Herr talman! Pär Axel Sahlberg, jag har ingen
förenklad syn i något sammanhang, inte heller här.
Allting hinner man inte säga på några få, korta minu-
ter, men jag tar gärna en debatt med Pär Axel Sahl-
berg vid något annat tillfälle.
Utrikesministern sade att EU aldrig har lyckats
spela en roll i Mellanöstern. Man kan fråga sig vad
det egentligen beror på. Har man verkligen velat eller
är det detta historiska perspektiv som ligger bakom,
detta med andra världskriget och annat? Jag vet inte.
Det är bara en stilla undran, men den kan vi inte ta
upp i debatten nu.
Jag tycker att det är jättebra att utrikesministern
har besökt och samtalat med de olika parterna nere i
Israel-Palestina. Det är mycket bra, och det behövs
mer av sådana samtal. Men man kan också fråga sig
varför Europa var så tyst när t.ex. Arafat sköt Baraks
fredsförslag ifrån sig. Hade inte Ministerrådet då
någon idé om hur utvecklingen skulle komma att bli
efter det israeliska valet?
Det var väl egentligen få som trodde att Barak
skulle bli återvald. Ehud Barak erbjöd ju palestinierna
ett avtal som det är svårt att föreställa sig att Sharon
skulle kopiera och lägga fram. Det förstår väl kanske
många av oss.
Ja, det är mycket förvånande att Yassir Arafat inte
tog detta avtal till sig. Det tycker många av oss. An-
tingen är det väl så att Arafat har dåliga rådgivare,
eller också har han tappat greppet och ängslas över
reaktionerna från de fundamentalistiska grupperna
som bara kan tolerera ett avtal som innebär att Israel
ska upphöra att existera som stat. Och det är ju allde-
les otänkbart att tro att Yassir Arafat vill ha krig,
eftersom varenda en ju vet att Israel har en militär
potential som vida överstiger palestiniernas. Så visst
behövs det fredsförhandlingar inte bara för barnens
och flyktingarnas skull utan också för världsfredens
skull.