Fru talman! Jag vill rikta ett tack också från mig
för beskedet till Chatrine Pålsson. Men det verkliga
tacket kommer först när vi har fått se detta omsatt i
handling. Vi vet ju av erfarenhet vad löften ibland kan
innebära.
Vi har ju i utskottet, som framgått av debatten,
gjort ändringar på en rad punkter i propositionen. Det
kom en rad idéer och synpunkter från de olika parti-
erna. Vi är naturligtvis tacksamma för att vi har enat
oss om dessa fem tillkännagivanden. Jag har redan
tidigare i debatten framfört ett tack till utskottets
företrädare för den socialdemokratiska gruppen.
Det stora hotet på det här området gäller ju möj-
ligheten att på sikt kunna försörja den offentliga väl-
färden. Då måste vi förbättra sysselsättningsläget.
Hade Sverige haft samma utveckling som våra nor-
diska grannländer hade vi i dag haft 260 000 fler
jobb. Jag nämnde i mitt anförande att om vi får ytter-
ligare 100 000 jobb inom den enskilda sektorn ökar
inkomsterna för kommuner och landsting med 20
miljarder kronor.
Det är den vägen man måste gå för att långsiktigt
säkra välfärden. Vi kan inte bara höja skattetrycket
för ett minskande antal skattebetalare. Vi måste också
få fler skattebetalare. För att nå det syftet måste vi
föra en politik som gör att antalet sysselsatta ökar
inom den enskilda sektorn. Det behövs även ett skat-
tepolitiskt instrument för att åstadkomma detta.