Herr talman! Det är självklart att motparten måste respektera dem. Vi måste alla respektera de demokratiska valen i Palestina och att Hamas har vunnit där. Det vi kan säga som är positivt är att det var ett väldigt demokratiskt val med 77 % deltagande. Men vi måste fortfarande ha rätten att ställa krav på Hamas.
Jag skulle vilja titta lite bakåt. Sverige har gett långvarigt bistånd, som Veronica Palm mycket tydligt säger, till att stötta de palestinska områdena under många år. Vi har stöttat Arafat och hans korrupta regim under jag vet inte hur många år. Men det intressanta är att Sverige har stöttat Arafat och hans korrupta regim utan krav på reformer. När det gäller allt annat bistånd som utgår från Sida ställs det alltid krav på reformer för ett land. Det ska uppfylla vissa villkor. Det handlar om mänskliga rättigheter, det handlar om noll korruption, det handlar om transparenta rättssystem och så vidare.
Men i fallet Palestina är det ett undantag. Det är någonting här som jag inte riktigt blir på det klara med när det gäller Socialdemokraterna. Det är en långvarig känsla av att Palestina får göra lite som man själv vill utan reformer därför att vi måste stötta dem i alla fall. Så tycks Socialdemokraterna tänka. Kan vi då inte se att det här inte blev riktigt bra? Det blev katastrof, för att tala klartext. Det blev en korrupt regim med alla våra biståndsmiljoner.
Ska vi då fortsätta på samma sätt igen när vi nu ser ett nytt parti? Fatah är borta. Folket tycker själva inte om Fatah. Folket har självt i demokratiska val röstat bort Fatah. I stället får vi Hamas. Ska vi då fortsätta på samma inslagna väg utan att lära oss någonting av historien? Jag tycker att det är helt otroligt. Ser inte ni den farliga utvecklingen?