Fru talman! Svaret på båda dessa frågor är ja. Vi
arbetar med en proposition som skall framläggas för
riksdagen inom kort och som handlar just om hur vi
skall stärka patientens ställning.
Jag kan hålla med Kerstin Heinemann om att detta
är något som är mycket allvarligt, att så många gamla
människor och deras anhöriga inte vågar påtala felak-
tigheter och sådant som de känner att de lider av när
det gäller omsorgen och vården av de gamla. Det skall
naturligtvis finnas ett system där det är välkommet
med synpunkter och faktiskt också klagomål. Hela
denna proposition syftar ju till att åstadkomma resur-
ser nog så att man kan sköta uppdraget att ta hand om
våra gamla och våra sjuka. Den syftar också till att se
till att stärka de gamlas position, ställning och villkor.
I fråga om detta behöver man bli mycket bättre. Jag
hoppas naturligtvis att allmänna råd och regler från
Socialstyrelsen skall hjälpa till och att kvalitetsupp-
följningen skall hjälpa till. Men det behövs något
annat också, nämligen en attitydförändring till de
gamla.
Jag tror däremot inte bara på tjusiga begrepp. En
garanti måste ju betyda något, att jag i så fall kan
utkräva min rätt. Vad händer om motparten inte upp-
fyller denna garanti? Vilka möjligheter har jag då?
Innan man lovar och garanterar något skall man se
till att man har gett möjligheter att leva upp till en
sådan garanti.