Herr talman! Jag tror att det är många som inte in-
ser allt som har hänt ända sedan 1948 då Israel bilda-
des. Och som många har sagt är det egentligen inte
intressant att gå omkring och diskutera det förflutna.
Men om vi diskuterar nuet så är det fel att framställa
det förslag som Barak lade fram som ett fredsförslag.
Varför Arafat inte accepterade det är väldigt enkelt.
Jag tror inte att Arafat skulle ha klarat sig politiskt om
han hade accepterat detta förslag som var en kom-
promiss. Som Pär Axel Sahlberg var inne på så ac-
cepterar man att bara 22 % av det som ursprungligen
var Palestina ska fortsätta att vara Palestina. Och alla
frågorna var inte lösta.
Jag tror inte heller på några etapplösningar därför
att frustrationen och vanmakten bland palestinierna är
för stor. Fattigdomen är för stor, och framtidstron är
förstörd. Man behöver presentera ett färdigt paket.
Det är jag helt övertygad om, om man ser på den
psykologi som finns i dag i Gaza, på Västbanken och
i östra Jerusalem och bland palestinier. Om man vill
ha fred och kunna förhindra att religiösa fundamenta-
listiska politiska rörelser tar över så måste man pre-
sentera en lösning så att människor sedan kan få ro
och starta sina liv. Man kommer att ha tillräckligt
många problem att tampas med ändå, ekonomiska
osv.
Jag tycker att det vore väldigt bra om Sverige i
Göteborg åter tog upp frågan om en observatörsstyr-
ka. Om det är USA som bromsar, och USA bromsar
därför att Israel bromsar, så tycker jag att man kanske
borde använda det medel som EU kan använda, där
USA inte har vetorätt, nämligen associationsavtalet,
och faktiskt hota med att man kommer att förändra
det avtal som man har, relationen mellan EU och
Israel, och säga upp en del avtal och delvis ha en
bojkott, om en observatörsstyrka inte accepteras. Man
kanske måste ta till detta maktmedel i dag. Jag tror
tyvärr att det är dags för det.