Herr talman! Det här är ett betänkande som vi har arbetat med under en lång tid, närmare tre år, för att bättre förstå och relatera till den muslimska världen. Målet har varit att få en bättre bild av hur man kan uppfatta generella och utmärkande drag och hur det påverkar oss vid möten mellan olika religiösa grupper, både kristna, judar och muslimer. Framför allt ska vi inte hela tiden se med våra västerländska glasögon på övriga världen utan ibland också försöka tänka från ett annat håll.
Ett exempel där vi skiljer oss åt är ungdomskulturen. Här är det allmänt accepterat att ungdomar kan ha flera sexuella relationer, dricka alkohol och söka eget självförverkligande. Detta är något som av många muslimer betraktas som väldigt dekadent. Sexualiteten är förbehållet äktenskapet. Alkohol är inte tillåtet. Det är bara en skillnad som är viktig att påpeka för att förstå de farhågor som finns i den muslimska världen för ett alltför starkt västligt inflytande.
Vi har med all tydlighet sett hur olika muslimska grupper protesterat i varierande former på olika platser över hela världen därför att de har känt sig kränkta av publiceringen av Muhammedkarikatyrerna. Den stora majoriteten av muslimer har dock manat till lugn och betonat att våldsintrycken bara missgynnar islam.
Den senaste tiden har vi också läst om hur extrema budskap sprids i en del moskéer i Sverige. Man har sålt kassetter med antisemitiskt budskap och uttalat sig hatiskt om icke-muslimer, framför allt riktat mot judar. Hur vidrigt känns inte det för alla i Sverige av judisk härkomst att ständigt bli trakasserade och utsatta för hot? Hur vidrigt känns inte det för moderata muslimer att se extremer agera? Det är ett fullständigt oacceptabelt agerande. Det gagnar ingen, varken muslimer, judar eller kristna. Det är för alla de människornas skull som det är hög tid att tydligt ta avstånd från extrema radikala krafter och visa att vi inte tolererar det i demokratiska länder.
Därför är det oerhört viktigt att vi gemensamt med den muslimska världen samarbetar för att inte extrema grupper ska dra nytta av sådana situationer. Långsiktigt krävs det en mer tolerant miljö där människor som tillhör olika religioner tillåts leva sida vid sida på jämbördiga villkor. För att uppnå det krävs ett öppet demokratiskt samhälle där vi vågar ifrågasätta varandras olika ståndpunkter med respekten för att vi är och har rätt att vara olika. Samtidigt måste det här kunna ske inom ramen för klara och tydliga gränser för hur vi uppträder mot varandra.
Herr talman! Många konflikter, både stora och små, handlar ofta om brist på kunskap. Det är någonting man kan åtgärda genom bättre förståelse, som också ger ökad respekt för varandras olikheter. Rätten att utöva sin religion måste alltid finnas, men också med ett ansvar som gör att man inte skadar andra. Religion ska kunna påverka politiken men aldrig överpröva densamma. Det är viktigt att slå fast att det aldrig någonsin ska kunna vara acceptabelt att göra avsteg från mänskliga rättigheter och demokrati - inte ens religion kan stå över detta. Lyckas vi sprida demokrati och mänskliga rättigheter tillsammans med en större frihet för människor kommer vi också åt den viktigaste grogrunden för terrorism.
Det är också viktigt att påpeka att progressiv och modern islam i sig inte utgör några hinder för demokrati eller mänskliga rättigheter.
Det främsta sättet att nå ökad frihet i den muslimska världen är att det demokratiska styrelseskicket utvecklas inifrån länderna själva, från folket, genom att frihetskraven växer underifrån. Först då sker frigörelse för människor på demokratins sanna villkor.
Herr talman! Det som är den största bristen, där jag också vill välja att kritisera den muslimska världen, är när det gäller kvinnors situation. Den i många muslimska länder totala avsaknaden av kvinnors rättigheter är det allra största problemet, som jag ser det. Det här tillsammans med för lite frihet, yttrandefrihet och kunskap är de nycklar som saknas för en riktig utveckling.
Avsaknaden av kvinnors rättigheter innebär i praktiken att hälften av humankapitalet inte används. I värsta fall står 50 % av befolkningen, det vill säga kvinnorna, helt utanför samhället. Det är ett oerhört slöseri med mänskliga resurser och hindrar utvecklingen inom många områden.
Kvinnan är inte jämställd i värde eller rättigheter, och hennes legala situation är mycket sårbar. I flera av länderna i Mellanöstern diskrimineras kvinnor rent civilrättsligt när det gäller både arv och skilsmässa. Graden av läskunnighet minskar, och analfabetism bland vuxna kvinnor är mycket hög, tillsammans med en galopperande arbetslöshet, återigen främst bland kvinnor.
Flera internationella studier visar att ökade rättigheter för kvinnor, mer utbildning och ett större inflytande medför ett bättre liv för många kvinnor, men också högre inkomst per capita, minskad korruption, minskad spridning av sjukdomar, som hiv, och en generellt sett bättre levnadsstandard.
Naturligtvis varierar synen på jämställdhet, beroende på samhällets normer, kultur och religion. Ordet jämställdhet kan också ha olika innebörd beroende på vem man frågar. Det finns en rad områden där kvinnor och flickor upplever diskriminering som kan beskrivas som strukturell eller kulturell. Den gemensamma faktorn är hela tiden ändå att det handlar om avsaknad av rättigheter. Många unga kvinnor i Mellanöstern har i dag beskuren frihet i allmänhet, och i synnerhet när det gäller sexualitet. Det här kontrolleras av hierarkiska, ofta patriarkala, normer. Kvinnor har rätt att anmäla brott, men i praktiken är det i många fall socialt omöjligt för dem att göra någonting åt sin situation. Till detta kommer att även polisväsendet många gånger är korrupt.
Herr talman! Sverige har därför ett ansvar att i internationella sammanhang föregå med gott exempel och bidra till ökad jämställdhet i andra länder, i enlighet med vår grundidé om alla människors lika värde och alla individers frihet. Det krävs stora åtgärder för att förstärka kvinnors ställning i Mellanöstern. Främst behövs en ökad respekt för de mänskliga rättigheterna, att stärka kvinnors egen bestämmanderätt över sin sexualitet och minska våldet mot kvinnor, unga flickor och barn i alla dess former. Jämlikhet mellan kvinnor och män är en mänsklig rättighet. Sverige är ett föredöme i detta, och inget skräckexempel, som en del islamistiska organisationer uttrycker det.
Herr talman! De kanaler vi har i dag för att tala med varandra om samarbete med den muslimska världen måste stärkas. Ett framtida medlemskap för Turkiet skulle vara ett väldigt värdefullt bidrag i att utveckla relationer mellan EU och den muslimska världen. Ett annat viktigt område är de partinära organisationernas arbete och även frivilligorganisationernas arbete. Det offentliga statliga biståndet, som kanaliseras via Sida, behöver reformeras och inkludera en religiös dimension, där vi får med oss mer kunskap om olika kulturella och religiösa värderingar, samtidigt som vi från vårt håll lär oss att lyssna bättre för att få ökad respekt. Vi kommer aldrig att lyckas med demokratisering om det inte sker på den muslimska världens egna villkor. Vår roll måste vara att informera och inspirera till egna tankar i mer frihetlig riktning.
Herr talman! Moderaterna delar många av de överväganden som utskottets majoritet står bakom i det här betänkandet, men jag vill göra några förtydliganden.
Mellanösternkonflikten är en av vår tids största tragedier, och en fredlig lösning är förutsättningen för att kunna skapa långsiktig fred och stabilitet i regionen. Israel och Palestina måste båda förmås att respektera folkrättens regler, uppfylla relevanta FN-resolutioner och skapa en tvåstatslösning där båda sidor kan leva inom säkra och erkända gränser.
Israel har nu dragit sig tillbaka från Gaza, och efter det snart förestående israeliska valet hoppas vi få se ytterligare steg till fred. För att detta ska vara möjligt krävs också att den palestinska sidan, med Hamas i spetsen, uppfyller tre grundvillkor: att erkänna Israels existens som stat, att lägga ned sina vapen och att fortsatt avstå från våldshandlingar.
Från europeisk sida ska vi fortsätta stödet till färdplanen och kvartetten fortsatt främja framstegen i fredsprocessen. För att kunna upprätta en palestinsk stat med fungerande säkerhetspolitisk och ekonomisk infrastruktur krävs stort stöd från omvärlden. Den barriär som Israel nu uppför är bara att djupt beklaga, att den över huvud taget behövt komma till stånd. Jag har full förståelse för att den har förhindrat många terrordåd, men dess utsträckning måste ske i enlighet med folkrätten och inte försvåra för de människor som direkt berörs, främst då palestinier.
Herr talman! Vi måste ha en bred strategi för demokratiseringsprocessen i hela Mellanöstern. Nu ser vi dagligen rapporter om hur oroligt det är i Irak. En del talar om gränsen till annalkande inbördeskrig, och andra talar om att det redan är inbördeskrig. Det finns många krafter som försöker hindra en fredlig utveckling av ett demokratiskt Irak. Därför måste det internationella samfundet vara ytterst tydligt med att stötta ett skört enat Irak. FN borde visa större kraft, och EU kan vara mer tydlig i sitt engagemang för att hjälpa till med återuppbyggnaden. Sverige behöver så snart det är möjligt öppna ambassaden i Bagdad och fortsatt främja utbytet mellan Sverige och Irak.
I Libanon är det av yttersta vikt att resolution 1559 genomförs fullt ut. Det krävs att det sker en upplösning av all libanesisk och icke-libanesisk milis, att de avväpnas och upplöses och att Libanons suveränitet, enhet och politiska oberoende sker fullt ut. Att, som nyligen beslutats, vapen endast får innehas i de palestinska flyktinglägren men inte utanför dessa områden räcker inte. Det räcker inte heller att Hizbullah, som i dag är ett parti med 30 % av rösterna i parlamentet, behåller sina vapen. Det är fullständigt oacceptabelt.
Iran måste agera ansvarsfullt för att bidra till säkerhet i regionen. Den viktigaste delen i det just nu är att ge upp ambitionen om kärnteknisk utveckling som innebär att Iran kan inneha kärnvapen. Den iranska presidentens uttalande om hot mot Israel och förnekelse om att Förintelsen ägt rum kan inte nog starkt fördömas av hela det internationella samfundet.
Slutligen, herr talman, vill jag yrka bifall till den gemensamma alliansreservationen, reservation nr 1. Jag vill tacka mina allianskamrater för gott samarbete och påpeka att denna reservation är ytterligare ett steg i vårt arbete, som visar att vi börjar forma en tydlig gemensam utrikespolitik.