Herr talman! Jag vill börja med att tacka Berndt Ekholm för ett mycket gott och trevligt samarbete och för de mycket goda intentioner som jag vet präglar Berndt Ekholms ingång i detta arbete. Ett gott hjärta och ett starkt engagemang samt en vilja till ömsesidighet ska Berndt Ekholm ha all heder och respekt för.
Jag vill lyfta fram en fråga som Berndt Ekholm var inne på i sitt anförande, nämligen att EU är ett av världens viktigaste handelsområden och att vi, enligt min mening, borde använda EU:s nya politik, den så kallade grannskapspolitiken, för att kräva att också medborgarna i de muslimska länderna fritt ska kunna uttrycka sina åsikter.
Grannskapspolitiken har nästan inte alls diskuterats, vilket är märkligt med tanke på att den kan innebära stora förändringar för vår utrikes- och säkerhetspolitik. Den innebär enligt EU ett samarbete i utbyte mot demokratiska reformer. En liknade princip låg bakom EU:s utvidgning en gång i tiden. De länder som garanterar respekten för mänskliga rättigheter och yttrandefrihet ska belönas med förmånliga bilaterala samarbetsavtal med EU. Ja, Berndt Ekholm, det är riktigt; jag har alldeles nyss tittat på det. De som fortsätter att förtrycka får däremot vänta. Det är en morot som EU tidigare saknat i förhållande till den muslimska världen men nu har tillgång till och förfogar över.
Jag har flera gånger uppmanat utrikesministern att använda den nya strategin till exempel för att sätta press på Egypten som fängslat Ayman Nour, grundaren av det liberala oppositionspartiet. Hittills har såväl Berndt Ekholm och de andra sossarna i riksdagen som utrikesministern hållit fast vid den gamla sossepolitiken. De samarbetar med diktaturer lika gärna som med demokratier, vilket jag tycker är förskräckligt. När vi nu genom den nya politiken har ett instrument för att kunna lyfta fram dessa frågor och använda det som en morot för samarbete med den muslimska världen borde vi också göra det.