Fru talman! Jag har förstått efter fem och ett halvt
år här i riksdagen att åtminstone Gustaf von Essen
varken har vilja eller förmåga att göra mig rangen
stridig om vem som är den siste liberalen i den här
församlingen. Det har hans agerande när det gäller
flyktingpolitiken mycket tydligt visat.
Om det nu är så som Gustaf von Essen sade från
talarstolen, att varje land hanterar sin flykting- och
invandrarpolitik själv, så är det väl märkligt att alla
EU-stater mitt under pågående julhelg rusade samman
för att se till att Italien kunde hantera det problem
som uppstod.
Men det var ju inte ens det som var lösningen.
Vad de gjorde, Gustaf von Essen, var att tvinga Tur-
kiet att för Schengenstaternas räkning pröva just frå-
gan om vem som har flyktingskäl eller ej. Jag har
förstått på Gustaf von Essens engagemang i vissa
flyktingfrågor att han inte alltid har samma förtroende
för Turkiets förmåga att göra detta på ett sätt som står
i överensstämmelse med de internationella åtaganden
som vi har gjort.
Men Schengensamarbetet - det som jag kallar för
Fästning Europa - innebär ju ett krav på att samtliga
stater som är anslutna till Schengensamarbetet skall
införa visumplikt för praktiskt taget alla stater där det
är dokumenterat att det produceras flyktingar. Och
varför? Jo, för att hålla dem borta från att över huvud
taget kunna få sin sak prövad inom något av Scheng-
enländerna. Det är det som är tanken med visumplik-
ten. Det är ett gemensamt åtagande som vi tar när vi
går in i Schengensamarbetet. Sedan återstår det inte så
hemskt mycket av den nationella självständigheten
när det gäller att fatta beslut om asylfrågor. Det är ju
inget stort problem om vi lyckas att hålla människor
borta från att över huvud taget komma hit och söka
asyl.