Fru talman! I svaret, vilket jag tackar för, säger ut-
rikesministern:
"Vår principiella inställning till bosättningspoliti-
ken är välkänd: Den strider mot folkrätten och utgör
ett allvarligt hinder för fred."
Det är så vi alla känner som är med i interpella-
tionsdebatten här i dag.
Enligt min mening räcker det inte med att endast
konstatera detta och samtidigt se hur tidigare och
nuvarande israeliska regeringar fortsätter en expansiv
bosättningspolitik. Trots att ordförandelandet på EU:s
vägnar uttalar kritik mot Israels planer på att upprätta
nya såväl som att utvidga redan befintliga bosättning-
ar måste kraftfullare markeringar och åtgärder från
EU:s sida göras.
Det räcker inte längre att framföra kritik. Väst-
världen kan inte se på hur Israel befäster sin övermakt
gentemot palestinierna, genom att uppföra borglik-
nande fort på eller nära palestiniernas område. När ett
stycke land en gång har konfiskerats för att användas
till bosättning tillhör det Israels land och får officiellt
endast användas av judar - lagar som var uttryck för
sionismens rasistiska sida, liksom bestämmelser om
att jord ej får arrenderas ut till eller på annat sätt an-
vändas av icke-judar.
Om en jude i USA eller i ett land inom EU för-
bjöds att arrendera jord som tillhörde staten enbart på
grund av att han var jude skulle detta med rätta orsaka
rabalder och tolkas som antisemitism.
När jag med detta perspektiv frågar om utrikesmi-
nistern kommer att arbeta för att sanktioner införs
mot Israel, därför att det har gått så många år när
västvärlden åsett Israels bosättningspolitik och dis-
kriminering av palestinier utan att på något sätt få
inflytande för att stoppa den, svarar ministern att det
"har inte varit föremål för en diskussion inom EU",
därför att sanktioner inte är rätt väg för att få i gång
fredsförhandlingar.
Men, fru talman, hur ska verkliga fredsförhand-
lingar kunna bli varaktiga så länge bosättningarna
finns och utökas? Det är ett dagligt hot mot en even-
tuell fred och ska behandlas separat, anser jag, då det
strider mot internationella överenskommelser. Det är
ett klart brott mot folkrätten och borde dras inför en
internationell domstol. Den illegala bosättningspoliti-
ken har pågått i decennier, och världen har tittat på
utan att med kraft ingripa. Det är uppenbart att det
inte räcker med att göra uttalanden, utan det är hög
tid för handlingar och för att visa sitt avståndstagan-
de.
Därav kommer min uppmaning om sanktioner.
USA stöder Israel och fördömer ej bosättningarna.
Sharon är en av de främsta tillskyndarna av judisk
bosättning på ockuperad mark. Därför måste Europa
visa sitt missnöje genom att dra åt eller säga upp
handelsavtal med Israel, anser jag. Europa är en vär-
defull handelspartner till Israel. En tredjedel av dess
totala export går till Europa. Europa kunde använda
sig av detta faktum om EU-staterna kom överens om
en gemensam aktion.
Jag anser att fred inte kan skapas i en stat som
styrs av ideologiska lagar med en i grunden religiös
form, där icke-judar i varje avseende är underlägsna
judarna. Israels lagar diskriminerar icke-judar. Det
gäller rätten att vistas i landet, rätten att arbeta och
rätten till likhet inför lagen.