Fru talman! Alla människors lika rätt och värde är
grunden för Centerpartiets politik. Människor har
olika förutsättningar och behov, och även insatserna
för de äldre måste utgå från detta. Rätten till integritet
och valfrihet skall genomsyra samhällets syn på de
äldres behov av bl.a. vård och omsorg. Människovär-
det är lika stort oavsett ålder.
Gränsen för uppnådd pensionsålder får inte be-
traktas som någon gräns för deltagande i samhällsli-
vet. De äldre har ofta goda förutsättningar att under
många år sedan de gått i pension aktivt delta i politik
och samhällsliv. Erfarenhetsutbyte mellan yngre och
äldre är till stor nytta för samhällets utveckling.
Att åldras betyder inte att förväntningarna på livet
förändras. De flesta pensionärer är friska och lever ett
lika aktivt och innehållsrikt liv som under sin för-
värsaktiva tid.
När sedan så småningom behovet av stöd och
hjälp uppstår måste man ges möjlighet att välja for-
merna för detta. Det måste skapas verkliga möjlighe-
ter att påverka sin egen eller sina anhörigas omsorg
och hur och var man skall bo när behov av daglig
omvårdnad uppstår. Äldreomsorgen måste bedrivas
utifrån en helhetssyn där individen står i centrum och
där dennes önskemål och behov respekteras och så
långt som möjligt tillgodoses. Centerpartiet anser
därför att valfrihet och mångfald borde vara ett natio-
nellt mål för äldrepolitiken. Ett förslag som dessvärre
har avvisats av utskottsmajoriteten.
Centerpartiets utgångspunkt är att all vård och
omsorg skall ha hög kvalitet och att äldre inom vår-
den skall bemötas med respekt och värdighet. Männi-
skor skall känna trygghet inför sin egen och sina an-
hörigas ålderdom. Det är angeläget att anlägga ett
långsiktigt perspektiv på utvecklingen för att säkra
resurserna för äldreomsorgen.
Under senare tid har det i medierna rapporterats
flera fall av vanvård inom äldreomsorgen, i både
privat och kommunalt bedriven vård. Det som har
hänt är sådant som inte får hända och utgör en allvar-
lig påminnelse om att det fortfarande återstår mycket
att göra både vad gäller kvalitet och organisation i
äldrevården.
Även om det som har hänt inte enbart kan tillskri-
vas bristen på ekonomiska resurser, kan man inte
bortse ifrån att detta har varit en bidragande orsak.
Det finns en gräns för vad som går att åstadkomma av
kvalitetsförbättringar genom enbart organisatoriska
förändringar. Vård av människor går inte att rationali-
sera på samma sätt som andra tjänster. Det är den
enskilde vårdtagarens behov och tempo som sätter
gränsen.
Det är därför som vi från Centern har föreslagit
och fått stöd för mer pengar till vård och omsorg i år
och åren framöver. Att vi har kunnat göra det beror på
att vi framgångsrikt har medverkat till att sanera eko-
nomin och därmed fått det ekonomiska utrymme som
krävts för detta.
Det är dock viktigt att man inte tar larmrapporter-
na till intäkt för att äldreomsorgen generellt sett är
undermålig. Det vore både felaktigt och orättvist.
Situationen varierar över landet och mellan olika
boendeformer. Vi kan konstatera att äldrevården i
huvudsak fungerar bra och att personalen gör ett
mycket bra jobb, men att det på sina håll finns brister
i bl.a. de medicinska insatserna.
Tillsynen och kontrollen måste också förbättras. I
det syftet föreslår Centern en förändring av de nuva-
rande förtroendenämndernas uppgifter och ansvar. Vi
vill också ändra nämndernas namn till patientnämnder
för att markera att de är medborgarnas företrädare.
Vi välkomnar naturligtvis också förslaget att ge
stöd i lagen för anställda som anmäler missförhållan-
den inom vården, det som nu har kommit att kallas lex
Sarah.
Äldrepolitiken kommer framöver att ställas inför
stora utmaningar. Andelen äldre personer ökar. Män-
niskor är friskare högre upp i åren men med stigande
ålder ökar risken för en komplicerad sjukdomsbild.
Det gör att vårdbehovet ökar, både inom den kommu-
nala äldreomsorgen och inom den hälso- och sjukvård
som landstinget har ansvar för.
Ädelreformen har i stort sett varit positiv. Men
den har också, som Centern varnade för redan när
ädelbeslutet togs, lett till nya gränsdragningsproblem.
Dessutom har under hand vårdtyngden och behovet av
medicinska insatser ökat. Behovet av läkare med
helhetsansvar i det särskilda boendet har blivit alltmer
påtagligt. Det är därför bra att riksdagen på den
punkten nu förenar sig kring ett tillkännagivande till
regeringen om att detta problem måste få en lösning.
Övergången från akutsjukvård till kommunal äld-
reomsorg kan ibland vara problematisk. Dels är det
inte alltid som det omedelbart finns plats i den boen-
deform som är lämpligast utifrån både vårdbehov och
den äldres eget önskemål. Dels krävs det ofta, efter en
period av akutsjukvård, under en tid en större insats
av rehabilitering än vad som är normalt förekomman-
de inom äldreboendet.
Från Centerns sida menar vi därför att en ny
vårdnivå bör övervägas, en mellanvårdform mellan
akutsjukvården och äldrevården.
Centerpartiet anser att insatserna bör öka för att
förbättra kunskaperna och utveckla vården i livet
slutskede. Vård i livets slutskede måste bygga på att
patienternas önskemål står i centrum och på att de
anhörigas situation beaktas. Hospisvården har den
utgångspunkten. Den ger en god omvårdnad för att
lindra oro och smärta, och den ger även en kvalifice-
rad hjälp i en hemliknande miljö för att dämpa ånges-
ten hos patienten och de anhöriga. Det är viktigt att ta
till vara de influenser som denna vårdfilosofi kan ge.
Äldreomsorgen kommer också att ställas inför
andra prov. Allt högre krav kommer att ställas på de
sociala insatserna och på den omgivande miljön.
Människor vill i högre grad ha inflytande över sin
egen och sina anhörigas äldreomsorg. Människor med
olika kulturell bakgrund kommer in i äldreomsorgen.
Kravet på flexibilitet och valfrihet kommer att bli
större.
Ett stort problem inom äldevården är att många av
dem som måste flytta från ett självständigt boende till
ett sjukhems- eller gruppboende förlorar sitt gamla
sociala kontaktnät och därmed en del av grunden för
den egna identiteten. Det är mycket viktigt att ta fasta
på det när de nationella målen skall omsättas i prak-
tisk äldrepolitik.
Alla måste ha rätt till en egen identitet som är
grundad på en social gemenskap med människor även
utanför vården.
Personalsituationen inom äldreomsorgen måste lö-
sas. Alltför få ungdomar söker sig till vårdutbildning-
en, och inom några år kommer många som arbetar
inom äldreomsorgen att gå i pension. På vissa håll är
det redan svårt att rekrytera utbildad personal, samti-
digt som endast hälften av de anställda har adekvat
utbildning. Personalförsörjningen kan komma att vara
ett mycket stort problem inom några få år. Olika in-
satser måste vidtas, och arbetsgivarna måste här ta ett
stort ansvar för vidareutbildningen av den nuvarande
personalen.
Fru talman! Jag vill nu litet grand gå in på några
konkreta frågeställningar som berörs i betänkandet.
De anhöriga spelar en mycket betydelsefull roll i
äldrevården, inte bara genom de stora insatser man
ofta gör med att vårda anhöriga i hemmet utan också
som stöd för personalen i det särskilda boendet och
framför allt genom den sociala roll man fyller för de
gamla. Det får dock aldrig innebära att det gemen-
samma ansvar som vi har för äldrevården överlastas
på närstående. Anhöriga och personal har var sin roll i
en helhet med flera aktörer.
En av dessa aktörer är frivilligorganisationerna,
som i detta sammanhang får anses representera det
humanistiska välfärdssamhällets medmänsklighet. Det
gläder oss att utskottet har tillstyrkt vår motion och
således att det stimulansbidrag på 90 miljoner kronor
som nu anslås bör användas för projekt som kan ut-
veckla och stimulera de äldres delaktighet, sociala
nätverk och inflytande över vård och omsorg, liksom
att medlen skall användas i samverkan med de lokala
anhörig- och frivilligorganisationerna.
Båda dessa viktiga grupper, de anhöriga och fri-
villigorganisationerna, måste stödjas och stimuleras i
sitt arbete men man måste samtidigt få verka utifrån
sina egna förutsättningar och villkor. De utgör ett
viktigt komplement i äldrevården som ger ett viktigt
bidrag för värdighet och livskvalitet.
Från Centerns sida anser vi också att regeringen
bör ta initiativ till överläggningar med Kommunför-
bundet i syfte att se över hur ett utökat stöd till dem
som vårdar sina närstående skall kunna ges.
Vi är också mycket nöjda med att det nu blir ett
tillkännagivande till regeringen i syfte att ta bort 65-
årsgränsen för rätten till personlig assistent för dem
som är svårt handikappade.
De vårdavgifter för hemtjänsten och den omvård-
nad som tillämpas av kommunerna får ibland orimliga
konsekvenser för den enskildes ekonomi. Enhetliga
taxor över hela landet skulle dock troligen bli orättvi-
sa eftersom det man får inom ramen för taxorna kan
vara olika i olika kommuner. Vi tycker därför att det
är bra att detta nu utreds och att det i utredningens
uppdrag också ingår att se över förbehållsbeloppens
storlek.
Reglerna för att få kommunal hemtjänst har på se-
nare år blivit restriktivare. Att få hjälp i hemmet med
sådant som inte är relaterat till ett vårdbehov är för
det mesta inte längre möjligt. Samtidigt är det natur-
ligtvis så att ju längre en äldre person kan bo kvar och
klara sig i sin egen bostad, desto mindre blir trycket
på den kommunala äldreservicen. Centern föreslår
därför, som ett komplement till den behovsprövade
hemtjänsten, ett system med servicecheckar som till
subventionerat pris kan köpas av pensionärshushåll
hos försäkringskassan eller på posten. Dessa checker
skall sedan kunna användas som betalningsmedel när
det gäller hushållsrelaterade tjänster.
Fru talman! Låt mig slutligen för Centerpartiets
del få slå fast att äldrevården är ett av de självklara
områden som skall vara solidariskt skattefinansierade.
Omsorgen om våra gamla är, och skall förbli, en ge-
mensam angelägenhet för samhället. Vi avvisar därför
de idéer om försäkringslösningar på detta område som
framförts från ett par partier. Därmed inte sagt annat
än att vården kan utföras lika bra av både privata och
offentliga vårdgivare. Det är, tycker vi, en helt annan
fråga som saknar samband med finansieringsansvaret.
Med detta, fru talman, yrkar jag slutligen bifall till
reservationerna 2 och 35 men jag står givetvis även
bakom övriga reservationer från Centerpartiet.