Herr talman! Jag var inte med på den resa som
flera här har nämnt. Jag tycker att det är väldigt bra
att frågan om Mellanöstern har lyfts upp till diskus-
sion i dag. Det är väldigt bra att den kommer upp på
dagordningen igen.
Även om jag inte var med på den här Israelresan
var jag förra året på IPU:s - International Parlamenta-
rian Union - konferens i Amman i Jordanien, och där
var några andra av er som sitter här också med. Vid
den konferensen fanns det samlat parlamentariker
från nästan alla länder över hela jordklotet.
Det var en mycket bra konferens. Men det som
jag alldeles särskilt minns från den var ett hat som jag
upplevde, ett otroligt intensivt hat som jag aldrig
någonsin tidigare har varit med om. Det var ett hat
från nästan alla arabländer som var riktat mot Israel.
Det var ett fruktansvärt hat som jag över huvud taget
inte visste att det fanns. Det var jättejobbigt att vara
med om det.
Om man ska försöka att göra en resumé var det
väl det hatet som israelerna har varit utsatta för under
nästan alla tider. Vad man inte heller får glömma i
diskussionen är ju att Israel är den enda demokratiska
staten i området.
Jag vill fråga utrikesministern vilket ansvar Euro-
pa tar för krisen i Mellanöstern. På den första sidan
av utrikesministerns svar på interpellationerna säger
hon att Europeiska rådet i Stockholm i mars gav den
höge representanten Javier Solana i uppgift att kom-
ma med förslag om hur EU ska kunna främja fredsan-
strängningarna. Det pågår ett arbete, och man ska
lägga fram en s.k. Road Map inför toppmötet i Göte-
borg.
Min reaktion inför det svaret är att man inte tycks
göra sig någon större brådska. Det är ju nu som utri-
kesministern är hela Europas utrikesminister och har
en stor chans att påverka i den här frågan. Europa kan
inte heller bara stå vid sidan om och luta sig mot
USA och tala om vad USA ska göra. Vi måste snabbt
in i processen och tala om vad vi vill och kan göra för
att sätta i gång fredsprocessen igen.
I dag är statsministern på besök i Nordkorea, och
det är ju bra. Men jag undrar när han ska åka till
Mellanöstern. Det hade också varit bra, om det hade
varit inplanerat, som en gest och som en viktig del i
att starta en fredsprocess igen.
Från UD talar man mycket om övervåldet. Det är
inte konstruktivt att bara peka på det. Ska förhand-
lingar kunna äga rum krävs det stopp för våldet på
båda sidor. Det krävs också en kompromiss som inte
innebär att en part får 100 % av sin vilja igenom.