Herr talman! Förra veckan fick vi med bestörtning ta del av resultatet av en undersökning som Forum för levande historia har gjort, nämligen att många svenskar har negativa attityder till judar. Det är skrämmande siffror för en vän av tolerans och samlevnad som jag. Det fick mig att gå in på deras hemsida och hastigt försöka läsa vilka frågeställningar som de hade använt sig av i hopp om att hitta metodfel eller tendentiösa frågor som skulle ha förvrängt de faktiska förhållandena.
Men det som jag fann var att de även hade undersökt attityder mot muslimer, mycket bra, och att de hade ganska genomtänkta mått och skalor. Men, och jag hoppas att min snabba sökning inte lett mig fel, de verkade inte ha gjort den viktiga och klara boskillnaden mellan statsbildningen Israel och folkslaget judar. Och detta är ett bekymmer.
Den hos oss inrotade vanan att räkna med och utgå från etnicitet och så kallade folkslag verkar vara svår att utrota. Men det är just den tankemetoden som vi i Miljöpartiet vill få bukt med.
Rent medicinskt och biologiskt finns det bara en mänsklig ras på denna planet. Och eventuellt påvisbara genetiska gruppvariationer som låter sig kategoriseras är inte relevanta för egenskapsbestämningar. Kort sagt: Allt tal om hur judar är, hur fyrkantiga vi svenskar är, om muslimer ska anses ha djupare terroristiska böjelser än andra till exempel, varför serber skulle ha rätt att skydda sitt lands vagga mer än andra eller om det finns kväner i nordligaste Sverige som har rätt till land, språk och historia är dubiöst tveksamt.
Det som däremot intresserar är vad stater och regeringar faktiskt gör och inte gör för att skydda individer, för att säkra allas säkerhet, för att stävja våld och för att garantera till exempel yttrande- och religionsfrihet. Det är således inte oväsentligt att staten Sverige fortfarande inte har ratificerat ILO:s konvention 169 om samernas rätt och ursprungsbefolkningens olika rättigheter. Det är inte heller oväsentligt när det gäller Mellanöstern att staten Israel utövar renodlad statsterrorism mot den statslösa befolkning som bor på av dem själva ockuperat territorium.
Att stävja exploateringen av etniska konflikter i Rwanda, på västra Balkan eller i Irak i dag är en staternas och världssamfundets oavvisliga förpliktelse. Vi är alla lika, och alla vi människor ska ha samma skydd, värde och rätt. Därför ska individer som utövar våld lagföras och straffas, och därför ska stater som utövar illegitimt våld lagföras och straffas.
Men man måste också först och främst vara tillräckligt klarögd för att kunna se vad som pågår. Många människors blickar är skymda av ideologi eller smärtsam historia eller av sympatier och antipatier som ofta är grundade på okunskap eller bristande erfarenhet eller på blindhet för hur etnicitet sammanblandas med politiskt officiellt agerande. Så är ofta fallet i svensk Mellanösterndebatt.
Utan att jag för en sekund förvägrar staten Israel rätten att existera inom säkra och respekterade gränser och utan att för en enda sekund acceptera, försvara eller tolerera självmordsbombandets outsägligt destruktiva elände gäller det dock slutligen grundsituationen där en stats regering misshandlar och utövar statsterrorism mot ett ockuperat folk som är utan statsapparat och utan militära styrkor.
Där finns ett murbygge - denna historiens eviga metafor för isolering, avskiljande och separation som alltid har lett till mer elände och förtryck. Den skapar de facto en apartheidsituation. Två folkslag ska skiljas åt. Den svagare parten ska ytterligare beskäras möjligheten till försörjning och förflyttningar. Man måste orka se vilken som är den ekonomiskt och militärt starkare parten i dag, i nusituationen, och vad stater gör.
Herr talman, jag säger ja till reservation 2.
Men det betänkande som vi egentligen ska debattera i dag har inte mest den här inriktningen utan fokuserar som vi har hört på vårt förhållande till den muslimska världen. Om det nu är "muslimsk" i bemärkelsen etnicitet, religion, geografi, kultur eller tradition blir, tyvärr, inte riktigt klarlagt. Därför var det nödvändigt för mig att göra den här inledande utvikningen om eländet med etniskt grundade tankebanor.
Vi i Miljöpartiet står bakom utskottets nio tillkännagivanden. Vi står definitivt bakom de välmenande och mycket respektabla intentioner som jag vet att både arbetsgruppen och det samlade utskottet har. Men att över huvud taget ge sig in på det här vågspelet och skriva någonting i den stilen kräver mycket av nyanseringar.
Vårt problem är att vi anser att utskottet mer eller mindre har misslyckats med att vara klar över just vad etnicitet, religion och politik är. Begreppen öst och väst, modernt och gammalt samt demokratiskt och ofritt är alldeles för luddiga och naiva. Vi har därför ett skarpt särskilt yttrande där jag har utvecklat hur kolonialism och nykolonialism liksom ockupationer, apartheid med mera faktiskt påverkar demokratiutveckling och reformarbete i inte bara den muslimska delen av EU:s närhet utan faktiskt hela världen runt.
Det här perspektivet liksom de faktiskt framväxande folkliga demokratirörelserna i den så kallade muslimska världen är sorgligt förbigångna i betänkandet. Därför tycker vi, sammanfattningsvis, att texten inte riktigt håller för en närsynt läsning. Vi hoppas att andra vänner av tolerans, dialog och ömsesidighet har samma överseende som vi haft när vi ändå inte har reserverat oss.
Herr talman! Av kammarkansliet har vi blivit ombedda att i dag inte tala så länge i det här ämnet som alla vi i utskottet egentligen hade önskat från början. I stället för att nu fördjupa mig i Miljöpartiets syn i detalj på historien och på alla de begrepp som är relaterade till islam nöjer jag mig därför med att konstatera att man i de mediekommentarer som följt på det här utskottsinitiativet i princip ställt samma typ av frågor som vi och haft samma tveksamheter. Låt mig därför avsluta med några kommentarer föranledda just av den i dag aktuella debatten i Sverige om islam, yttrandefrihet, våld mot ambassader och utrikesministrars bästföredatum.
I morse i radion sade Sverigedemokraternas ordförande att "de hade fått ett erkännande" i och med efterspelet runt släckningen av deras hemsida. Min fråga till Folkpartiet - ta gärna replik på mig! - är därför: Var det detta ni ville uppnå?
I dagarna har vi till den svenska mediala mångfalden fått ett bidrag i form av ett nytt liberalt kvalitetsmagasin som vill ha "ny kunskap och bättre argument". Magasinet heter Neo och har en bomb på framsidan. Det ser mörkt ut, och det har bara börjat, står det här.
Av tidsskäl går jag inte in mer på det, utan jag nöjer mig med att läsa upp följande från förstasidan. Det står så här: Islamismen är vår tids totalitära hot. Bokstavstro utmanar förnuftstro och frihet.
På den vägen är det när det gäller denna tidskrift, en liberal tidskrift. Jag skulle alltså bli glad över en replik från Folkpartiet.
Vår värld, herr talman, kan beskrivas i termer av förtryck och kamp mot förtryck i en massa former och genom hela mänsklighetens historia. Förtryck i etnicitetens namn - antisemitism, islamofobi, zigenarförföljelse etcetera - har alltid varit legio men alltid varit lika irrelevant. Vad vi kan göra är att vara självrannsakande och ödmjuka och samtidigt modiga nog att kritisera just påvisbart förtryck och våldsanvändning.
Jag är säkert same, serb, jude, arab och svensk på samma gång, för alla våra gener har sammanblandats genom historien i den alltid pågående globaliseringen. Men alla araber är inte muslimer, och alla judar är inte religiösa. Inte heller är alla svenskar kristna eller demokratiska, och alla kristna är inte intoleranta. Alla demokrater kommer inte från väst, och alla i Orienten är inte omoderna. Alla religiösa är inte fundamentalister etcetera - många begrepp som alla skulle kräva sin precisa definition.
Etnicitet och folkslag har raskt förlorat sin relevans och är trams. Men politik är relevant och gripbart. Jag kan själv aktivt välja min religionstillhörighet liksom det styrelseskick och den offentliga beslutsfattandemodell som jag anser vara bäst. Jag kan själv välja att stödja dem som främjar dialog och tolerans, eller också kan jag ta till vapen som enskild terrorist eller frihetskämpe eller som soldat i en nationell armé.
Religionsfriheten, herr talman, ska kunna existera parallellt med och balanseras av yttrandefriheten. Vi har alla ett stort ansvar både som individer och som politiker.