och olika personligheter kommer på rätt
vårdnivå.
Vad som saknas på många håll inom olika verk-
samheter i dag, men som fanns när jag var nyutbildad
sjuksköterska, är flexibilitet. Man kan inte överbeläg-
ga lika lätt. Man har strukturerat och byggt på ett sätt
som gör att det blir alldeles för stelt i strukturen.
Sedan är ju inte den enskilda människa som står i
en vårdkö eller i en kö för att få lämplig vårdplats
eller lämpligt boende hjälpt av att vi diskuterar olika
strukturer och tabeller. Jag har varit rädd för att det
skall bli organisationen som börjar styra behoven, i
stället för att det är de mänskliga behoven som styr
hur vi organiserar oss.
När det gäller det här med titthålskirurgi är vi
överens. Jag tror dock inte att det är tillräckligt, åt-
minstone inte när jag tittar på kösituationen inom
många områden. Jag vill fråga, angående de långa
väntetiderna för att få ett gruppboende, om Hans
Karlsson ändå inte tycker att det är förskräckligt att
människor som har betalat skatt i hela sitt liv inte kan
få detta när de väl behöver det.