Herr talman! När vi i dag debatterar betänkandet
Vår relation till den muslimska världen i EU:s grannskapsområde
är det resultatet av ett långt arbete i utskottet, som flera talare tidigare har sagt. I en arbetsgrupp i utrikesutskottet tog man på sig det stora arbetet att faktiskt skaffa sig mer kunskap, mer kompetens om den muslimska världen. Det här arbetet har varit gediget.
Tyvärr är det inte jag som har suttit i arbetsgruppen, utan Vänsterpartiet har haft Sermin Özürküt som representant i arbetsgruppen. Men tyvärr är Sermin nu sjukskriven och kan inte få vara med och debattera slutprodukten av detta arbete. Det kan jag bara djupt beklaga, för jag vet vilket oerhört arbete arbetsgruppen har lagt ned.
För Vänsterpartiet är det här en oerhört viktig fråga. Det här kan vara en av de viktigaste framtidsfrågorna. Hur kan vi relatera till varandra i världen? Vilka utgångspunkter har vi, och vilken förståelse och kunskap har vi om varandra?
Det var en grannlaga uppgift som arbetsgruppen tog på sig, men jag tycker att den på flera områden har gjort ett mycket bra och gediget arbete. Jag vill ändå lyfta fram en del av problematiken när man ska göra ett betänkande som rör ett område i världen.
För Vänsterpartiet är egentligen den grundläggande ståndpunkten, oavsett om det gäller relationen till den muslimska världen, om det gäller relationen till den kristna världen eller till den judiska världen, att FN:s MR-konventioner är de som ska vara giltiga, oavsett vilken typ av samhälle det handlar om, oavsett vad det finns för religion. Med den utgångspunkten kan man också genom beskrivningen i betänkandet av bristerna när det gäller mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, tryckfrihet och demokrati se att man i många av länderna i den muslimska världen är långt ifrån att uppnå FN:s MR-konventioner.
För oss är också utgångspunkten FN:s barnkonvention. Tittar man på den muslimska världen utifrån perspektivet barnkonventionen ser man stora brister när det gäller barns rätt att kunna växa upp i frihet, i demokrati, till ett fritt tänkande och ett fritt väljande av vilken religion eller vilken inriktning man vill ta i livet.
Om man har FN:s kvinnokonvention som grundbult och tittar på den muslimska världen utifrån det perspektivet kan man se att det är oerhörda brister när det gäller kvinnors rättigheter.
Men den viktiga utgångspunkten för Vänsterpartiet är att vi behöver göra en sådan här granskning av hela världen.
Det finns en risk med det här betänkandet, och jag ska ta upp några exempel där man snarare än att öppna för en dialog riskerar att skapa en klyfta. Jag kan ta exemplet där utskottet skriver att auktoritära regimer ofta använder islam som ett sätt att legitimera sitt styre och ursäkta brister i demokrati och mänskliga rättigheter samt som ett sätt att vända befolkningens frustration mot yttre fiender. Och det är en sanning.
Men vi vill ändå understryka att det här inte bara gäller islam. Det är ett sätt som praktiskt taget alla religioner har använts på av auktoritära regimer. Om man tittar på historien i ett bredare perspektiv ser man att det är ett sätt som har använts av alla makthavare som har sett sin ställning vackla eller hotas. Det är ju ingenting som är särskilt betecknande för den muslimska världen.
Nu är grundinställningen i betänkandet att det är den muslimska världen som vi just nu granskar och diskuterar. Men det finns en risk att med den typen av skrivningar faktiskt bortse från att det här är en beskrivning som kan användas för alla religioner och i andra delar av världen.
Man beskriver också att den extrema islamismen hävdar att islams regelsystem och rättstradition kan och bör utgöra statens ordning och att våld är ett legitimt medel för att uppnå en islamisering av samhället. Det tar utskottet bestämt avstånd från som medel för att nå politiska eller andra mål. Alla religioner som har ett regelsystem som överordnas de politiska förhållandena har en stark benägenhet att rättfärdiga våld. Det är faktiskt inte alls så länge sedan som religionen var överordnad politiken i Europa och utnyttjades för att rättfärdiga våldshandlingar.
Det är viktigt att man sätter frågan i ett större perspektiv. Det finns en fara när man beskriver det som händer i den muslimska världen, och som är en sanning och en verklighet, att man gör islam ansvarig och säger att det är islam som i grunden har skapat det här, trots att vi kan se det runtom i världen. Vi tycker att det är viktigt att understryka, även om betänkandet är fokuserat på den muslimska världen och företeelser inom den muslimska världen, att man inte kan bortse från att det här också genom historien har skett runtom i världen inom olika religioner.
Ändå vill jag betona att det som beskrivs av utskottet, det som är utgångspunkten, är korrekt. Det är korrekta beskrivningar, men man måste sätta in dem i en relation. Annars riskerar vi, när vi diskuterar vår relation till den muslimska världen, att få en debatt som ökar klyftan snarare än att överbrygga den, som är målsättningen.
Men, herr talman, även med den här kritiken av betänkandet måste jag sammanfattningsvis säga att det är ett viktigt betänkande, och de tillkännagivanden som finns i betänkandet står Vänsterpartiet bakom.
Herr talman! Jag vill också lite kort beröra frågan om yttrandefrihet.
Det är viktigt att försvaret för yttrandefriheten är tungt vägande. Yttrandefrihet kan vi aldrig säga nej till. Yttrandefriheten är en viktig grundprincip i demokratin. Men vi inför begränsningar i yttrandefriheten. Det har vi gjort i svensk lagstiftning. Och bedömningarna är olika i olika länder som har yttrandefrihet. Därför är det självklart att man också kan diskutera när yttrandefrihetens gränser överskrids. Det är viktigt att den debatten hålls levande i en demokrati, att vi inte en gång för alla säger att det här är yttrandefriheten och yttrandefrihetens gränser. Bara under den tid som jag själv har suttit i riksdagen, sedan 1994, har vi faktiskt genomfört förändringar som har påverkat yttrandefriheten och dess räckvidd.
Men det allra viktigaste är, även när man försvarar yttrandefriheten, att man måste poängtera det ansvar som följer med yttrandefriheten. Man måste också skilja på debatten om vad som är lämpligt att trycka och kravet på en förändrad lagstiftning. Det får aldrig bli så att vi blir tysta när kränkande bilder publiceras. Det får aldrig bli så att vi säger att nu har vi yttrande- och tryckfrihet, så därför kan vi inte ens debattera huruvida publiceringen var lämplig eller inte, eller säga att man borde ta sitt ansvar när man publicerar. Det är lika viktigt för demokratin att vi debatterar våra grundlagar, våra demokratiska rättigheter och gränsdragningar för dessa. Jag tycker, herr talman, att utskottet i sin beskrivning av Muhammedkarikatyrerna har lyckats göra en mycket bra avvägning i denna svåra fråga.
Herr talman! Avslutningsvis ska jag gå in på Israel-Palestina-konflikten. Vänsterpartiet har i detta betänkande ett särskilt yttrande när det gäller Israel-Palestina, men vi kommer i voteringen att stödja Miljöpartiets reservation.
Israel-Palestina-konflikten är en av vår tids svåraste konflikter. Den har betydelse för utvecklingen i hela Mellanöstern och kan ha betydelse för en mycket större region.
Israel bryter gång på gång mot folkrätten. När Israel ger med ena handen och drar tillbaka bosättningarna i Gaza, som vi ser som ett positivt steg i en fredsprocess, och samtidigt tar med den andra handen och utökar bosättningarna på västbanken, kan man inte se det som ett steg i en fredsprocess. När Israel, för att skydda sig själv mot terrorbombningar, bygger en säkerhetsmur men gör det på framför allt palestinsk mark, på ockuperat område, då går det inte att säga att det är en säkerhetsbarriär för att skydda sig. Då måste man se att det är ett sätt att skapa nya gränser inför kommande fredsförhandlingar.
Betänkandet och majoritetens text kring Israel-Palestina-konflikten är i många fall väldigt nyanserade och tar upp problematiken på ett bra sätt. Men man ser fortfarande inte klart och tydligt att Israel är den starka parten. Att ställa krav på palestinierna i lika stor utsträckning som på Israel blir orealistiskt när palestinierna inte får en möjlighet att uppfylla dessa krav.
Vi har sett genom åren hur EU har gett bistånd till att bygga upp institutioner när det har varit lugnare perioder som sedan jämnats med marken av israelerna. Sedan anklagar vi palestinierna för att de inte kan bygga upp ett demokratiskt styre inom sina områden. När man inte ser den starka kopplingen med Israel som den starka parten och palestiniernas möjligheter att uppfylla det vi kräver, då finns det fortfarande brister i möjligheten att lösa konflikten.
Herr talman! Den sista frågan som jag ska beröra är kriget i Irak. Här finns en klar skiljelinje mellan Vänsterpartiet och övriga partier i Sveriges riksdag. Enligt Vänsterpartiet är Irak fortfarande ockuperat. Det kommer inte att bli någon fred i Irak förrän ockupationen upphör.
Frågan om Irak är väldigt viktig för folkrätten. När USA utan FN:s medgivande gick in och angrep Irak var det ett folkrättsbrott. Men när USA sedan hjälper till att tillsätta en interimsregering och att skapa val, samtidigt som man fortsätter ockupationen och låter regeringen be en att stanna kvar, då är det inte längre ett folkrättsbrott, säger flera. Det här är ett sätt att se till att stormakten med militär kraft kan begå folkrättsbrott, sedan tillsätta en regering och utöva påtryckningar och sedan få det legitimerat. För Vänsterpartiet är det nödvändigt att USA slutar att ockupera Irak och lämnar området och att FN får ta över ansvaret för säkerheten i Irak.
Med det här, herr talman, yrkar jag bifall till reservation 5.