Herr talman! Ariel Sharon kom till makten därför
att han talar om säkerheten för Israel - säkerheten
med våld. Men vi har ju sett hur det ser ut nu efteråt.
Säkerheten har inte blivit större. Hela området är
betydligt mer osäkert än det var innan.
En del här har sagt att Israel är den enda demo-
kratin i området och det är sant - med det ansvar som
det medför. Ariel Sharon blev ju vald i ett demokra-
tiskt val. Grannarna runtomkring har egentligen inte
heller varit intresserade av att lösa den palestinska
frågan. I stället har de kanske sett palestinierna som
en sorts gisslan för att motivera och för att kunna
rättfärdiga och försvara sin kamp mot Israel - det ska
vi komma ihåg; det är säkert så. Men bästa sättet att
undergräva det från Israels synpunkt måste ju vara att
kunna lösa Palestinafrågan så att det motivet försvin-
ner för de länder som är Israels absoluta fiender. Det
är lite synd att man inte ser detta på det sättet. Jag
skulle vilja ha en kort kommentar från utrikesminis-
tern om det.
Jag håller absolut med om att det är bättre att ha
en konstruktiv dialog - det är mer verkningsfullt än
kritiska uttalanden - men dialogen ska vara både
kritisk och konstruktiv. Det tror jag är viktigt. Jag
hoppas att Javier Solana när han kommer till Göte-
borg har med sig något som kan verkligen kan vara
en Road Map när det gäller fredsförhandlingar för
Israel och det är väl en förhoppning som vi alla delar.
Jag förstår att min tanke om etapplösningar inte
föll i god jord men min tanke var att det nog är viktigt
att visa att man gör någonting som man också upp-
fyller; detta för att återskapa förtroendet eftersom det
är viktigt att förtroendet mellan parterna kommer.
Sedan är det möjligt att det till slut måste vara ett helt
paket men man måste inleda med att säga: Nu säger
vi så här och gör också så. Det är detta som inte har
visats. Därför tror jag ändå att det finns något i detta
som det kan vara värdefullt att ta med sig.